1Pavel apoštol, (ne od lidí, ani skrze člověka, ale skrze Jezukrista, a Boha Otce, kterýž jej vzkřísil z mrtvých,)2I ti, kteříž jsou se mnou, všickni bratří sborům Galatským:3Milost vám a pokoj od Boha Otce a Pána našeho Jezukrista,4Kterýž vydal sebe samého za hříchy naše, aby nás vytrhl z tohoto přítomného věku zlého, podle vůle Boha a Otce našeho,5Jemuž buď sláva na věky věků. Amen.6Divím se tomu, že tak rychle od toho, kterýž vás povolal v milost Kristovu, uchýlili jste se k jinému evangelium,7Kteréž není jiné, ale jsou někteří, ješto vás kormoutí a převrátiti chtějí evangelium Kristovo.8Ale bychom pak i my neb anděl s nebe kázal vám mimo to, což jsme vám kázali, prokletý buď.9Jakož jsme již pověděli, a ještě znovu pravím: Jestliže by vám kdo co jiného kázal mimo to, což jste přijali, prokletý buď.10Nebo lidské-liž věci, čili Boží předkládám? Zdaliž lidem se líbiti hledám? Kdybych se zajisté ještě lidem zaliboval, služebník Kristův bych nebyl.11Oznamujiť pak vám, bratří, že evangelium to, kteréž kázáno jest ode mne, není podle člověka.12Nebo aniž jsem já ho přijal od člověka, ani se naučil, ale skrze zjevení Ježíše Krista.13Slýchali jste zajisté o mém obcování někdejším v Židovstvu, kterak jsem se velice protivil církvi Boží a hubil jsem ji,14A že jsem prospíval v Židovstvu nad mnohé mně rovné v pokolení mém, byv velmi horlivý milovník otcovských ustanovení.15Ale když se zalíbilo Bohu, kterýž mne byl oddělil z života matky mé a povolal skrze milost svou,16Zjeviti Syna svého mně, abych jej kázal mezi pohany, hned jsem se neporadil s tělem a krví;17Aniž jsem se vrátil do Jeruzaléma k těm, jenž prve byli apoštolé nežli já, ale šel jsem do Arabie, přišel jsem pak zase do Damašku.18Potom po třech letech navrátil jsem se do Jeruzaléma, abych navštívil Petra, a pobyl jsem u něho patnácte dní.19Jiného pak z apoštolů žádného jsem neviděl než Jakuba, bratra Páně.20Cožť pak píši vám, aj, před Bohem osvědčuji, žeť neklamám.21Potom přišel jsem do krajin Syrských a Cilických.22A nebyl jsem známý osobou sborům Židovským, kteříž byli v Kristu,23Než toliko slýchali o mně: Že ten, kterýž se nám někdy protivil, již nyní káže víru, kterouž někdy hubil.24A slavili ve mně Boha.
1Från Paulus, en apostel[1] som inte är utsänd av människor, eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus[2] själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda.2Jag och alla de troende[3] här hälsar till församlingarna i Galatien.3Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus,4som offrade sig för våra synder för att rädda oss från den här onda tidsåldern, så som vår Gud och Fader ville.5Härligheten tillhör honom i all evighet, amen.
Galaterna har övergett det sanna budskapet
6Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som genom Kristus nåd kallade er och vänder er bort till ett annat ”evangelium”,7trots att det inte finns något annat. Det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga evangeliet om Kristus.8Men om någon, om det så vore vi själva eller en ängel från himlen, förkunnar ett annat ”evangelium” än det vi har förkunnat för er, så må han vara förbannad.9Jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon förkunnar ett annat ”evangelium” än det ni har tagit emot, så må han vara förbannad.10Försöker jag nu hålla mig väl med människor, eller med Gud? Är det människors gillande jag söker? Om jag nu fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.
Paulus budskap kommer från Jesus själv
11Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut.12Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv.13Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den.14Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder.15Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd.16Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd.17Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien[4], och återvände sedan till Damaskus.[5]18Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas[6], och jag stannade då hos honom i två veckor.19Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror.20Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er.21Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien.22Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen.23Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.”24Och de hyllade Gud för min skull.