1Tito jsou pak soudové, kteréž jim předložíš:2Jestliže koupíš k službě Žida, šest let sloužiti bude, a sedmého odejde svobodný darmo.3Přišel-li by sám toliko, sám také odejde; pakli měl ženu, vyjde s ním i žena jeho.4Jestliže pán jeho dá mu ženu, a ona zrodí jemu syny neb dcery: žena ta i děti její budou pána jeho, on pak sám toliko odejde.5Pakli by řekl služebník: Miluji pána svého, manželku svou a syny své, nevyjdu svobodný:6Tedy postaví ho pán jeho před soudci, a přivede ho ke dveřím neb k veřeji,a probodne pán jeho ucho jemu špicí; i zůstaneť služebníkem jeho na věky.7Když by pak prodal někdo dceru svou, aby byla děvkou, nevyjdeť tak, jako vycházejí služebníci.8Nelíbila-li by se pánu svému, kterýž jí sobě ještě nezasnoubil, dopustí ji vyplatiti. Lidu cizímu nebude míti práva prodati ji, poněvadž zhřešil proti ní.9Pakli by synu svému ji zasnoubil, učiníť jí tak, jakž obyčej jest činiti dcerám.10A dal-li by mu jinou, z stravy její, oděvu jejího, a přívětivosti manželské nic této neujme.11Neudělal-li by nic z toho trojího, vyjde darmo bez stříbra.12Kdo by ubil člověka, až by od toho umřel, smrtí umře.13Když by pak neukládal o bezživotí jeho, než Bůh dal by jej v ruce jeho: tedy uložím tobě místo, do něhož by takový mohl uteci.14Pakli by kdo tak pyšně sobě počínal proti bližnímu svému, že by ho lstivě zabil, i od oltáře mého odtrhneš jej, aby umřel.15Kdo by otce svého neb matku svou bil, smrtí ať umře.16Kdo by pak, ukradna někoho, prodal jej, a nalezen by byl v ruce jeho, smrtí ať umře.17I ten, kdož by zlořečil otci svému neb mateři své, smrtí ať umře.18Když by se svadili muži, a urazil by který bližního svého kamenem neb pěstí, a ten by neumřel, než složil se na lůži;19A potom by povstal a chodil vně o holi své: již nebude vinen ten, kdož urazil; toliko co zatím obmeškal, to jemu nahradí, a na vyhojení jeho naloží.20Když by pak ubil kdo služebníka svého neb děvku svou kyjem, tak že by umřel mu v ruce jeho: pomstou pomštěno bude nad takovým.21A však jestliže by den neb dva přečkal, neponese pomsty, nebo jej zaplatil.22Když by se svadili muži, a urazili ženu těhotnou, tak že by vyšel z ní plod její, však by se zhouba nestala: pokutován bude, jakž by uložil naň muž té ženy, a dá vedlé uznání soudců.23Pakliť by smrt přišla, tedy dáš život za život,24Oko za oko, zub za zub, ruku za ruku, nohu za nohu,25Spáleninu za spáleninu, ránu za ránu, modřinu za modřinu.26Jestliže by kdo urazil služebníka svého v oko, aneb děvku svou v oko, tak že by jej o ně připravil: svobodného jej propustí za oko jeho.27Pakli by zub služebníku svému neb zub děvce své vyrazil, svobodného jej propustí za zub jeho.28Jestliže by vůl utrkl muže neb ženu, tak že by umřel člověk: ukamenován bude ten vůl, aniž jedeno bude maso jeho, však pán vola toho bez viny bude.29Než byl-liť by vůl trkavý prvé, a bylo by to osvědčeno pánu jeho, on pak nezavřel by ho, a v tom zabil by muže neb ženu: vůl ten ukamenován bude, a pán jeho také umře.30Pakliť mu bude uloženo, aby se vyplatil: tedy dá výplatu za život svůj, jakážkoli na něj uložena bude.31Buď že by syna utrkl, buď dceru, podlé soudu toho stane se jemu.32Jestliže by služebníka vůl ztrkal neb děvku, třidceti lotů stříbra dá pánu jeho, a vůl ten bude ukamenován.33Kdyby kdo odhradil studnici, a neb vykopal někdo studnici, a zase jí nepřikryl, a vpadl by tam vůl neb osel:34Pán té studnice nahradí to, a peníze položí pánu jeho, a což se zabilo, to sobě míti bude.35A ustrčil-li by vůl něčí vola sousedova, že byl umřel: tedy prodadí vola toho živého, a podělí se penězi jeho; i s zabitým volem také se rozdělí.36Pakli vědíno bylo, že vůl byl trkavý prvé, a nezavřel ho pán jeho: bez výmluvy ať dá vola za vola, a zabitý ať mu zůstane.
1Det här är bestämmelser som du ska lägga fram för dem:2Om du köper en hebreisk slav ska han arbeta sex år, men det sjunde året ska han bli fri utan betalning.3Om han kom ensam, ska han ensam ges fri, men om han var gift, ska hans hustru friges med honom.4Om hans herre gav honom en hustru och hon har fött honom söner eller döttrar, ska hustrun och barnen fortfarande tillhöra honom och mannen ensam blir fri.5Men om slaven säger: ’Jag håller av min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri,’6då ska hans herre föra honom fram inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och borra en syl genom hans öra. Därefter är mannen hans slav för alltid.7Om en man säljer sin dotter som slavinna[1], ska hon inte bli fri som de andra slavarna.8Om hennes herre inte tycker om henne sedan han valt ut henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Han får inte sälja henne till en utlänning, eftersom han behandlat henne trolöst.9Om han väljer ut henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rättigheter.10Skulle han gifta sig med ytterligare en hustru, får han inte minska den förstas rätt till mat, kläder eller bostad.11Om han sviker henne i något av dessa tre ting, ska hon bli fri utan ersättning.12Den som slår en man så att han dör, ska själv dödas.13Men om det inte var hans avsikt utan något som Gud lät ske, då ska jag visa en plats dit han kan fly.14Om någon avsiktligt dödar en annan ska han gripas även vid mitt altare och dödas.15Den som slår någon av sina föräldrar ska straffas med döden.16Den som rövar bort en annan människa ska straffas med döden, vare sig hans offer finns kvar hos honom eller redan har blivit sålt.17Den som förbannar[2] sina föräldrar ska dömas till döden.18Om två män slåss och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven så att den slagne måste ligga till sängs men inte dör19och om han sedan blir så bra att han kan gå igen med hjälp av käpp, ska mannen som slog honom gå fri från straff. Han måste dock betala honom för den tid han förlorat och sörja för att han blir botad.20Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att slaven dör, ska han straffas.21Men om slaven är på benen igen efter några dagar,[3] ska mannen inte straffas eftersom slaven var hans egendom.22Om två män slåss och då råkar stöta till en gravid kvinna så att hon föder för tidigt, men ingen allvarlig skada sker, ska mannen som skadade henne betala vad hennes man begär och domaren fastställer.23Om en skada inträffar, ska liv ges för liv,24öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,25brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.26Om en man slår sin slavs eller slavinnas öga så att ögat blir oanvändbart, ska slaven friges som ersättning för ögat.27Om han slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han också frige den skadade som ersättning för tanden.28Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds ska oxen stenas och köttet får inte ätas. Oxens ägare ska inte straffas,29såvida inte oxen är känd för att tidigare ha stångats och ägaren trots detta inte har hållit den under uppsikt. Om det är så och oxen dödar en man eller en kvinna, ska oxen stenas och dess ägare också dödas.30Men blir han ålagd att betala en summa pengar, kan han lösa ut sitt liv för den summa som begärs.31Samma lag gäller om oxen stångar en pojke eller en flicka.32Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren ge slavens herre 30 silvermynt i ersättning och oxen ska stenas.
Regler om egendom
33Om någon låter en brunn stå öppen eller gräver en brunn och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den,34ska brunnens ägare betala full ersättning till djurets ägare och den förre får behålla det döda djuret.35Om någons oxe stångar en annans oxe så att den dör, ska den levande oxen säljas. Pengarna delas mellan ägarna och likaså den dödade oxens kropp.36Men om oxen varit känd för att tidigare ha stångats och dess ägare ändå inte haft den under uppsikt, ska han ersätta oxe med oxe och han får behålla det döda djuret.