1Zpívati již budu milému svému píseň milého svého o vinici jeho: Vinici má milý můj na vrchu úrodném.2Kterouž ohradil, a kamení z ní vybral, a vysadil ji vinným kmenem výborným, a ustavěl věži u prostřed ní, také i pres udělal v ní, a očekával, aby nesla hrozny, ale vydala plané víno.3Nyní tedy, obyvatelé Jeruzalémští a muži Judští, suďte medle mezi mnou a vinicí mou.4Což ještě činěno býti mělo vinici mé, ješto bych jí neučinil? Proč, když jsem očekával, aby nesla hrozny, plodila plané víno?5A protož oznámím vám, co já učiním vinici své: Odejmu plot její, a přijde na spuštění; rozbořím hradbu její, i přijde na pošlapání.6Zapustím ji, nebude řezána, ani kopána, i vzroste na ní bodláčí a trní; oblakům také zapovím, aby nevydávali více na ni deště.7Vinice zajisté Hospodina zástupů dům Izraelský jest, a muži Judští révové milí jemu. Očekával pak soudu, a aj, nátisk; spravedlnosti, a aj, křik.8Běda vám, kteříž připojujete dům k domu, a pole s polem spojujete, tak že místa jiným není, jako byste sami rozsazeni byli k přebývání u prostřed země.9V uši mé řekl Hospodin zástupů: Jistě žeť domové mnozí zpustnou, velicí a krásní bez obyvatele budou.10Nadto deset dílců viničných vydá láhvici jednu, a semena chomer vydá efi.11Běda těm, kteříž ráno vstávajíce, chodí po opilství, a trvají při tom do večera, až je víno i rozpaluje.12A harfa, loutna a buben, a píšťalka,a víno bývá na hodech jejich; na skutky pak Hospodinovy nehledí, a díla rukou jeho nespatřují.13Protož v zajetí půjde lid můj, nebo jest bez umění; a slavní jeho budou hladovití, a množství jeho žízní usvadne.14Pročež rozšířilo i peklo hrdlo své, a rozedřelo nad míru ústa svá, i sstoupí do něho slavní její a množství její, i hluk její, i ti, kteříž se veselí v ní.15A tak sehnut bude člověk, a ponížen muž, a oči pyšných sníženy budou,16Hospodin pak zástupů vyvýšen bude v soudu, a Bůh silný a svatý ukáže se svatý v spravedlnosti.17I pásti se budou beránkové podlé obyčeje svého, a ostatky těch tučných, navrátíce se, jísti budou.18Běda těm, kteříž táhnou nepravost za provazy marnosti, a jako provazem u vozu hřích;19Kteříž říkají: Nechať pospíší, a nemešká dílem svým, abychom viděli, a nechať se přiblíží, a přijde rada toho Svatého Izraelského, abychom zvěděli.20Běda těm, kteříž říkají zlému dobré, a dobrému zlé, kladouce tmu za světlo, a světlo za tmu, pokládajíce hořké za sladké, a sladké za hořké.21Běda těm, kteříž jsou moudří sami u sebe, a vedlé zdání svého opatrní.22Běda těm, kteříž jsou silní ku pití vína, a muži udatní k smíšení nápoje opojného;23Kteříž ospravedlňují bezbožného pro dary, spravedlnost pak spravedlivých odjímají od nich.24Z té příčiny, jakož plamen ohně zžírá strniště, a plevy plamen v nic obrací, tak kořen jejich bude jako shnilina, a květ jejich jako prach vzejde; nebo zavrhli zákon Hospodina zástupů, a řečí svatého Izraelského pohrdli.25Pročež rozpáliv se prchlivostí Hospodin na lid svůj, a vztáh ruku svou na něj, porazil jej, tak že se hory zatřásly, a těla mrtvá jejich jako hnůj u prostřed ulic. V tom však ve všem neodvrátila se prchlivost jeho, ale předce ruka jeho jest vztažená.26Nebo vyzdvihne korouhev národu dalekému, a zahvízdne naň od končin země, a aj, rychle a prudce přijde.27Žádného ustalého ani klesajícího nebude mezi nimi; nebude dřímati ani spáti, aniž se rozepne pás bedr jeho, aniž se strhá řemen obuví jeho.28Střely jeho ostré, a všecka lučiště jeho natažená; kopyta koňů jeho jako škřemen souzena budou, a kola jeho jako vichřice.29Řvání jeho jako řvání lva, a řváti bude jako lvíčata; a mumlati bude, a pochytí loupež a uteče, aniž bude, kdo by vydřel.30A zvučeti bude nad ním v ten den, jako zvučí moře. Tehdy pohledíme na zemi, a aj, mrákota a úzkost; nebo se i světlo zatmí při pohubení jejím.
1Nu vill jag sjunga en sång om min älskade, en sång om min älskade och hans vingård. Min älskade hade en vingård på en bördig kulle.2Han plöjde upp den, tog bort all sten och planterade vin av allra bästa slag. Han byggde ett vakttorn och högg ut ett presskar. Sedan förväntade han sig goda druvor, men vingården gav dåliga.3”Ni Jerusalems invånare och Juda män, döm nu mellan mig och min vingård!4Vad hade man kunnat göra mer för den än vad jag redan har gjort? Jag förväntade mig goda druvor, men den gav dåliga.5Jag ska nu låta er veta vad jag tänker göra med min vingård: Jag ska ta bort dess stängsel, så att den blir ödelagd. Jag ska riva ner dess mur, så att den blir nertrampad.6Jag ska låta den bli fördärvad, och den ska inte beskäras eller hackas, utan tistlar och törnen ska få växa fritt. Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”7Härskarornas HERRES vingård är Israel och Judas folk den plantering han älskade. Han väntade sig rätt, men fann i stället orättvisa, han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.8Ve er som skaffar hus efter hus och lägger fält till fält, så att det inte längre finns någon plats kvar, och ni blir de enda som bor i landet.9Men detta har jag hört från härskarornas HERRE: ”Många hus ska sannerligen ligga öde, stora och fina, men utan invånare.10En vingård på tio plogland ska inte ge mer än en knapp tunna vin, och av det utsäde som sås ska man bara få en tiondel tillbaka.”11Ve dem som går upp tidigt på morgonen för att jaga efter starka drycker och sitter till långt fram på nätterna, berusade av vin!12I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt, och där finns vin. Men HERRENS verk ser de inte, vad han gör bryr de sig inte om.13Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap, för de är utan förstånd. Dess stormän ska dö av hunger, och dess larmande hop ska tyna bort av törst.14Därför vidgar dödsriket sitt gap och spärrar upp sin mun utan gräns, och dit ner störtar stadens förnämsta, liksom den larmande hopen som nu jublar där.15Då böjs människan ner, mänskligheten förödmjukas, de högmodigas blick förödmjukas.16Men härskarornas HERRE är upphöjd i sin dom, Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.17Då ska lammen beta som på sin egen betesmark, fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.[1]18Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band och synd som med vagnsremmar,19dem som säger: ”Låt honom skynda sig och snabbt utföra sitt verk, så att vi får se det. Låt det närma sig och komma, som Israels Helige har beslutat, så att vi får veta det!”20Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, surt till sött och sött till surt!21Ve dem som är visa i sina egna ögon och betraktar sig själva som kloka!22Ve dem som är hjältar i att dricka vin och skickliga att blanda drycker!23De tar mutor för att frikänna den skyldige och vägrar den rättfärdige hans rätt.24Som eldslågan förtär hö och som halm sjunker ihop i elden, så ska deras rot ruttna och deras blommor flyga iväg som stoft, för de har förkastat härskarornas HERRES lag och föraktat ordet från Israels Helige.25Det är därför HERRENS vrede har flammat upp mot hans folk, och han har sträckt ut sin hand för att slå det. Bergen darrar, och döda kroppar ligger som avfall på gatorna. Men trots detta upphör inte hans vrede, utan hans hand är fortfarande utsträckt.26Han reser ett banér för folken långt borta och lockar dem från jordens ände. Och se, de kommer fort, med hast.27Ingen blir trött eller stapplar, ingen slumrar eller sover. Inget bälte kring någons höfter lossnar, ingen skorem går av.28Deras pilar är vassa och deras bågar spända. Hästarnas hovar är som av flinta, och vagnshjulen viner som vinden.29De ryter som lejon, som unga lejon, och griper morrande tag i sitt byte och släpar bort det, utan att någon kan rädda det.30Den dagen ska det rytas mot dem som när havet ryter. Ser man ut över landet är där mörker och nöd, och ljuset förmörkas av moln.