1Pomíjeje Ježíš, uzřel člověka slepého od narození.2I otázali se učedlníci jeho, řkouce: Mistře, kdo jest zhřešil, tento-li, čili rodičové jeho, že se slepý narodil?3Odpověděl Ježíš: Ani tento nezhřešil, ani rodičové jeho, ale aby zjeveni byli skutkové Boží na něm.4Jáť musím dělati dílo toho, kterýž mne poslal, dokudž den jest. Přicházíť noc, kdyžto žádný nebude moci dělati.5Dokudž jsem na světě, Světlo jsem světa.6To pověděv, plinul na zemi, a učinil bláto z sliny, i pomazal tím blátem oči slepého.7A řekl jemu: Jdi, umej se v rybníku Siloe, jenž se vykládá: Poslaný. A on šel a umyl se, i přišel, vida.8Sousedé pak a ti, kteříž jej prve vídali slepého, řekli: Však tento jest, kterýž sedával a žebral?9Jiní pravili, že ten jest, a jiní, že jest podoben k němu. Ale on pravil: Já jsem.10Tedy řekli jemu: Kterak jsou otevříny oči tvé?11On odpověděl a řekl: Člověk ten, kterýž slove Ježíš, bláto učinil a pomazal očí mých, a řekl mi: Jdi k rybníku Siloe, a umej se. I odšed a umyv se, prohlédl jsem.12I řekli jemu: Kde jest ten člověk? Řekl: Nevím.13Tedy přivedli toho, kterýž někdy byl slepý, k farizeům.14Byla pak sobota, když Ježíš učinil bláto a otevřel oči jeho.15I tázali se ho opět i farizeové, kterak by prozřel. On pak řekl jim: Bláto položil mi na oči, a umyl jsem se, i vidím.16Tedy někteří z farizeů řekli: Tento člověk není z Boha, nebo neostříhá soboty. Jiní pravili: Kterak může člověk hříšný takové divy činiti? I byla různice mezi nimi.17Tedy řekli opět slepému: Co ty o něm pravíš, že otevřel oči tvé? A on řekl: Že prorok jest.18I nevěřili Židé o něm, by slepý byl a prozřel, až povolali rodičů toho, kterýž byl prozřel.19A otázali se jich, řkouce: Jest-li ten syn váš, o kterémž vy pravíte, že by se slepý narodil? Kterakž pak nyní vidí?20Odpověděli jim rodičové jeho a řekli: Vímeť, že tento jest syn náš a že se slepý narodil.21Ale kterak nyní vidí, nevíme; aneb kdo jest otevřel oči jeho, myť nevíme. Však má léta, ptejte se ho, on sám za sebe mluviti bude.22Tak mluvili rodičové jeho, že se báli Židů; nebo již tak byli uložili Židé, kdož by ho koli vyznal Kristem, aby byl vyobcován ze školy.23Protož řekli rodičové jeho: Máť léta, ptejte se jeho.24I zavolali po druhé člověka toho, kterýž býval slepý, a řekli jemu: Vzdej chválu Bohu. My víme, že člověk ten hříšník jest.25I odpověděl on a řekl: Jest-li hříšník, nevím, než to vím, že byv slepý, již nyní vidím.26I řekli jemu opět: Coť učinil? Kterak otevřel oči tvé?27Odpověděl jim: Již jsem vám pověděl, a neslyšeli jste? Což opět chcete slyšeti? Zdaliž i vy chcete učedlníci jeho býti?28I zlořečili jemu a řekli: Budiž ty sám učedlníkem jeho, ale myť jsme Mojžíšovi učedlníci.29My víme, že Mojžíšovi mluvil Bůh, tento pak nevíme, odkud jest.30Odpověděl ten člověk a řekl jim: Toť jest jistě divná věc, že vy nevíte, odkud jest, a otevřel oči mé.31Víme pak, že Bůh hříšníků neslyší, ale kdo by byl ctitel Boží a vůli jeho činil by, toho slyší.32Od věku není slýcháno, aby kdo otevřel oči slepého tak narozeného.33Byť tento nebyl od Boha, nemohlť by nic učiniti.34Odpověděli a řekli jemu: Ty jsi všecken se v hříších narodil, a ty náš učíš? I vyhnali jej ven.35Uslyšel pak Ježíš, že jsou jej vyhnali ven. A když jej nalezl, řekl jemu: Věříš-liž ty v Syna Božího?36Odpověděl on a řekl: I kdož jest, Pane, abych věřil v něho?37I řekl jemu Ježíš: I viděl jsi ho, a kterýž mluví s tebou, onť jest.38A on řekl: Věřím, Pane, a klaněl se jemu.39I řekl jemu Ježíš: Na soud přišel jsem já na tento svět, aby ti, kteříž nevidí, viděli, a ti, jenž vidí, aby slepí byli.40I slyšeli to někteří z farizeů, kteříž s ním byli, a řekli jemu: Zdali i my slepí jsme?41Řekl jim Ježíš: Byste slepí byli, hříchu byste neměli; ale nyní pravíte: Vidíme, protož hřích váš zůstává.
1När Jesus gick vidare fick han se en man som hade varit blind sedan födseln.2Då frågade hans lärjungar: ”Rabbi, för vems synd föddes den här mannen blind, hans egen eller hans föräldrars?”3Jesus svarade dem: ”Det var varken för att han själv eller hans föräldrar syndade. Men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.4Vi måste, så länge det är dag, göra hans gärningar som har sänt mig. Snart blir det natt, och då kan ingen arbeta.5Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.”6Sedan spottade han på marken och gjorde en deg av lera som han strök på mannens ögon,7och han sa till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen” (Siloa betyder utsänd). Mannen gick då iväg till dammen och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.8Hans grannar och andra som hade sett honom som tiggare, frågade varandra: ”Är det inte han som satt och tiggde förut?”9”Jo, det är det”, sa en del, medan andra sa: ”Nej, han är bara lik honom.” Men själv sa han: ”Visst är det jag.”10Då frågade de honom: ”Hur kan det komma sig att du ser?”11Mannen svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon, och sedan sa han åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Och när jag hade gjort det så kunde jag se.”12De frågade honom: ”Var finns han nu?” Men mannen svarade: ”Det vet jag inte.”
Fariseerna förhör mannen som föddes blind
13Då tog de med sig mannen som hade varit blind till fariseerna.14Det var på en sabbat som Jesus hade gjort degen och gett mannen hans syn.15När fariseerna frågade hur det kom sig att han kunde se, berättade han än en gång: ”Han strök en deg på mina ögon, och när jag hade tvättat mig, kunde jag se.”16En del av fariseerna sa då: ”Den mannen kan inte vara sänd av Gud eftersom han inte håller sabbaten.” Men andra sa: ”En syndare kan väl inte göra sådana tecken?” Så var deras meningar delade.17Och igen frågade de mannen som hade varit blind: ”Vad säger du själv om honom? Det var ju du som fick din syn.” Mannen svarade då: ”Han är en profet.”18Men judarna tvivlade på att den botade mannen överhuvudtaget hade varit blind, så de kallade på hans föräldrar19och frågade dem: ”Är det här er son? Föddes han blind som ni säger? Och hur kan det då komma sig att han ser nu?”20Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det är vår son och att han föddes blind.21Men hur han kan se nu det vet vi inte, och inte heller vem som har botat honom. Fråga honom själv. Han är gammal nog att svara själv.”22Detta sa de för att de var rädda för judarna, som redan då hade bestämt att den som erkände Jesus som Messias skulle utstötas ur synagogan.23Därför sa hans föräldrar: ”Han är gammal nog, fråga honom själv.”24För andra gången kallade de därför till sig mannen som hade varit blind och sa till honom: ”Ge Gud äran.[1] Vi vet att den där mannen är en syndare.”25Men mannen svarade: ”Om han är en syndare eller ej, det vet jag inte. Det enda jag vet är att förut var jag blind, men nu kan jag se.”26Då frågade de honom än en gång: ”Vad gjorde han med dig? Hur gjorde han när du fick din syn?”27Mannen svarade: ”Det har jag ju redan berättat, men ni lyssnar inte. Varför vill ni höra det igen? Vill ni också bli hans lärjungar?”28Då hånade de honom och sa: ”Det är du som är hans lärjunge. Vi är lärjungar till Mose.29Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.”30”Det var underligt”, svarade mannen. ”Han gav mig min syn, och ändå vet ni inte varifrån han kommer.31Men att Gud inte lyssnar till syndare, det vet vi. Han lyssnar till den som fruktar honom och gör hans vilja.32Aldrig någonsin har man hört talas om någon som har botat en som föddes blind.33Om den här mannen inte var sänd av Gud, så skulle han inte kunna göra något sådant.”34”Du är helt och hållet född i synd!”, sa de till honom. ”Försöker du undervisa oss?” Och så drev de bort honom.
Jesus talar om andlig blindhet
35Jesus fick snart höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom igen frågade han: ”Tror du på Människosonen?”36Mannen svarade: ”Herre, säg mig vem han är, så att jag kan tro på honom.”37Jesus sa: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.”38Då föll mannen ner framför Jesus och sa: ”Jag tror, Herre.”39Sedan sa Jesus: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser ska börja se, och de som ser ska bli blinda.”40Några fariseer som var där med honom hörde det och frågade: ”Menar du att vi skulle vara blinda?”41Då svarade Jesus: ”Om ni var blinda skulle ni vara utan synd. Men nu menar ni att ni kan se, och därför finns er synd kvar.