1Zdaliž nevíte, bratří, (nebo povědomým Zákona mluvím) že Zákon panuje nad člověkem, dokudž živ jest člověk?2Nebo žena, kteráž za mužem jest, živému muži přivázána jest zákonem; pakli by umřel muž její, rozvázána jest od zákona muže.3A protož dokudž jest živ muž její, slouti bude cizoložnice, bude-li s jiným mužem; pakliť by muž její umřel, jižť jest svobodna od zákona toho, takže již nebude cizoložnice, bude-li s jiným mužem.4Takž, bratří moji, i vy umrtveni jste Zákonu skrze tělo Kristovo, abyste byli jiného, totiž toho, kterýž z mrtvých vstal, abychom ovoce nesli Bohu.5Nebo když jsme byli v těle, žádosti hříchů příčinou Zákona vzbuzené moc svou provodily v údech našich k nesení ovoce ne Bohu, ale smrti.6Nyní pak osvobozeni jsme od Zákona, když umřel ten, v němž jsme držáni byli, tak abychom již sloužili v novotě ducha, a ne v vetchosti litery.7Což tedy díme? Že Zákon jest hříchem? Nikoli; nýbrž hříchu jsem nepoznal, než skrze Zákon. Nebo i o žádosti byl bych nevěděl, aby hříchem byla, by byl Zákon neřekl: Nepožádáš.8Ale příčinu vzav hřích skrze přikázaní, zplodil ve mně všelikou žádost. Bez Zákona zajisté hřích mrtev jest.9Jáť pak byl jsem živ někdy bez Zákona, ale když přišlo přikázání, hřích ožil,10a já umřel. I shledáno jest, že to přikázání, kteréž mělo mi býti k životu, že jest mi k smrti.11Nebo hřích, vzav příčinu skrze to přikázání, podvedl mne, a skrze ně i zabil.12A tak Zákon zajisté svatý, a přikázání svaté i spravedlivé a dobré jest.13Tedy to dobré učiněno jest mi smrt? Nikoli, ale hřích, kterýž aby se okázal býti hříchem, skrze to dobré zplodil mi smrt, aby tak byl příliš velmi hřešící hřích skrze přikázání.14Víme zajisté, že Zákon jest duchovní, ale já jsem tělesný, prodaný hříchu.15Nebo toho, což činím, neoblibuji; nebo ne, což chci, to činím, ale, což v nenávisti mám, to činím.16Jestližeť pak, což nechci, to činím, tedy povoluji Zákonu, že jest dobrý.17A tak již ne já to činím, ale ten, kterýž přebývá ve mně, hřích.18Vímť zajisté, že nepřebývá ve mně, (to jest v těle mém), dobré. Nebo chtění hotové mám, ale vykonati dobrého, tohoť nenalézám.19Nebo nečiním toho dobrého, což chci, ale činím to zlé, čehož nechci.20A poněvadž pak, čehož já nechci, to činím, tedyť již ne já činím to, ale ten, kterýž přebývá ve mně, hřích.21Nalézám tedy takový při sobě zákon, když chci činiti dobré, že se mne přídrží zlé.22Nebo zvláštní libost mám v Zákoně Božím podle vnitřního člověka;23Ale vidím jiný zákon v údech svých, odporující zákonu mysli mé a jímající mne, tak abych byl vězeň zákona hřícha, kterýž jest v údech mých.24Bídný já člověk! Kdo mne vysvobodí z toho těla smrti?25Ale děkujiť Bohu skrze Jezukrista Pána našeho. A takžť já sloužím myslí Zákonu Božímu, ale tělem zákonu hřícha.
1Ni vet säkert, syskon – jag talar till dem som känner lagen – att lagen bara styr över en människa så länge hon lever.2En gift kvinna är genom lagen bunden till sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon inte längre bunden till honom, utan är fri från lagen som reglerar äktenskap.3Om hon går till en annan medan hennes man lever, är hon otrogen i sitt äktenskap. Men om hennes man dör är hon fri från lagen och kan gifta sig med en annan utan att vara otrogen mot sin första man.4På samma sätt har ni, syskon, dött bort från lagen med Kristus kropp. Nu tillhör ni en annan, honom som uppväcktes från de döda, och så bär vi frukt åt Gud.5Så länge vi levde på vanligt mänskligt sätt, väckte lagen i oss syndiga begär som verkade i våra kroppar, så att vi bar frukt åt döden.6Men nu är vi fria från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss bundna och kan tjäna på Andens nya sätt, inte på det gamla, bokstavsbundna.
Lagen avslöjar synden
7Vad betyder då detta? Att lagen är synd? Nej, naturligtvis inte! Men det var genom lagen som jag lärde känna vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.” (Ex 20,17)8Synden utnyttjade budordet och väckte allehanda begär inom mig. Om lagen inte finns, är synden död.9Det fanns en tid i mitt liv då jag levde utan lag, men när budordet kom, vaknade synden genast till liv,10och jag dog. Jag fann att det budord som skulle leda till liv ledde mig till döden.11Synden passade på och utnyttjade budordet, lurade mig och dödade mig.12Lagen är alltså helig, och budordet är heligt, rätt och gott.13Var det då det goda som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö, för att den skulle avslöjas som synd och att synden genom budordet skulle visa sin fruktansvärda syndfullhet.
Kampen mot synden
14Vi vet alltså att lagen är andlig. Men jag är köttslig, såld till slav under synden.15Jag förstår inte mitt eget sätt att handla: Jag gör inte vad jag vill göra, utan det jag avskyr, det gör jag.16Om jag gör vad jag inte vill göra, erkänner jag att lagen är god.17Då är det med andra ord inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.18Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är gott, men jag klarar det inte.19Det goda jag vill göra förblir ogjort, och det onda jag inte vill göra, det gör jag i alla fall.20Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.21Jag har alltså funnit denna lag vara verksam: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig.22I mitt inre instämmer jag i Guds lag,23men en annan lag som jag ser inom mig styr min kropp och krigar mot lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge för syndens lag i mina lemmar.24Jag stackars människa! Vem kan rädda mig från denna dödens kropp?25Jag tackar Gud: genom Jesus Kristus, vår Herre. Med mitt förnuft tjänar jag alltså Guds lag, medan jag i min mänskliga natur är slav under syndens lag.