Skutky apoštolů 10 | Bible Kralická

Bible Kralická

1 Muž pak nějaký byl v Cesarii, jménem Kornelius, setník, z zástupu, kterýž sloul Vlaský, 2 Nábožný a bohobojný se vším domem svým, čině almužny mnohé lidu, 3 A modle se Bohu vždycky. Ten viděl u vidění zřetelně, jako v hodinu devátou na den, anděla Božího, an všel k němu, a řekl jemu: Kornéli. 4 A on pilně popatřil naň, a zstrašiv se, řekl: Co chceš, Pane? I řekl jemu: Modlitby tvé a almužny tvé vstoupily na pamět před tváří Boží. 5 Protož nyní pošli muže některé do Joppen, a povolej Šimona, kterýž má příjmí Petr. 6 Tenť hospodu má u nějakého Šimona koželuha, kterýž má dům u moře. Onť poví tobě, co bys měl činiti. 7 A když odšel anděl, kterýž mluvil Korneliovi, zavolal dvou služebníků svých, a rytíře pobožného z těch, kteříž vždycky při něm byli, 8 A pověděv jim všecko to, poslal je do Joppen. 9 Nazejtří pak, když oni šli a přibližovali se k městu, všel Petr nahoru, aby se modlil, v hodinu šestou. 10 A potom velice zlačněv, chtěl pojísti. Když pak oni strojili, připadlo na něj mysli vytržení. 11 I uzřel nebe otevřené a sstupující k sobě nádobu jakous jako prostěradlo veliké, za čtyři rohy uvázané, ano se spouští na zem, 12 Na němž byla všeliká zemská hovada čtvernohá, a zvířata, a zeměplazové, i ptactvo nebeské. 13 I stal se hlas k němu: Vstaň, Petře, bij a jez. 14 I řekl Petr: Nikoli, Pane, nebť jsem nikdy nejedl nic obecného anebo nečistého. 15 Tedy opět po druhé stal se hlas k němu: Cožť jest Bůh očistil, neměj ty toho za nečisté. 16 A to se stalo po třikrát. I vzato jest zase prostěradlo do nebe. 17 A když Petr sám u sebe rozjímal, co by znamenalo vidění to, kteréž viděl, aj muži ti, kteříž posláni byli od Kornelia, ptajíce se na dům Šimonův, stáli přede dveřmi. 18 A zavolavše kohosi, tázali se: Má-li zde hospodu Šimon, kterýž má příjmí Petr? 19 A když Petr přemyšloval o tom vidění, řekl jemu Duch: Aj, muži tři hledají tebe. 20 Protož vstana, sejdi dolů a jdi s nimi, nic nepochybuje; neboť jsem já je poslal. 21 Tedy sšed Petr k mužům, jenž posláni byli k němu od Kornelia, řekl: Aj, jáť jsem ten, kteréhož hledáte. Jaká jest příčina, pro niž jste přišli? 22 Oni pak řekli: Kornelius setník, muž spravedlivý a bohabojící, i svědectví dobré mající ode všeho národu Židovského, u vidění napomenut jest od anděla svatého, aby povolal tebe do domu svého a slyšel řeč od tebe. 23 Tedy zavolav jich do domu, přijal je do hospody. Druhého pak dne Petr šel s nimi, a někteří bratří z Joppen šli s ním. 24 A nazejtří přišli do Cesaree. Kornelius pak očekával jich, svolav příbuzné své a přátely blízké. 25 I stalo se, když vcházel Petr, vyšel proti němu Kornelius, a padna k nohám jeho, klaněl se mu. 26 Ale Petr pozdvihl ho, řka: Vstaň, všakť i já také člověk jsem. 27 A rozmlouvaje s ním, všel do domu, a nalezl mnoho těch, kteříž se byli sešli. 28 I řekl k nim: Vy víte, že neslušné jest muži Židu připojiti se aneb přistoupiti k cizozemci, ale mně ukázal Bůh, abych žádného člověka nepravil obecným neb nečistým býti. 29 Protož bez odporu přišel jsem, povolán jsa. I ptám se vás, pro kterou příčinu poslali jste pro mne? 30 A Kornelius řekl: Přede čtyřmi dny postil jsem se až do této hodiny, a v hodinu devátou modlil jsem se v domu svém. A aj, postavil se přede mnou muž v rouše bělostkvoucím, 31 A řekl: Kornéli, uslyšánať jest modlitba tvá a almužny tvé jsouť v paměti před tváří Boží. 32 Protož pošli do Joppen a povolej Šimona, kterýž slove Petr. Tenť má hospodu v domu Šimona koželuha u moře; on přijda, bude mluviti tobě. 33 Já pak hned jsem poslal k tobě, a ty jsi dobře učinil, žes přišel. Nyní tedy my všickni před obličejem Božím hotovi jsme slyšeti všecko, což jest koli přikázáno tobě od Boha. 34 Tedy Petr otevřev ústa, řekl: V pravdě jsem shledal, že Bůh není přijimač osob. 35 Ale v každém národu, kdož se ho bojí a činí spravedlnost, příjemný jest jemu; 36 Jakž to oznámil synům Izraelským, zvěstuje pokoj skrze Ježíše Krista, jenž jest Pánem všeho. 37 O čemž i vy sami víte, co se dálo po všem Židovstvu, počna od Galilee, po křtu, kterýž kázal Jan: 38 Kterak Ježíše od Nazaréta pomazal Bůh Duchem svatým a mocí; kterýžto chodil, dobře čině, a uzdravuje všecky posedlé od ďábla; nebo Bůh s ním byl. 39 A my jsme svědkové všeho toho, což jest činil v krajině Judské a v Jeruzalémě. Kteréhožto zamordovali jsou, pověsivše na dřevě. 40 Toho Bůh vzkřísil třetího dne, a způsobil to, aby zjeven byl, 41 Ne všemu lidu, ale svědkům prve k tomu zřízeným od Boha, nám, kteříž jsme s ním jedli a pili po jeho z mrtvých vstání. 42 A přikázal nám kázati lidu a svědčiti, že on jest ten ustanovený od Boha soudce živých i mrtvých. 43 Jemuť všickni proroci svědectví vydávají, že odpuštění hříchů vezme skrze jméno jeho všeliký, kdožkoli uvěřil by v něho. 44 A když ještě Petr mluvil slova tato, sstoupil Duch svatý na všecky, kteříž poslouchali slova Božího. 45 I užasli se ti, jenž z obřezaných věřící byli, kteříž byli přišli s Petrem, že i na pohany dar Ducha svatého jest vylit. 46 Nebo slyšeli je, ani mluví jazyky rozličnými, a velebí Boha. Tedy odpověděl Petr: 47 Zdali může kdo zabrániti vody, aby tito nebyli pokřtěni, kteříž Ducha svatého přijali jako i my? 48 A rozkázal je pokřtíti ve jménu Páně. I prosili ho, aby u nich pobyl za některý den.

nuBibeln

od Biblica

Petrus och Cornelius

1 I Caesarea fanns en man som hette Cornelius och som var officer vid italiska bataljonen. 2 Han var gudfruktig liksom alla i hans hus. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland folket och bad regelbundet till Gud. 3 En eftermiddag när han bad och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”. 4 Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, Herre?” Ängeln svarade: ”Dina böner och gåvor till de fattiga har stigit upp som ett minnesvärt offer till Gud. 5 Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. 6 Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.” 7 Så snart ängeln som talat med honom hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater som var en from man. 8 Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe. 9 Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. 10 Han blev hungrig och ville ha något att äta och medan maten gjordes i ordning, fick han se en syn^[1]. 11 Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn 12 och där var alla slags fyrfotadjur, markens kräldjur och himlens fåglar. 13 Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp Petrus, slakta och ät!” 14 ”Nej aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.” 15 Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.” 16 Detta upprepades tre gånger och sedan drogs duken upp till himlen. 17 Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten 18 och ropade: ”Är det här som Simon, han som kallas Petrus bor?” 19 Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Anden sa till honom: ”Tre män är här och söker dig. 20 Gå ner och följ med dem! Tveka inte, för jag har sänt dem!” 21 Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Jag är den som ni söker. Är det något särskilt ni vill?” 22 Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av officeren Cornelius. Han är rättfärdig och gudfruktig och alla judarna talar gott om honom. Nu har en helig ängel sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.” 23 Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen. 24 Dagen därpå kom de fram till Caesarea där Cornelius väntade på dem. Han hade samlat dit sina släktingar och närmaste vänner. 25 När Petrus steg in i huset, mötte Cornelius honom och föll ner framför honom och tillbad. 26 Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!” 27 Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade. 28 Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka honom. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som oren.^[2] 29 Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill!” 30 Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig. 31 Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och kommit ihåg dina gåvor till de fattiga. 32 Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’ 33 Därför skickade jag genast bud efter dig och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.”

Petrus talar i Cornelius hus

34 Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika. 35 Han är villig att ta emot varje människa som fruktar honom och handlar rättfärdigt, vilket folk hon än tillhör. 36 Ni har kännedom om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid genom Jesus Kristus som är allas Herre. 37 Ni känner till vad som hände i hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den heliga Anden och kraft och hur Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld eftersom Gud var med honom. 39 Vi vittnar om allt han gjorde både ute på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på ett kors och avrättade, 40 men på den tredje^[3] dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig 41 men inte för hela folket, utan för vittnen som Gud redan tidigare hade utsett, oss som åt och drack med honom efter att han hade uppstått från de döda. 42 Och han gav oss en befallning att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har utsett till domare över både levande och döda. 43 Alla profeterna vittnar om honom att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.” 44 Men medan Petrus fortfarande talade, kom den heliga Anden över alla som lyssnade till hans budskap. 45 De troende omskurna som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den heliga Andens gåva också kom över dessa från andra folk. 46 De hörde dem nämligen tala andra språk och hylla Gud. Då frågade Petrus: 47 ”Finns det någon som kan hindra att de döps i vatten nu när de har fått den heliga Anden precis som vi?” 48 Och så lät han dem döpas i Jesus Kristus namn. De bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.