Jeremjáš 8 | Bible Kralická

Bible Kralická

1 V ten čas, dí Hospodin, vyberou kosti králů Judských, i kosti knížat jejich, i kosti kněží, i kosti proroků, ano i kosti obyvatelů Jeruzalémských z hrobů jejich, 2 A rozmecí je proti slunci a měsíci, i proti všemu vojsku nebeskému, kteréž milují, a kterýmž slouží, a za kterýmiž chodí, a kterýchž hledají, a kterýmž se klanějí. Nebudou sebrány, ani pochovány, budou místo hnoje na svrchku země. 3 I bude žádostivější smrt nežli život všechněm ostatkům těm, kteříž pozůstanou z rodiny této nešlechetné na všech místech, kdež by koli pozůstali, tam kamž je zaženu, dí Hospodin zástupů. 4 Protož díš jim: Takto praví Hospodin: Tak-liž padli, aby nemohli povstati? Tak-liž se odvrátil, aby se nemohl zase navrátiti? 5 Proč se odvrátil lid tento Jeruzalemský odvrácením věčným? Chytají se lsti, a nechtí se navrátiti. 6 Pozoroval jsem a poslouchal. Nemluví, což pravého jest; není, kdo by želel zlosti své, říkaje: Což jsem učinil? Každý obrácen jest k běhu svému jako kůň, kterýž prudce běží k boji. 7 Ješto čáp u povětří zná nařízené časy své, a hrdlička i řeřáb i vlaštovice šetří času příletu svého, lid pak můj nezná soudu Hospodinova. 8 Jakž můžete říci: Moudří jsme a zákon Hospodinův máme? Aj, jistě nadarmo dělá písař péro, nadarmo jsou v zákoně zběhlí. 9 Kohož zahanbili ti moudří? Kdo jsou předěšeni a jati? Aj, slovem Hospodinovým pohrdají, jakáž tedy jest moudrost jejich? 10 A protož dám ženy jejich jiným, pole jejich těm, kteříž by je opanovali; nebo od nejmenšího až do největšího všickni napořád vydali se v lakomství, od proroka až do kněze všickni napořád provodí faleš. 11 Nebo hojí potření dcery lidu mého po vrchu, říkajíce: Pokoj, pokoj, ješto není žádného pokoje. 12 Jsou-liž zahanbováni, proto že ohavnost páchali? Ba ani se co ustydli, ani zahanbiti uměli. Protož padnou, když oni padati budou; v čas, v němž je navštívím, klesnou, praví Hospodin. 13 Do konce vykořením je, dí Hospodin. Nebude žádného hroznu na vinném kmenu, ani žádných fíků na fíku, ano i list sprchne, a což dám jim, odjato bude. 14 Proč my tu sedíme? Shromažďte se, a vejděme do měst hrazených, a odpočineme tam. Ale Hospodin Bůh náš káže odpočívati nám, když vodou jedovatou napojí nás, proto že jsme hřešili proti Hospodinu. 15 Čekej pokoje, ale nic dobrého, času uzdravení, ale aj, hrůza. 16 Od Dan slyšeti frkání koní jeho, od hlasu prokřikování silných jeho všecka země se třese, kteříž táhnou, aby zžírali zemi i všecko, což jest na ní, město i ty, kteříž bydlejí v něm. 17 Nebo aj, já pošli na vás hady nejjedovatější, proti nimž nic neprospívá zaklínání, a štípati vás budou, dí Hospodin. 18 Srdce mé ve mně, kteréž by mne mělo občerstvovati v zármutku, mdlé jest. 19 Aj, hlas křiku dcery lidu mého z země velmi daleké: Zdali Hospodina není na Sionu? Zdali krále jeho není na něm? Proč mne popouzeli rytinami svými, marnostmi cizozemců? 20 Pominula žeň, dokonalo se léto, a my nejsme vyproštěni. 21 Pro potření dcery lidu mého potřín jsem, smutek nesu, užasnutí podjalo mne. 22 Což není žádného lékařství v Galád? Což není žádného lékaře tam? Proč tedy není zhojena dcera lidu mého?

nuBibeln

od Biblica

1 ”På den tiden, säger HERREN, ska Juda kungars, dess furstars, prästers, profeters och Jerusalems invånares ben hämtas från deras gravar 2 och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de har älskat, tjänat, följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas upp eller begravas, utan bli till gödsel på marken. 3 De som finns kvar av detta onda släkte på de olika platserna dit jag fördrivit dem ska hellre dö än leva, säger härskarornas HERRE.

Folkets avfall och dom

4 Säg till dem: ’Så säger HERREN: När någon faller, reser han sig då inte upp igen? När någon hamnar på fel väg, vänder han då inte tillbaka? 5 Varför vänder sig då detta Jerusalems folk ständigt bort? De håller fast vid sitt svek och vägrar att vända om. 6 Jag har lyssnat och hört att de inte talar det som är rätt. Ingen ångrar sin ondska och säger: ”Vad har jag gjort?” Var och en går sin egen väg och rusar fram som stridshästar. 7 Hägern i skyn vet sina tider, och turturduvan, tranan och svalan passar sina flyttningstider. Men mitt folk känner inte till HERRENS lagar och bud. 8 Hur kan ni säga: ”Vi är visa, vi har HERRENS lag?” Men de skriftlärdas pennor har gjort den till lögn.^[1] 9 De visa ska stå där med skam och skräckslagna fångas i snaran. De har förkastat HERRENS ord. Vad är det då för vishet? 10 Jag ska därför ge deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare. Från den minste till den störste är de alla giriga. Till och med profeter och präster bedrar. 11 De förbinder mitt folks sår, men bara på ytan, och de säger: ”Allt står väl till, allt står väl till.” Men ingenting är väl. 12 Skäms de för det avskyvärda de gjort? Nej, någon skam känner de inte, de förstår inte att blygas. Därför ska de falla bland dem som faller. När tiden är inne för mig att straffa dem ska de slås ner, säger HERREN. 13 Jag ska skörda dem, säger HERREN. Det blir inga druvor på vinstocken, inga fikon på fikonträdet, och bladen ska vissna. Det jag har gett dem ska tas ifrån dem.^[2]’ ” 14 Varför sitter vi här? Låt oss samlas, gå till de befästa städerna och förgås där. För HERREN, vår Gud, låter oss förgås och har gett oss förgiftat vatten att dricka, för vi har syndat mot HERREN. 15 Vi väntade på fred, men inget gott har kommit, vi väntade på helande, men allt blev bara skräck. 16 Från Dan hörs hans hästar gnägga, och när hans hingstar frustar darrar hela landet. De kommer och slukar landet och allt som finns i det, både städer och dem som bor där. 17 ”Jag kommer att sända giftiga ormar mot er, ormar som inga besvärjelser hjälper mot, och de ska bita er, säger HERREN.”

Profetens klagan

18 Var ska jag finna tröst i min sorg? Mitt hjärta är nära att brista. 19 Hör hur mitt arma folk ropar från fjärran land: ”Är inte HERREN i Sion? Är inte hennes kung där längre?” ”Varför har de provocerat mig till vrede med sina bildstoder och med sina meningslösa främmande gudar?” 20 ”Skördetiden är slut, sommaren är över, och vi har inte blivit räddade.” 21 Jag är förkrossad för att dottern mitt folk har krossats. Jag sörjer, skräcken griper mig. 22 Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför kommer det ingen läkedom för mitt arma folk?