Zjevení Janovo 21

Bible Kralická

1 Potom viděl jsem nebe nové a zemi novou. Nebo první nebe a první země byla pominula, a moře již nebylo.2 A já Jan viděl jsem město svaté, Jeruzalém nový, sstupující od Boha s nebe, připravený jako nevěstu okrášlenou muži svému.3 I slyšel jsem hlas veliký s nebe, řkoucí: Aj, stánek Boží s lidmi, a bydlitiť bude s nimi, a oni budou lid jeho, a on Bůh s nimi bude, jsa jejich Bohem.4 A setřeť Bůh všelikou slzu s očí jejich, a smrti již více nebude, ani kvílení, ani křiku, ani bolesti nebude více; nebo první věci pominuly.5 I řekl ten, kterýž seděl na trůnu: Aj, nové činím všecko. I řekl mi: Napiš to. Neboť jsou tato slova věrná a pravá.6 I dí mi: Již se stalo. Jáť jsem Alfa i Omega, počátek i konec. Jáť žíznivému dám z studnice vody živé darmo.7 Kdož zvítězí, obdržíť dědičně všecko, a buduť jemu Bohem, a on mi bude synem.8 Strašlivým pak, a nevěrným, a ohyzdným, a vražedlníkům, a smilníkům, a čarodějníkům, a modlářům, i všechněm lhářům, připraven jest díl jejich v jezeře, kteréž hoří ohněm a sirou, jenž jest smrt druhá.9 I přišel ke mně jeden z sedmi andělů, kteříž měli sedm koflíků plných sedmi ran nejposlednějších, a mluvil se mnou, řka: Pojď, ukážiť nevěstu, manželku Beránkovu.10 I vnesl mne v duchu na horu velikou a vysokou, a ukázal mi město veliké, ten svatý Jeruzalém, sstupující s nebe od Boha,11 Mající slávu Boží. Jehož světlost byla podobná k kameni nejdražšímu, jako k kameni jaspidu, kterýž by byl způsobu křišťálového,12 A mělo zed velikou a vysokou, v níž bylo dvanácte bran, a na těch branách dvanácte andělů, a jména napsaná, kterážto jména jsou dvanáctera pokolení synů Izraelských.13 Od východu slunce brány tři, od půlnoci brány tři, od poledne brány tři, od západu brány tři.14 A zed městská měla základů dvanácte, a na nich jména dvanácti apoštolů Beránkových.15 A ten, kterýž mluvil se mnou, měl třtinu zlatou, aby změřil město i brány jeho i zed jeho.16 Položení města toho čtverhrané jest, jehož dlouhost tak veliká jest jako i širokost. I změřil to město třtinou a vyměřil dvanácte tisíců honů; dlouhost pak jeho, i širokost, i vysokost jednostejná jest.17 I změřil zed jeho, a naměřil sto čtyřidceti a čtyři loktů, měrou člověka, kteráž jest míra anděla.18 A bylo stavení zdi jeho jaspis, město pak samo zlato čisté, podobné sklu čistému.19 A základové zdi městské všelikým kamenem drahým ozdobeni byli. Základ první byl jaspis, druhý zafir, třetí chalcedon, čtvrtý smaragd,20 Pátý sardonyx, šestý sardius, sedmý chryzolit, osmý beryllus, devátý topazion, desátý chryzoprassus, jedenáctý hyacint, dvanáctý ametyst.21 Dvanácte pak bran dvanácte perel jest, a jedna každá brána jest z jedné perly; a rynk města zlato čisté jako sklo, kteréž se naskrze prohlédnouti může.22 Ale chrámu jsem v něm neviděl; nebo Pán Bůh všemohoucí chrám jeho jest a Beránek.23 A to město nepotřebuje slunce ani měsíce, aby svítily v něm; nebo sláva Boží je osvěcuje, a svíce jeho jest Beránek.24 A národové lidí k spasení přišlých, v světle jeho procházeti se budou, a králové zemští přenesou slávu a čest svou do něho.25 A brány jeho nebudou zavírány ve dne; noci zajisté tam nebude.26 A snesou do něho slávu a čest národů.27 A nevejdeť do něho nic poskvrňujícího, anebo působícího ohyzdnost a lež, než toliko ti, kteříž napsaní jsou v knihách života Beránkova.

Zjevení Janovo 21

nuBibeln

od Biblica
1 Sedan såg jag en ny himmel och en ny jord, för den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer.2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud. Den var smyckad som en brud för sin brudgum.3 Jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu har Gud sitt tält bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara hans folk, ja, Gud själv ska vara hos dem.[1]4 Han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och inte heller någon sorg eller gråt eller plåga, för det som en gång fanns är borta.”5 Han som sitter på tronen sa: ”Se, jag gör allting nytt!” Sedan sa han: ”Skriv ner detta, för dessa ord är trovärdiga och sanna.”6 Han sa vidare till mig: ”Det har skett! Jag är alfa och omega,[2] början och slutet. Jag ska låta den som är törstig få dricka ur källan med livets vatten helt gratis.[3]7 Den som segrar ska få ärva allt detta, och jag ska vara hans Gud och han ska vara min son.8 Men de som är fega, trolösa, avskyvärda, mördare, ägnar sig åt sexuell omoral, är ockulta, avgudadyrkare, och alla lögnare, deras plats blir i sjön som brinner av eld och svavel. Det är den andra döden.”9 Sedan kom en av de sju änglar som hade skålarna med de sju sista plågorna och sa till mig: ”Kom, så ska jag visa dig bruden, Lammets hustru.[4]10 Sedan förde han mig i anden till ett stort och högt berg. Därifrån visade han mig den heliga staden, Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud.11 Staden strålade av Guds härlighet, och den gnistrade som en dyrbar ädelsten, som en kristallklar jaspis.12 Den hade en stor och hög mur med tolv portar, som vaktades av tolv änglar. Och namnen på Israels tolv stammar stod skrivna på portarna.13 Tre av portarna låg mot öster, tre mot norr, tre mot söder och tre mot väster.14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod namnen på Lammets tolv apostlar[5].15 Han som talade till mig höll en måttstock av guld i sin hand för att mäta staden och dess portar och dess mur.16 Staden var byggd som en kub. Den var lika bred som den var lång. Han mätte upp den med sin måttstock, och alla mått var 12 000 stadier[6]; dess längd, bredd och höjd var lika.17 Sedan mätte han muren och fann att tjockleken var 144 alnar[7] enligt människors sätt att mäta, som också ängeln använde.18 Muren var byggd av jaspis. Staden var av rent guld, som liknade rent glas.19 Grundstenarna i stadsmuren var av alla slags vackra ädelstenar. Den första var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd, den femte en sardonyx,20 den sjätte en karneol, den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist.21 De tolv portarna var gjorda av tolv pärlor, och varje port bestod av en enda pärla. Den stora gatan genom staden var av rent guld, som liknade genomskinligt glas.22 Jag såg inget tempel i staden, för Herren Gud, den Allsmäktige, är stadens tempel, han och Lammet.23 Staden behöver varken sol eller måne för sitt ljus, för Guds härlighet strålar över den, och Lammet är dess ljus.24 Folken ska ledas av detta ljus, och jordens kungar ska komma till staden med sin härlighet.25 Portarna i staden ska aldrig stängas om dagen, och någon natt finns där inte.26 All härlighet och ära som folken äger ska föras dit.27 Men inget orent ska tillåtas att komma dit in, ingen som handlar skamligt eller ohederligt, utan bara de som har sina namn skrivna i livets bok[8] som tillhör Lammet.