1Přednímu z kantorů na gittit, Azafovi.2Plésejte Bohu, síle naší, prokřikujte Bohu Jákobovu.3Vezměte žaltář, přidejte buben, harfu libou a loutnu.4Trubte trubou na novměsíce, v uložený čas, v den slavnosti naší.5Nebo toť jest ustavení v Izraeli, řád Boha Jákobova.6Na svědectví v Jozefovi vyzdvihl jej, když byl vyšel proti zemi Egyptské, kdež jsme jazyk neznámý slýchati musili.7Osvobodil jsem, dí Bůh, od břemene rameno jeho, a ruce jeho nádob zednických zproštěny byly.8V ssoužení tom, když jsi volal, vytrhl jsem tě, vyslyšel jsem tě z skrýše hromu, zkušoval jsem tě při vodách sváru. Sélah.9Řeklť jsem: Slyš, lide můj, a osvědčím se tobě, ó Izraeli, budeš-li mne poslouchati,10A nebude-li mezi vámi Boha jiného, a nebudeš-li se klaněti bohu cizímu.11Já jsem Hospodin Bůh tvůj, kterýž jsem tě vyvedl z země Egyptské, otevři jen ústa svá, a naplnímť je.12Ale neuposlechl lid můj hlasu mého, a Izrael nepřestal na mně,13A protož pustil jsem je v žádost srdce jejich, i chodili po radách svých.14Ó byť mne byl lid můj poslouchal, a Izrael po cestách mých chodil,15Tudíž bych já byl nepřátely jejich snížil, a na protivníky jejich obrátil ruku svou.16A ti, kteříž v nenávisti mají Hospodina, úlisně by se jim poddávati musili, i byl by čas jejich až na věky. [ (Psalms 81:17) A krmil bych je byl jádrem pšenice, a medem z skály sytil bych je. ]
1För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.2Jubla högt inför Gud, vår styrka! Höj glädjerop till Jakobs Gud!3Stäm upp musik och slå på trummor, spela på ljuvliga lyror och harpor!4Stöt i horn vid nymånadsfester och vid fullmåne på vår högtidsdag.5För det är en föreskrift för Israel, en bestämmelse av Jakobs Gud.6Han bestämde det till en förordning åt Josef när han drog ut ur Egyptens land. Jag hörde ett språk som jag inte förstod.[1]7”Jag lyfte bördan från hans axlar, och hans händer befriades från korgen.8Du ropade i din nöd, och jag räddade dig. Jag svarade från åskmolnet, och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla9Hör mitt folk, jag vill varna dig! Israel, om du bara ville lyssna!10Hos dig får inte finnas någon främmande gud, och du får inte tillbe någon utländsk gud.11Jag är HERREN, din Gud, som förde dig ut ur Egypten. Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.12Men mitt folk lyssnade inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.13Därför lät jag dem gå sina egna hårdhjärtade vägar och leva som de själva ville.14Om mitt folk ändå ville lyssna på mig, ack, om Israel ville följa min väg!15Då skulle jag snabbt besegra deras fiender och ingripa mot deras ovänner.16De som hatar HERREN skulle tvingas krypa inför honom och deras straff vara för evigt.[2]17Men mitt folk skulle jag låta äta det finaste vete och mätta dem med honung ur klippan.”