1Léta, kteréhož přitáhl Tartan do Azotu, poslán jsa od Sargona, krále Assyrského, a když bojoval proti Azotu, a vzal jej,2Času toho mluvil Hospodin skrze Izaiáše syna Amosova, řka: Jdi a slož žíni z bedr svých, a obuv svou zzuj s noh svých. I učinil tak, a chodil nahý a bosý.3I řekl Hospodin: Jakož chodí služebník můj Izaiáš nahý a bosý, na znamení a zázrak, třetího roku Egypta a Mouřenínské země,4Tak povede král Assyrský jaté Egyptské a jaté Mouřenínské, mladé i staré, nahé a bosé, s obnaženými zadky, k hanbě Egyptských.5I užasnou se a zahanbí nad Mouřeníny, útočištěm svým, a nad Egyptskými, chloubou svou.6Tedy řekne obyvatel ostrovu tohoto v ten den: Aj hle, toť naše útočiště, k němuž jsme se utíkali o pomoc, abychom vysvobozeni byli z moci krále Assyrského. Jakž bychom my tedy ušli?
1Samma år som Sargon, kungen i Assyrien, skickade överbefälhavaren till Ashdod och denne anföll och intog det,2talade HERREN genom Jesaja, Amos son. Han sa: ”Gå, ta av dig säcktyget från höfterna, och ta av dina sandaler!” Jesaja gjorde så och gick omkring utan kläder och barfota.3Sedan sa HERREN: ”Så som min tjänare Jesaja nu har gått omkring utan kläder och barfota i tre år som ett tecken och förebud för Egypten och Kush,4så ska kungen i Assyrien föra bort de tillfångatagna egypterna och de landsförvisade kushiterna, unga och gamla, utan kläder och barfota, med bar bak, till skam för Egypten.5Då ska de som förlitade sig på Kush och skröt över Egypten förskräckas och skämmas.6Då ska de som bor vid denna kust undra: Om det nu gick så här med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att söka räddning från den assyriske kungen, vad har då vi för chans att klara oss?”