1V těch dnech když opět velmi veliký zástup byl s ním, a neměli, co by jedli, svolav Ježíš učedlníky své, řekl jim:2Lítost mám nad zástupy; nebo již tři dni trvají se mnou a nemají, co by jedli.3A rozpustím-li je lačné do domů jejich, zhynou na cestě; nebo někteří z nich zdaleka přišli.4Odpověděli mu učedlníci jeho: I odkud bude moci kdo tyto nakrmiti chleby zde na poušti?5I otázal se jich: Kolik chlebů máte? A oni řekli: Sedm.6I kázal zástupu posaditi se na zemi. A vzav sedm chlebů, díky učiniv, lámal a dával učedlníkům svým, aby předkládali. I kladli před zástup.7A měli také rybiček maličko. Jichž požehnav, kázal i ty před ně klásti.8I jedli a nasyceni jsou; a sebrali, což pozůstalo drobtů, sedm košů.9Těch pak, kteříž jedli, bylo okolo čtyř tisíců. I rozpustil je.10Potom hned vstoupiv na lodí s učedlníky svými, přeplavil se do krajin Dalmanutských.11I vyšli farizeové a počali se s ním hádati, hledajíce od něho znamení s nebe, pokoušejíce ho.12A on vzdech duchem svým, dí: Co pokolení toto znamení hledá? Amen pravím vám: Nebude dáno znamení pokolení tomuto.13A opustiv je, vstoupil zase na lodí, i plavil se přes moře.14I zapomenuli s sebou vzíti chlebů, a neměli než jeden chléb s sebou na lodí.15Tedy přikazoval jim, řka: Vizte a pilně se šetřte kvasu farizejského a kvasu Herodesova.16I přemyšlovali, řkouce jeden k druhému: Chleba nemáme.17A znaje to Ježíš, řekl jim: Co přemyšlujete o tom, že chleba nemáte? Ještě neznáte, ani rozumíte? Ještě máte oslepené srdce vaše?18Oči majíce, nevidíte? A uši majíce, neslyšíte? A nepomníte,19Že jsem pět chlebů lámal mezi pět tisíců? A kolik jste plných košů drobtů sebrali? Řekli jemu: Dvanácte.20A když také sedm chlebů lámal jsem mezi čtyři tisíce, kolik jste plných košů drobtů vzali? I řkou jemu: Sedm.21I řekl jim: Kterakž tedy ještě nerozumíte?22I přišel do Betsaidy, a přivedli k němu slepého, prosíce ho, aby se ho dotekl.23I ujav slepého za ruku, vyvedl jej ven z městečka, a plinuv na oči jeho a vloživ na něj ruce, otázal se ho, viděl-li by co.24A on pohleděv, řekl: Znamenám lidi; nebo vidím, že chodí jako stromové.25Potom opět vložil ruce na oči jeho, a kázal mu hleděti. I uzdraven jest, takže i zdaleka jasně viděl všecky.26I odeslal jej do domu jeho, řka: Aniž do toho městečka choď, aniž komu z městečka co o tom prav.27Tedy vyšel Ježíš a učedlníci jeho do městeček Cesaree Filipovy. A na cestě tázal se učedlníků svých, řka jim: Kým mne praví býti lidé?28Kteřížto odpověděli: Janem Křtitelem, a jiní Eliášem, jiní pak jedním z proroků.29Tedy on řekl jim: Vy pak kým mne býti pravíte? Odpověděv Petr, řekl jemu: Ty jsi Kristus.30I přikázal jim, aby toho o něm žádnému nepravili.31I počal učiti je, že Syn člověka musí mnoho trpěti, a potupen býti od starších a předních kněží a zákoníků, a zabit býti, a ve třech dnech z mrtvých vstáti.32Zjevně to slovo mluvil. A chytiv jej Petr, počal mu domlouvati.33Kterýžto obrátiv se a pohleděv na učedlníky své, přimluvil Petrovi, řka: Jdiž za mnou, satane; nebo nechápáš, co jest Božího, ale co lidského.34A svolav zástup s učedlníky svými, řekl jim: Chce-li kdo za mnou přijíti, zapři sebe sám, a vezmi kříž svůj, a následujž mne.35Nebo chtěl-li by kdo duši svou zachovati, ztratíť ji; pakli by kdo ztratil duši svou pro mne a pro evangelium, tenť ji zachová.36Nebo co prospěje člověku, by všecken svět získal, a své duši škodu učinil?37Aneb jakou dá člověk odměnu za duši svou?38Nebo kdož by se koli za mne styděl a za má slova v tomto pokolení cizoložném a hříšném, i Syn člověka styděti se bude za něj, když přijde v slávě Otce svého s anděly svatými.
1Nu hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och att de inte hade något att äta. Jesus kallade då på sina lärjungar och sa:2”Jag känner medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta.3Om jag skickar hem dem hungriga, kommer de att svimma av utmattning längs vägen. En del av dem bor ju långt härifrån.”4Men hans lärjungar svarade: ”Var ska man få tag på tillräckligt med mat åt alla dessa människor här i ödemarken?”5Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de.6Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken, och han tog de sju bröden, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han bitarna till sina lärjungar, som i sin tur delade ut dem till folket.7Man hade dessutom några små fiskar, och Jesus tackade Gud för dem också och bad sedan sina lärjungar att dela ut dem.8De åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju hela korgar.9Det var omkring 4 000 män[1] där. Jesus skickade sedan hem folket10och steg i en båt och åkte till trakten av Dalmanuta[2] tillsammans med sina lärjungar.
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
11Fariseerna kom ut för att diskutera med Jesus, och för att pröva honom krävde de ett tecken från himlen.12Jesus suckade djupt och sa: ”Varför söker detta släkte efter ett tecken? Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte få något tecken.”13Sedan lämnade han dem och steg i båten igen och åkte över till andra sidan.
Jesus varnar för falsk undervisning
14Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. En enda brödkaka var allt de hade med sig i båten.15Jesus varnade dem då och sa: ”Akta er noga för både fariseernas och Herodes surdeg.[3]”16De diskuterade med varandra om att de inte hade något bröd.17När Jesus märkte det sa han till dem: ”Varför diskuterar ni att ni inte har något bröd? Förstår ni fortfarande ingenting? Är era hjärtan så hårda?18Ni har ögon att se med och ser ändå ingenting, och öron att höra med och hör ändå ingenting. Kommer ni inte ihåg19att jag mättade mer än 5 000 personer med bara fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp den gången?” ”Tolv”, sa de.20”Och när jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, hur många korgar ni fick över då?” ”Sju”, svarade de.21Jesus sa: ”Förstår ni ännu inte?”
En blind man börjar se igen
22När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen.23Jesus tog då den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon och lade sina händer på honom. ”Kan du se något?” frågade Jesus.24Mannen såg sig omkring. ”Ja”, sa han, ”jag ser människor. Men de ser ut som träd som går omkring.”25Då lade Jesus sina händer på mannens ögon en gång till. Och nu blev mannen helt botad och kunde se igen, och han såg allting klart och tydligt.26Jesus skickade sedan hem honom med uppmaningen: ”Gå inte ens in i byn.”
Petrus kallar Jesus för Messias
27Sedan gick Jesus och hans lärjungar till byarna kring Caesarea Filippi[4]. På vägen frågade han dem: ”Vem säger människorna att jag är?”28”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”några säger att du är Elia[5], och andra att du är någon av profeterna.”29Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Messias[6].”30Men Jesus förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
31Efter det började Jesus undervisa sina lärjungar om att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av folkets ledare, av översteprästerna och de skriftlärda och dödas, men att han efter tre[7] dagar skulle uppstå från de döda.32Detta sa han helt öppet. Men Petrus drog honom åt sidan och började tillrättavisa honom.33Jesus vände sig då om och såg bort mot sina lärjungar och sa strängt till Petrus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är människotankar och kommer inte från Gud.”
Lärjungeskapets krav
34Sedan kallade han till sig allt folket och sina lärjungar och sa till dem: ”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, ta sitt kors och följa mig.35Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, ska rädda det.36Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt mister sitt liv[8]?37Vad kan hjälpa henne att få det tillbaka?38Den som inför dessa trolösa och syndiga människor skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska Människosonen skämmas för, när han återvänder i sin Faders härlighet tillsammans med de heliga änglarna.”