1Odpověděl Hospodin Mojžíšovi: Nyní uzříš, co učiním Faraonovi; nebo v ruce silné propustí je, a v ruce mocné vyžene je z země své.2Mluvil ještě Bůh k Mojžíšovi a řekl jemu: Já jsem Hospodin.3Ukázalť jsem se zajisté Abrahamovi, Izákovi a Jákobovi v tom, že jsem Bůh silný všemohoucí; ale v jménu svém, Hospodin, nejsem poznán od nich.4K tomu utvrdil jsem smlouvu svou s nimi, že jim dám zemi Kananejskou, zemi putování jejich, v níž pohostinu byli.5Nad to, já slyšel jsem křik synů Izraelských, kteréž Egyptští v službu podrobují, a rozpomenul jsem se na smlouvu svou.6Protož pověz synům Izraelským: Já jsem Hospodin, a vyvedu vás z robot Egyptských, a vytrhnu vás z služby jejich, a vysvobodím vás v ruce vztažené a skrze soudy veliké.7A vezmu vás sobě za lid, a budu vám za Boha; a zvíte, že jsem Hospodin Bůh váš, vysvobozující vás z robot Egyptských.8Uvedu vás také do země, o níž jsem, zdvihna ruku svou, přisáhl, že ji dám Abrahamovi, Izákovi a Jákobovi; a dám ji vám v dědictví; Já Hospodin.9I mluvil tak Mojžíš synům Izraelským; ale neslyšeli Mojžíše pro úzkost ducha a službu přetěžkou.10Protož mluvil Hospodin Mojžíšovi, řka:11Vejdi, mluv Faraonovi králi Egyptskému, ať propustí syny Izraelské z země své.12I mluvil Mojžíš před Hospodinem, řka: Hle, synové Izraelští neposlechli mne, kterakž tedy poslechne mne Farao, a já jsem zpozdilý v řeči?13I mluvil Hospodin Mojžíšovi a Aronovi, a přikázaní dal jim k synům Izraelským a k Faraonovi králi Egyptskému, aby vyvedli syny Izraelské z země Egyptské.14Tito jsou přední v čeledech otců svých. Synové Rubenovi, prvorozeného Izraelova: Enoch, Fallu, Ezron a Charmi. Ty jsou čeledi Rubenovy.15Synové pak Simeonovi: Jamuel, Jamin, Ahod, Jachin, Sohar a Saul, syn Kananejské. Ty jsou čeledi Simeonovy.16A tato jsou jména synů Léví v rodech jejich: Gerson, Kahat a Merari. Let pak života Léví bylo sto třidceti a sedm let.17Synové Gerson: Lebni a Semei po čeledech svých.18A synové Kahat: Amram, Izar, Hebron a Uziel. Let pak života Kahat bylo sto třidceti a tři léta.19A synové Merari: Moholi a Musi. Ty jsou čeledi Léví v rodech svých.20Pojal pak Amram ženu Jochebed, tetu svou, sobě za manželku, kterážto porodila mu Arona a Mojžíše. A let života Amramova bylo sto třidceti a sedm let.21Synové také Izarovi: Chore, Nefega Zechri.22A synové Uzielovi: Mizael, Elzafan a Sethri.23Pojal pak Aron Alžbětu, dceru Aminadabovu, sestru Názonovu, sobě za manželku; kterážto porodila jemu Nádaba, Abiu, Eleazara a Itamara.24Synové pak Chore: Asser, Elkana a Abiazaf. Ty jsou čeledi Choritských.25Eleazar pak syn Aronův vzal jednu ze dcer Putielových sobě za manželku; kteráž mu porodila Fínesa. Ti jsou přední z otců Levítských po čeledech svých.26To jest ten Aron a Mojžíš, jimž řekl Hospodin: Vyveďte syny Izraelské z země Egyptské po houfích jejich.27Tito jsou, kteříž mluvili Faraonovi, králi Egyptskému, aby vyvedli syny Izraelské z Egypta; toť jest ten Mojžíš a Aron.28Stalo se pak, když mluvil Hospodin k Mojžíšovi v zemi Egyptské,29Že mu řekl takto: Já Hospodin; mluv k Faraonovi, králi Egyptskému, všecko, což já mluvím tobě.30A řekl Mojžíš před Hospodinem: Aj, já jsem zpozdilý v řeči, kterakž tedy poslouchati mne bude Farao?
1”Nu ska du få se vad jag tänker göra med farao”, sa HERREN till Mose. ”Han ska tvingas att låta mitt folk gå. Ja, han ska komma att driva dem ut ur sitt land!”2Gud talade till Mose: ”Jag är HERREN.3Som Gud den Väldige uppenbarade jag mig för Abraham, Isak och Jakob, men under namnet HERREN[1] gjorde jag mig inte känd för dem.4Jag ingick ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, där de levde som främlingar.5Nu har jag hört Israels folks klagan över att egypterna håller dem som slavar och jag har kommit ihåg mitt förbund.6Säg därför till israeliterna att jag är HERREN, och att jag ska föra er bort från tvångsarbetet under egypterna och rädda er från ert slaveri och befria er med min starka hand och genom mina stora straffdomar.7Jag ska ta emot er som mitt folk och vara er Gud, och ni ska inse att jag är HERREN, er Gud, som har räddat er från tvångsarbetet hos egypterna.8Jag ska föra er in i det land, som jag med ed lovade att ge åt Abraham, Isak och Jakob. Det landet ska tillhöra er. Jag är HERREN.”9Mose berättade för folket allt detta, men de ville inte lyssna. De var alltför tyngda av sitt missmod och sitt hårda arbete.10HERREN sa till Mose:11”Gå tillbaka till farao, kungen av Egypten, och säg att han måste släppa Israel från sitt land.”12Men Mose gjorde invändningar inför HERREN: ”Inte ens israeliterna lyssnar ju till mig. Varför skulle då farao göra det? Jag har ju svårt för att tala.”13Då befallde HERREN Mose och Aron att gå tillbaka till Israels folk och till farao med order om att föra ut folket ur Egypten.
Moses och Arons släkt
14Deras familjeöverhuvuden var: Rubens, Jakobs förstfödde sons söner[2] var Henok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa var Rubens släkter.15Simons söner: Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sochar och Saul, en kanaaneisk kvinnas son. Dessa var Simons släkter.16Levis söner i åldersordning hette Gershon, Kehat och Merari. Levi blev 137 år gammal.17Gershons söner var Livni och Shimi, efter deras släkter.18Kehats söner: Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Kehat blev 133 år gammal.19Meraris söner: Machli och Mushi. Dessa utgjorde de levitiska släkterna i åldersordning.20Amram gifte sig med Jokeved, sin fars syster, som födde åt honom Aron och Mose. Amram blev 137 år.21Jishars söner: Korach, Nefeg och Sikri.22Ussiels söner: Mishael, Elsafan och Sitri.23Aron gifte sig med Elisheva, dotter till Amminadav och syster till Nachshon. Hon födde åt honom Nadav, Avihu, Elasar och Itamar.24Korachs söner: Assir, Elkana och Aviasaf. Dessa utgjorde korachiternas släkter.25Arons son Elasar gifte sig med en av Putiels döttrar, och hon födde åt honom Pinechas. Dessa var familjeöverhuvuden för de levitiska släkterna, släkt för släkt.26Det var denne Aron och Mose som HERREN gav befallningen: ”Led hela Israels folk ut ur Egypten, i ordnade härskaror.”27Det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att leda folket ut ur landet, dessa två, Mose och Aron.28HERREN hade talat till Mose i Egypten29och sagt: ”Jag är HERREN. Gå och tala om för farao, kungen av Egypten, allt vad jag har sagt.”30Det var denne Mose som hade kommit med invändningar och sagt till HERREN: ”Jag har svårt för att tala! Varför skulle farao höra på mig?”