1Nebo byl řekl Hospodin Abramovi: Vyjdi z země své a z příbuznosti své, i z domu otce svého do země, kterouž ukáži tobě.2A učiním tě v národ veliký, a požehnám tobě, a zvelebím jméno tvé, a budeš požehnání.3Požehnám také dobrořečícím tobě, a zlořečícím tobě zlořečiti budu; ano požehnány budou v tobě všecky čeledi země.4I vyšel Abram, tak jakž mu byl mluvil Hospodin, a šel s ním Lot. (Byl pak Abram v sedmdesáti pěti letech, když vyšel z Cháran.)5A vzal Abram Sarai manželku svou, a Lota syna bratra svého, a všecko zboží své, kteréhož nabyli, i duše, kterýchž dosáhli v Cháran. A vyšedše, brali se do země Kananejské, až i přišli do ní.6I prošel Abram tu zemi až k místu Sichem, to jest až k rovině More. A tehdáž Kananejští byli v zemi.7I ukázal se Hospodin Abramovi a řekl: Semeni tvému dám zemi tuto. Tedy vzdělal tu oltář Hospodinu, kterýž se byl ukázal jemu.8A odtud podal se k hoře, kteráž leží na východ od Bethel, kdežto rozbil stan svůj, tak že mu Bethel byl na západ, Hai pak na východ; i vzdělal tam oltář Hospodinu, a vzýval jméno Hospodinovo.9Potom hnul se Abram dále, a odebral se odtud ku poledni.10Byl pak hlad v té zemi; protož sstoupil Abram do Egypta, aby tam byl pohostinu; nebo veliký byl hlad v té zemi.11I stalo se, že když přicházel blízko k Egyptu, řekl k Sarai manželce své: Aj, nyní znám, že jsi žena krásné tváři.12A stane se, že když tě uzří Egyptští, řeknou: To jest manželka jeho; i zabijí mne, tebe pak živé nechají.13Prav medle, že jsi sestra má, aby mi dobře bylo příčinou tvou, a živa zůstala duše má pro tebe.14I stalo se, když všel Abram do Egypta, viděli Egyptští ženu, že krásná byla náramně.15A vidouce ji knížata Faraonova, schválili ji před ním; i vzata jest žena do domu Faraonova.16Kterýžto i Abramovi dobře učinil pro ni; a měl ovce a voly a osly, i služebníky a děvky, též oslice a velbloudy.17Ale Hospodin trápil Faraona ranami velikými, i dům jeho, pro Sarai manželku Abramovu.18Protož povolal Farao Abrama a řekl: Cos mi to učinil? Pročežs mi neoznámil, že ona manželka tvá jest?19Proč jsi řekl: Sestra má jest? A vzal jsem ji sobě za ženu. Protož nyní, teď máš manželku svou, vezmi a jdi.20I poručil o něm Farao mužům, a propustili ho, i manželku jeho i všecko, což měl.
1HERREN sa till Abram: ”Lämna ditt land, dina släktingar och din faders hus och gå till det land som jag ska visa dig!2Jag ska göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, så att du blir till välsignelse.3Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som hädar dig. Genom dig ska alla jordens släkter bli välsignade.”4Då bröt Abram upp, som HERREN hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var 75 år gammal när han lämnade Harran.5Han tog med sig sin hustru Saraj, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Harran, och kom slutligen till Kanaan.6När de reste genom Kanaan, kom de till en plats nära Shekem och slog läger bredvid Mores ek[1]. Landet beboddes vid den tiden av kanaanéer.7Här uppenbarade sig HERREN för Abram och sa: ”Jag ska ge detta land till dina ättlingar[2].” Abram byggde ett altare där åt HERREN som hade uppenbarat sig för honom.8Efteråt lämnade Abram platsen och reste till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Aj i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt HERREN och åkallade HERREN.9Sedan flyttade han undan för undan längre söderut till Negev.10Det blev hungersnöd i landet. Abram reste då ner till Egypten för att bo där, eftersom hungersnöden var så svår.11När han närmade sig Egypten, sa han till sin hustru Saraj: ”Jag vet ju att du är en mycket vacker kvinna.12När egypterna ser dig kommer de att säga: ’Detta är hans hustru.’ Då dödar de mig och låter dig leva.13Säg därför att du är min syster, och då kommer egypterna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv.”14När de anlände till Egypten, såg egypterna Sarajs skönhet.15Och när faraos hovmän lovordade henne för honom, lät han hämta henne till sitt palats.16Farao behandlade Abram väl för hennes skull: han fick får, oxar, åsnor, slavar av båda könen och kameler.17Men HERREN sände fruktansvärda plågor över farao och hans hov på grund av Abrams hustru Saraj.18Då kallade farao på Abram och anklagade honom: ”Vad är det du har gjort mot mig?” sa han. ”Varför talade du inte om för mig att hon är din hustru?19Varför sa du att hon var din syster och gick med på att jag gifte mig med henne? Ta henne nu och ge dig iväg!”20Sedan befallde Farao sina män att föra ut dem allesammans ur landet, Abram, hans hustru och allt vad han ägde.