1Stalo se pak po smrti Saulově, když se navrátil David od porážky Amalechitských, že pobyl v Sicelechu za dva dni.2A aj, dne třetího přišel jeden z vojska Saulova, maje roucho roztržené a prach na hlavě své. Kterýž když přišel k Davidovi, padl na zemi a poklonil se.3I řekl jemu David: Odkud jdeš? Jemuž odpověděl: Z vojska Izraelského utekl jsem.4Opět řekl jemu David: Cože se stalo? Medle, pověz mi. Kterýž odpověděl: To, že utekl lid z boje, a množství lidu padlo a zbito jest; též i Saul i Jonata syn jeho zbiti jsou.5Řekl ještě David mládenci, kterýž mu to oznámil: Kterak ty víš, že umřel Saul i Jonata syn jeho?6Odpověděl mládenec, kterýž to oznamoval jemu: Náhodou přišel jsem na horu Gelboe, a aj, Saul nalehl byl na kopí své, a vozové i jezdci postihali ho.7Kterýžto ohlédna se zpátkem, uzřel mne a zavolal na mne. I řekl jsem: Aj, teď jsem.8Tedy řekl mi: Kdo jsi ty? Odpověděl jsem jemu: Amalechitský jsem.9I řekl mi: Přistup medle sem a zabí mne, nebo mne obklíčila úzkost, a ještě všecka duše má jest ve mně.10Protož stoje nad ním, zabil jsem ho, nebo jsem věděl, že nebude živ po svém pádu. A vzal jsem korunu, kteráž byla na hlavě jeho, i záponu, kteráž byla na rameni jeho, a teď jsem to přinesl ku pánu svému.11Tedy David uchytiv roucho své, roztrhl je; tolikéž i všickni muži, kteříž s ním byli.12A nesouce smutek, plakali a postili se až do večera pro Saule a pro Jonatu syna jeho, i pro lid Hospodinův a pro dům Izraelský, že padli od meče.13Řekl pak David mládenci, kterýž mu to oznámil: Odkud jsi ty? Odpověděl: Syn muže příchozího Amalechitského jsem.14Opět mu řekl David: Kterak jsi směl vztáhnouti ruku svou, abys zahubil pomazaného Hospodinova?15A zavolav David jednoho z mládenců, řekl jemu: Přistoupě, oboř se na něj. Kterýžto udeřil ho, tak že umřel.16I řekl jemu David: Krev tvá budiž na hlavu tvou, neboť jsou ústa tvá svědčila na tebe, řkouce: Já jsem zabil pomazaného Hospodinova.17Tedy naříkal David naříkáním tímto nad Saulem a nad Jonatou synem jeho,18(Přikázav však, aby synové Judovi učeni byli stříleti z luku, jakož psáno v knize Upřímého.):19Ó kráso Izraelská, na výsostech tvých zraněni, jakť jsou padli udatní!20Neoznamujtež v Gát, ani toho ohlašujte na ulicích Aškalon, aby se neveselily dcery Filistinských, a neplésaly dcery neobřezaných.21Ó hory Gelboe, ani rosa, ani déšť nespadej na vás, ani tu buď pole úrodné; nebo tam jest povržen štít udatných, štít Saulův, jako by nebyl pomazán olejem.22Od krve raněných a od tuku udatných lučiště Jonatovo nikdy zpět neodskočilo, a meč Saulův nenavracoval se prázdný.23Saul a Jonata milí a utěšení v životě svém, také při smrti své nejsou rozloučeni. Nad orlice bystřejší, nad lvy silnější byli.24Dcery Izraelské, plačte Saule, kterýž vás odíval červcem dvakrát barveným rozkošně, kterýž dával ozdoby zlaté na roucha vaše.25Ach, jakť jsou padli udatní u prostřed boje? Jonata na výsostech tvých zabit jest.26Velice jsem po tobě teskliv, bratře můj Jonato. Byl jsi mi příjemný náramně; vzácnější u mne byla milost tvá nežli milost žen.27Ach, jakť jsou padli udatní, a zahynula odění válečná.
1När Saul var död och David hade återvänt hem till Siklag efter segern över amalekiterna, stannade David där i två dagar.2Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet.[1] Han föll ner inför David i vördnad.3”Varifrån kommer du?” frågade David. ”Jag har flytt från israeliternas läger”, svarade mannen.4”Vad har hänt?” frågade David. ”Berätta!” Mannen svarade: ”Hela vår armé flydde. Många stupade och Saul och hans son Jonatan är döda.”5”Hur vet du att Saul och Jonatan är döda?” frågade David den unge mannen.6”Jag råkade vara på berget Gilboa”, svarade mannen. ”Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom.7När han såg mig, sa han till mig komma fram till honom. Jag gick och sa: ’Här är jag!’8’Vem är du?’ frågade han mig. ’En amalekit’, svarade jag.9’Kom och befria mig från mina plågor’, sa han, ’för döden håller mig i sitt grepp och jag har inte långt kvar.’10Då dödade jag honom, eftersom jag visste att han inte skulle överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna dem till dig, herre.”11David och hans män slet då sönder sina kläder.12De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över HERRENS armé och Israels folk, eftersom så många hade dött den dagen.13Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en främling, en amalekit.”14”Hur vågade du lyfta din hand och döda HERRENS smorde?” frågade David.15Han kallade på en av sina soldater och sa: ”Hugg ner honom!” Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död.16”Du bär själv skulden till din egen död”, sa David till honom, ”för du vittnade själv mot dig att du dödat HERRENS smorde.”
Davids sång till Saul och Jonatan
17David sjöng en klagosång över Saul och hans son Jonatan18och befallde att folket i Juda skulle lära sig sången. Den upptecknades i ”Den redliges bok”.19”O Israel, din prydnad ligger slagen på höjderna. Dina mäktiga har fallit.20Berätta det inte för någon i Gat, låt det inte bli känt på Ashkelons gator, så att inte filistéernas döttrar ska glädja sig, de oomskurnas döttrar dansa av fröjd.21Ni Gilboa berg, må ni aldrig mer se dagg eller regn, ej heller fält för offergåvor. Där ligger de mäktigas sköld fläckad, Sauls sköld, inte längre insmord med olja.22Jonatans båge och Sauls svärd återvände aldrig otillfredsställda från slagfälten och från den blodiga kampen med mäktiga fiender.23Saul och Jonatan, så älskade och vördade i livet, var tillsammans även i döden. De var snabbare än örnar, starkare än lejon.24Israels döttrar, gråt över Saul, som klädde er så vackert i purpurrött och prydde era kläder med smycken av guld.25Mäktiga hjältar har fallit i striden. Jonatan ligger slagen på höjderna.26Jag sörjer dig, Jonatan, min bror! Du var mig så kär. Din kärlek var mer för mig än kvinnors kärlek.27De mäktiga har fallit, och vapnen är krossade.”