1Na pravici Sedícího na trůnu jsem viděl knihu popsanou zevnitř i zvenčí, zapečetěnou sedmi pečetěmi.2Potom jsem viděl silného anděla, jak volá mocným hlasem: „Kdo je hoden otevřít tu knihu a rozlomit její pečeti?“3A nikdo na nebi, na zemi ani pod zemí nemohl tu knihu otevřít ani do ní nahlédnout.4Velmi jsem plakal, že se nenašel nikdo, kdo by byl hoden otevřít tu knihu a nahlédnout do ní.5Jeden z těch starců mi však řekl: „Neplač. Hle, zvítězil Lev z pokolení Juda, kořen Davidův![1] On otevře tu knihu a jejích sedm pečetí.“6A hle, spatřil jsem, jak uprostřed trůnu a těch čtyř bytostí a uprostřed těch starců stojí Beránek jako zabitý a má sedm rohů a sedm očí, což je sedm duchů Božích poslaných na celou zem.7Přišel a vzal tu knihu z pravice Sedícího na trůnu,8a jakmile ji vzal, ty čtyři bytosti a těch čtyřiadvacet starců padlo před Beránkem na kolena. Každý měl loutnu a zlaté misky plné kadidel, což jsou modlitby svatých9a zpívali novou píseň: „Jsi hoden vzít tu knihu a otevřít její pečeti, neboť jsi byl zabit a vykoupils Bohu svou krví lidi z každého pokolení a jazyka, lidu i národa.10Učinil jsi nás králi a kněžími našemu Bohu a budeme kralovat nad zemí.“11Okolo trůnu, těch bytostí a starců jsem viděl a slyšel hlas mnoha andělů. Byly jich miliony a miliardy12a volali mocným hlasem: „Hoden je ten zabitý Beránek přijmout moc a bohatství, moudrost a sílu, slávu, chválu a čest!“13Také všechno stvoření, které je na nebi, na zemi, pod zemí i v moři, všechno, co je v nich, jsem slyšel volat: „Sedícímu na trůnu a Beránkovi chvála a čest, sláva i vláda na věky věků!“14A čtyři bytosti řekly: „Amen!“ A starci padli na kolena a klaněli se.
1Sedan såg jag att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill.2Jag såg en väldig ängel som frågade med hög röst: ”Vem är värdig att bryta sigillen och öppna bokrullen?”3Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen och se i den.4Jag grät av besvikelse, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen och se i den.5Men en av de äldste sa till mig: ”Gråt inte, för lejonet av Judas stam, Davids rotskott,[1] har segrat. Han kan bryta de sju sigillen och öppna bokrullen.”6Sedan såg jag ett lamm[2] i mitten av tronen och mitt ibland de fyra levande varelserna och de äldste, och det såg ut som om det hade blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar[3], som har sänts ut över hela jorden.7Lammet steg nu fram till honom som satt på tronen och tog emot bokrullen från hans högra hand.8När Lammet tog emot bokrullen, föll de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Alla hade var sin harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner.9Och de sjöng en ny sång: ”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud från alla stammar och språk och folk och länder.10Du har gjort dem till ett kungarike, till präster åt vår Gud, och de ska regera på jorden.”11Sedan såg jag och hörde en stor kör av änglar, och de stod runt tronen och de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste. De var tiotusentals och åter tiotusentals, tusentals och åter tusentals i antal.12De sjöng med väldig kraft: ”Lammet som blev slaktat är värdigt att få makt, rikedom, vishet och styrka, ära, härlighet och pris.”13Sedan hörde jag allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och i havet säga: ”Priset och äran och härligheten och makten tillhör honom som sitter på tronen och Lammet i all evighet.”14De fyra levande varelserna sa: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.