1Žalm Azafovi. Jistě žeť jest Bůh dobrý Izraelovi, těm, kteříž jsou čistého srdce.2Ale nohy mé téměř se byly ušinuly, o málo, že by byli sklouzli krokové moji,3Když jsem horlil proti bláznivým, vida štěstí nešlechetných.4Nebo nebývají vázáni až k smrti, ale zůstává v cele síla jejich.5V práci lidské nejsou, a s lidmi trestáni nebývají.6Protož otočeni jsou pýchou jako halží, a ukrutností jako rouchem ozdobným přiodíni.7Vysedlo tukem oko jejich; majíce hojnost nad pomyšlení srdce,8Rozpustilí jsou, a mluví zlostně, o nátisku velmi pyšně mluví.9Stavějí proti nebi ústa svá, a jazyk jejich po zemi se vozí.10A protož na to přichází lid jeho, když se jim vody až do vrchu nalívá,11Že říkají: Jakť má o tom věděti Bůh silný? Aneb zdaž jest to známé Nejvyššímu?12Nebo aj, ti bezbožní jsouce, mají pokoj v světě, a dosahují zboží.13Nadarmo tedy v čistotě chovám srdce své, a v nevinnosti ruce své umývám.14Poněvadž každý den trestán bývám, a kázeň přichází na mne každého jitra.15Řeknu-li: Vypravovati budu věci takové, hle, rodina synů tvých dí, že jsem jim křiv.16Chtěl jsem to rozumem vystihnouti, ale vidělo mi se pracno.17Až jsem všel do svatyní Boha silného, tu jsem srozuměl poslední věci jejich.18Jistě že jsi je na místech plzkých postavil, a uvržeš je v spustliny.19Aj, jakť přicházejí na spuštění jako v okamžení! Mizejí a hynou hrůzami,20Jako snové tomu, kdož procítí; Pane, když je probudíš, obraz ten jejich za nic položíš.21Když zhořklo srdce mé, a ledví má bodena byla,22Nesmyslný jsem byl, aniž jsem co znal, jako hovádko byl jsem před tebou.23A však vždycky jsem byl s tebou, nebo jsi mne ujal za mou pravici.24Podlé rady své veď mne, a potom v slávu přijmeš mne.25Kohož bych měl na nebi? A mimo tebe v žádném líbosti nemám na zemi.26Ač tělo i srdce mé hyne, skála srdce mého, a díl můj Bůh jest na věky.27Nebo aj, ti, kteříž se vzdalují tebe, zahynou; vytínáš ty, kteříž cizoloží odcházením od tebe.28Ale mně nejlépe jest přídržeti se Boha; pročež skládám v Panovníku Hospodinu doufání své, abych vypravoval všecky skutky jeho.
Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön
1En psalm av Asaf. Gud är sannerligen god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.2Men jag höll på att snava, mina fötter höll på att tappa fästet.3Jag var avundsjuk på de högmodiga då jag såg de gudlösas framgång.4De slipper svårigheter ända fram till sin död, de är friska och välmående.5De råkar inte i människans nöd och plågas inte som andra.6Därför är högfärd deras halsband, och våld deras kläder.7Ur deras fetma tittar ögonen fram, deras fantasier har ingen gräns.8De talar föraktfullt och ondsint. De är högfärdiga och förtrycker andra.9De gör anspråk på himlen och talar som om de ägde jorden.10Så återvänder hans folk dit och suger åt sig mängder av vatten.[1]11De frågar: ”Hur kan Gud veta? Skulle den Högste ha den kunskapen?”12Så är det med de gudlösa, ostörda ökar de alltid sin rikedom.13Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent och tvättat mina händer i oskuld.14Jag har plågats dagen lång, bestraffats var morgon.15Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”, skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.16När jag försökte förstå detta var det alltför mödosamt för mig,17tills jag kom in i Guds helgedom och insåg hur det går med dessa till slut.18Du låter dem vandra på en hal väg, störtar dem i fördärvet19och plötsligt går de under. De tar en ände med förskräckelse.20Det blir som när man vaknar ur en dröm: Du, Herre, reser dig och föraktar dem som om de vore fantasier.[2]21När mitt hjärta var bittert och det sved inom mig,22då var jag oförnuftig och ovetande, som ett djur inför dig.23Ändå är jag alltid hos dig, och du håller min högra hand.24Du leder mig efter ditt råd, och sedan för du mig till härligheten[3].25Vem har jag i himlen utom dig? Och när jag har dig, önskar jag ingenting på jorden.26Min kropp och min själ kan tyna bort, men Gud är min inre klippa och min del för evigt.27Men de som är långt borta från dig kommer att förgås. Du förgör dem som inte är trogna mot dig.28Men det är gott för mig att vara nära Gud. Jag har gjort HERREN Gud till min tillflykt, och jag vill berätta om alla dina gärningar.