1I ukázal se div veliký na nebi: Žena oděná sluncem,pod jejímiž nohama byl měsíc a na jejíž hlavě byla koruna dvanácti hvězd.2A jsuci těhotná, křičela, pracujici ku porodu a trápěci se, aby porodila.3I vidín jest jiný div na nebi. Nebo aj, drak veliký ryšavý ukázal se, maje hlav sedm a rohů deset, a na těch hlavách svých sedm korun.4Jehož ocas strhl třetinu hvězd s nebe, a svrhl je na zem. Ten pak drak stál před ženou, kteráž měla poroditi, aby hned, jakž by porodila, syna jejího sežral.5I porodila syna pacholíka, kterýž měl spravovati všecky národy prutem železným. I vytržen jest syn její k Bohu a k trůnu jeho.6A žena utekla na poušť, kdež měla místo od Boha připravené, aby ji tam živili za dnů tisíc dvě stě a šedesát.7I stal se boj na nebi: Michal a andělé jeho bojovali s drakem, a drak bojoval i andělé jeho.8Ale nic neobdrželi, aniž jest nalezeno více místo jejich na nebi.9I svržen jest drak ten veliký, had starý, jenž slove ďábel a satanáš, kterýž svodí všecken okršlek světa; svržen jest, pravím, na zem, i andělé jeho s ním svrženi jsou.10A uslyšel jsem hlas veliký, řkoucí na nebi: Nyní stalo se spasení, a moc, i království Boha našeho, a moc Krista jeho; nebo svržen jest žalobník bratří našich, kterýž žaloval na ně před obličejem Boha našeho dnem i nocí.11Ale oni zvítězili nad ním skrze krev Beránka, a skrze slovo svědectví svého, a nemilovali duší svých až do smrti.12Protož veselte se nebesa, a kteříž přebýváte v nich. Běda těm, jenž přebývají na zemi a na moři; nebo ďábel sstoupil k vám, maje hněv veliký, věda, že krátký čas má.13A když uzřel drak, že jest svržen na zem, honil ženu tu, kteráž porodila toho pacholíka.14Ale dána jsou ženě dvě křídla orlice veliké, aby letěla od tváři hada na poušť, na místo své, kdež by ji živili do času a časů, a do půl času.15I vypustil had z úst svých po ženě vodu jako řeku, aby ji řeka zachvátila.16Ale země pomohla ženě; neb otevřela země ústa svá a požřela řeku, kterouž vypustil drak z úst svých.17I rozhněval se drak na tu ženu, a šel bojovati s jinými z semene jejího, kteříž ostříhají přikázání Božích a mají svědectví Ježíše Krista. [ (Revelation of John 12:18) I stál jsem na písku mořském. ]
1Sedan syntes ett tecken i himlen: en kvinna som var insvept i solen och hade månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.2Hon var gravid och ropade i sin vånda när födslovärkarna kom.3Ett annat tecken syntes i himlen: en stor röd drake som hade sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden.4Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna och slängde ner dem på jorden, och han stod framför kvinnan som skulle föda, så att han kunde äta upp barnet när det föddes.5Kvinnan födde nu en son, som ska valla alla folk med en spira av järn[1], och barnet rycktes bort och fördes upp till Gud och hans tron.6Kvinnan flydde sedan ut i öknen, där Gud hade gjort i ordning en plats åt henne, för att hon skulle tas om hand under 1 260 dagar[2].7Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred.8Men draken förlorade slaget, och han och hans änglar tvingades ut ur himlen.9Han, den stora draken, den gamla ormen, som kallas djävulen eller Satan,[3] och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med sina änglar.10Sedan hörde jag en stark röst i himlen säga: ”Nu tillhör frälsningen, kraften och riket vår Gud, och makten hans Smorde. Anklagaren, han som dag och natt anklagade våra trossyskon inför vår Gud, har nu kastats ner.11Men de besegrade honom genom Lammets blod och genom sina vittnesbörds ord och de älskade inte sina liv utan kunde gå i döden.12Jubla därför, ni himlar och alla ni himlarnas invånare. Men ve över jorden och havet, för djävulen har kommit ner till er och hans vrede är stor, eftersom han vet att han bara har en kort tid kvar.”13När draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken.14Men hon fick vingarna av en stor örn, så att hon kunde fly ut i öknen, till den plats där hon skulle tas om hand och skyddas från draken under en tid och två tider och en halv tid[4].15Ormen sprutade nu ut en flod av vatten ur sin mun efter kvinnan, för att strömmen skulle föra bort henne,16men jorden hjälpte kvinnan och öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutat ut.17Då blev draken rasande på kvinnan och gav sig ut för att kriga mot resten av hennes barn, mot alla dem som håller Guds bud och har Jesus vittnesbörd.18Och draken ställde sig på sanden vid havet.