Jeremjáš 5 | Bible Kralická

Bible Kralická

1 Zběhejte ulice Jeruzalémské, pohleďte nyní, a zvězte, a hledejte v ulicích jeho, naleznete-li muže, jest-li kdo, ješto by činil soud, a vyhledával toho, což pravého jest, a odpustím jemu. 2 Ale i když říkají: Živť jest Hospodin, takovým způsobem křivě přisahají. 3 Ó Hospodine, zdaliž oči tvé nepatří na pravdu? Biješ je, ale necítí bolesti; hubíš je, ale nechtí přijímati kázně. Tvrdší jsou tváře jejich než skála, nechtí se navrátiti. 4 I řekl jsem já: Snad tito prostí jsou, nerozumně sobě počínají; nebo nejsou povědomi cesty Hospodinovy, soudu Boha svého. 5 Půjdu aspoň k přednějším, a mluviti budu k nim; nebo oni povědomi jsou cesty Hospodinovy, soudu Boha svého. Ale i ti spolu polámali jho, roztrhali svazky. 6 Protož je podáví lev z lesa, vlk večerní pohubí je, pardus číhati bude u měst jejich. Kdožkoli vyjde z nich, roztrhán bude; nebo mnohá jsou přestoupení jejich, rozmohly se převrácenosti jejich. 7 Kdež jest to, pročež bych měl odpustiti tobě? Synové tvoji opouštějí mne, a přisahají skrze ty, kteříž nejsou bohové. Jakž jsem jen nasytil je, hned cizoloží, a do domu nevěstky houfem se valí. 8 Ráno vstávajíce, jsou jako koni vytylí; každý k ženě bližního svého řehce. 9 Zdaliž pro takové věci nemám navštíviti? dí Hospodin. A zdali nad národem takovým nemá mstíti duše má? 10 Vstupte na zdi jeho, a zkazte je, a nepřestávejte; svrzte štítky zdí jeho, nebo nejsou Hospodinovy. 11 Velice zajisté zpronevěřili se mi dům Izraelský a dům Judský, dí Hospodin. 12 Sčítali klam na Hospodina, a říkali: Není tak, nikoli nepřijde na nás zlé, a meče ani hladu nepocítíme. 13 Ti pak proroci pominou s větrem, a žádného slova není v nich. Takť se stane jim. 14 Protož takto praví Hospodin Bůh zástupů: Proto že tak mluvíte, aj, já způsobím, aby slova tvá v ústech tvých byla jako oheň, a lid tento dřívím, kteréž on zžíře. 15 Aj, já přivedu na vás národ zdaleka, ó dome Izraelský, dí Hospodin, národ silný, národ starodávní, národ, jehož jazyka nebudeš uměti, ani rozuměti, co mluví. 16 Jehož toul jako hrob otevřený, všickni jsou silní. 17 A vytráví obilé tvé a chléb tvůj, požerou syny tvé a dcery tvé, pojí bravy tvé i skot tvůj, pojí vinné kmeny tvé i fíkoví tvé, města tvá hrazená, v nichž ty doufáš, znuzí mečem. 18 A však ani těch časů, dí Hospodin, neučiním s vámi konce. 19 Nebo stane se, když řeknete: Proč nám činí Hospodin Bůh náš všecko toto? že řekneš jim: Jakož jste opustili mne, a sloužili bohům cizozemců v zemi své, tak sloužiti budete cizozemcům v zemi ne své. 20 Oznamtež to v domě Jákobově, a rozhlaste v Judstvu, řkouce: 21 Slyštež nyní toto, lide bláznivý a nesmyslný, kteříž oči mají a nevidí, kteříž uši mají a neslyší: 22 Což se mne nebudete báti? dí Hospodin. Což před oblíčejem mým nebudete se třásti? Kterýž jsem položil písek za cíl moři ustanovením věčným, jehož nepřekračuje. Ačkoli zmítají se, však neodolají, ačkoli zvučí vlnobití jeho, však ho nepřecházejí. 23 Ale lid tento má srdce zarputilé a zpurné, odstoupili a odešli. 24 Ani neřekli v srdci svém: Bojme se již Hospodina Boha našeho, kterýž dává déšť jarní i podzimní časem svým, téhodnů nařízených ke žni ostříhá nám. 25 Nepravostiť vaše překážku činí těm věcem, a hříchové vaši připravují vás o to dobré. 26 Nebo nalézají se v lidu mém bezbožníci; střeže jako čižebníci, kteříž lécejí, stavějí osídla, lidi lapají. 27 Jako klece plná ptáků, tak domové jejich plní jsou lsti. Protož zrostli a zbohatli, 28 Vytylí jsou, lsknou se, nadto umějí se vyhýbati bídám. Pře nesoudí, ani pře sirotka, a však šťastně se jim vede, ačkoli k spravedlnosti chudým nedopomáhají. 29 Zdaliž pro takové věci nemám navštíviti jich? dí Hospodin. Zdali nad národem takovým nemá mstíti duše má? 30 Věc užasnutí hodná a hrozná děje se v zemi této. 31 Proroci prorokují lživě, a kněží panují skrze ně, a lid můj miluje to. Čeho byste pak neučinili naposledy?

nuBibeln

od Biblica

Herrens dom över folkets otrohet och synd

1 ”Gå gata upp och gata ner i Jerusalem! Se er noga omkring! Sök på torgen, om ni kan finna någon, om det finns någon enda som handlar rätt och söker sanning – då ska jag förlåta staden! 2 Även om de säger: ’Så sant HERREN lever’, så svär de falskt.” 3 HERRE, är det inte sanning dina ögon söker? Du slog dem, men de kände ingen smärta, du krossade dem, men de vägrade ta varning. De har gjort sina ansikten hårda som sten och vägrat vända om. 4 Jag tänkte: ”De är bara enkelt folk, de är dåraktiga, de känner inte till HERRENS vilja och vad Gud kräver. 5 Nu ska jag gå till de mäktiga och tala med dem. De känner nog till HERRENS vilja och sin Guds krav.” Men också dessa hade enhälligt brutit oket och slitit av banden. 6 Därför ska ett lejon från skogen anfalla dem, en varg från öknen ska störta sig över dem, en leopard ska lura utanför deras städer, och den som vågar sig ut ska bli sliten i stycken. För deras synder är många, och gång på gång har de avfallit. 7 ”Varför skulle jag förlåta dig? Dina barn har övergett mig och svurit vid gudar som inte är gudar. Jag gav dem allt de behövde, men de var otrogna och trängdes vid de prostituerades hus. 8 De är som välfödda och lystna hingstar i sina begär efter andras hustrur. 9 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk? 10 Gå upp mot vingårdsterrasserna och förstör dem, men utplåna inte allt. Riv bort vinrankorna, för de är inte HERRENS. 11 Folket i Israel och Juda har varit mycket trolösa mot mig, säger HERREN.” 12 De har ljugit om HERREN och nonchalerat honom: ”Det kommer inget ont över oss. Vi behöver varken se hungersnöd eller krig. 13 Profeternas tal är bara vind, de har inga ord från Gud att komma med. De drabbas bara själva.” 14 Därför säger HERREN, härskarornas Gud: ”Eftersom ni talar så, ska jag göra mina ord i din mun till en eld och detta folk till ved som den förtär. 15 Jag ska låta ett folk långt bortifrån komma över er, ni israeliter, säger HERREN, ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden och vars språk du inte förstår, vars tal du inte begriper. 16 Deras koger är som en öppen grav. Alla är de tappra krigare. 17 De ska sluka din skörd och ditt bröd, de ska sluka dina söner och dina döttrar, de ska sluka dina får och din nötboskap, de ska sluka dina vinrankor och fikonträd. Dina befästa städer, som du förlitar dig på, ska de förgöra med svärd. 18 Men inte heller då ska jag utplåna er helt, säger HERREN. 19 Och om de då frågar: ’Varför har HERREN, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ så ska du säga till dem: ’Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, så ska ni nu tjäna främlingar i ett land som inte är ert eget.’ 20 Meddela detta för Jakobs folk, förkunna det i Juda: 21 Hör detta, du dåraktiga folk som inget förstår, som har ögon men inte ser och öron men inte hör. 22 Skulle ni inte frukta mig? säger HERREN, skulle ni inte bäva inför mig? Jag satte sanden till havets gräns, till en evig ordning som inte kan överskridas. Dess vågor svallar men dämpas där, de brusar men kommer inte över. 23 Men detta folk är trotsigt och upproriskt. Det har vänt sig bort och gått sin egen väg. 24 De tänker inte: ’Låt oss frukta HERREN, vår Gud, han som ger regn i rätt tid, både höst och vår, och tryggar våra skördeveckor.’ 25 Era brott har rubbat den här ordningen, era synder har berövat er allt detta goda. 26 Bland mitt folk finns det onda människor som lurar som fågelfängare och lägger ut fällor för att fånga människor.^[1] 27 Likt en bur full av fåglar är deras hus fulla av svek. Därför har de blivit mäktiga och rika, 28 feta och skinande^[2], och det finns ingen gräns för deras onda gärningar. De dömer inte rättvist och driver inte den faderlöses sak till seger, inte heller försvarar de den fattiges rätt. 29 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk? 30 Fruktansvärda och förskräckliga ting har hänt landet. 31 Profeterna profeterar lögn, prästerna styr efter deras råd, och mitt folk vill ha det så! Men vad ska ni göra när slutet på detta kommer?