1Izraelci v Micpě přísahali: „Nikdo z nás nedá svou dceru za ženu Benjamínci!“2Potom se odebrali do Bet-elu a seděli tam před Bohem až do večera. S velikým pláčem hlasitě naříkali:3„Hospodine, Bože izraelský, co se to v Izraeli stalo? Proč dnes má být z Izraele odečten celý kmen?“4Druhého dne časně zrána tam lid postavil oltář a přinášel zápalné a pokojné oběti.5Izraelci se ptali: „Kdo ze všech izraelských kmenů nepřišel do shromáždění k Hospodinu?“ Zavázali se totiž přísahou, že každý, kdo nepřijde k Hospodinu do Micpy, musí zemřít.)6Izraelcům tehdy přišlo jejich bratra Benjamína líto. Říkali: „Dnes byl z Izraele vyhlazen celý kmen!7Co si počneme s těmi, kdo zbyli? Jak jim opatříme ženy? Vždyť jsme přísahali při Hospodinu, že jim nikdo nedáme svou dceru za ženu.“8Potom se ptali: „Kdo z izraelských kmenů nepřišel k Hospodinu do Micpy?“ Ukázalo se, že do tábora na shromáždění nepřišel nikdo z Jábeš-gileádu.9Spočítali totiž lid a hle – z obyvatel Jábeš-gileádu tam nebyl nikdo.10Obec tam proto vyslala 12 000 udatných mužů s příkazem: „Jděte a pobijte obyvatele Jábeš-gileádu ostřím meče, včetně žen a dětí.11Toto je úkol, který splníte: Každého muže i každou ženu, která poznala muže, pobijte.“12Mezi obyvateli Jábeš-gileádu se našlo 400 dívek, netknutých panen, které ještě nepoznaly muže. Ty přivedli do tábora v Šílu v kanaánské zemi.13Obec pak poslala k oněm Benjamíncům na Rimonské skále vzkaz s vyhlášením míru.14Benjamín se tenkrát vrátil a Izraelci jim dali ženy, které nechali z Jábeš-gileádu naživu. Nebylo jich ale dost.15Lidu bylo Benjamína líto, protože Hospodin dopustil v izraelských kmenech trhlinu.16Stařešinové obce říkali: „Co si počneme s těmi, kdo zbyli? Jak jim opatříme ženy? Benjamínské ženy byly přece vyhlazeny.“17Říkali také: „Ti, kdo se z Benjamína zachránili, potřebují dědice, aby z Izraele nevymizel celý kmen.18Naše dcery jim ale za ženy dát nemůžeme, protože Izraelci přísahali: Zlořečený, kdo by dal ženu Benjamínovi!“19Pak si ale řekli: „V Šílu je přece Hospodinova výroční slavnost!“ (Je to severně od Bet-elu, východně od silnice vedoucí z Bet-elu do Šechemu a jižně od Lebony.)20A tak Benjamíncům poradili: „Jděte se schovat do vinic.21Jakmile uvidíte, že dívky ze Šíla jdou tančit na veselici, vyskočte z vinic, každý si z nich polapte manželku a vraťte se do benjamínského kraje.22Kdyby si k nám jejich otcové nebo bratři přišli stěžovat, řekneme jim: Mějte s nimi slitování, vždyť jsme v boji neukořistili dost žen pro všechny! Vy sami jste jim dcery nedali, takže jste nevinní.“23A tak to Benjamínci udělali. Každý si z té veselice odvedl manželku, kterou si chytil. Pak šli a vrátili se do svého dědictví. Znovu vystavěli svá města a bydleli v nich.24Synové Izraele se tenkrát odtamtud rozešli každý ke svému kmeni a ke svému rodu, každý do svého dědictví.25Izrael byl tenkrát bez krále. Každý si dělal, co chtěl.
1Israeliterna hade svurit vid Mispa att de aldrig skulle tillåta sina döttrar att gifta sig med män från Benjamins stam.2De samlades vid Betel och satt långt fram på kvällen inför Gud och grät bittert.3”HERRE, Israels Gud”, bad de. ”Varför skulle detta hända? Varför måste en av Israels stammar saknas idag?”4Följande morgon var de uppe tidigt och byggde ett altare där de offrade brännoffer och gemenskapsoffer.5Och de sa till varandra: ”Var det någon stam i Israel som inte var representerad när vi höll vårt rådslag inför HERREN i Mispa?” Man hade nämligen svurit en ed att den som inte infann sig inför HERREN i Mispa skulle dödas6och nu var det stor sorg i hela Israel över deras bröder benjaminiterna. ”En hel stam är borthuggen från Israel”, sa de.7”Och hur ska vi få hustrur åt de män som finns kvar, eftersom vi har svurit vid HERREN att inte ge dem våra döttrar?”8Då frågade de: ”Finns det någon av Israels stammar som inte infann sig inför HERREN i Mispa?” De upptäckte att ingen från Javesh i Gilead hade kommit till lägret för att delta i samlingen.9Folket mönstrades och det visade sig att ingen från Javesh i Gilead varit där.10De skickade då 12 000 soldater för att döda folket i Javesh i Gilead, även kvinnor och barn.11”Så här ska ni göra”, sa de, ”alla män och alla kvinnor som legat med en man ska ni viga åt förintelse.”12Bland invånarna i Javesh i Gilead fann de 400 unga flickor som ännu inte haft någon man och dem förde man till lägret i Shilo i Kanaan.13Sedan sände Israel en fredsdelegation till det som återstod av Benjamin vid Rimmons klippa och erbjöd dem fred.14Dessa benjaminiter återvände hem och fick de 400 flickorna från Javesh i Gilead som man låtit leva, men flickorna räckte inte åt alla.15Folket kände medlidande med benjaminiterna för det gap HERREN låtit uppstå bland Israels stammar.16”Hur ska vi bära oss åt för att skaffa hustrur åt de andra när nu alla kvinnor i Benjamins stam är döda?” frågade de äldste i menigheten.17”Det måste finnas något sätt att rädda Benjamin, så att inte en hel stam i Israel går förlorad för alltid.18Men vi kan inte ge dem våra egna döttrar. Vi israeliter har ju svurit en ed: förbannad är den som ger en hustru åt någon benjaminit.”19”Men”, sa de, ”varje år firas ju HERRENS högtid i Shilo.” Shilo ligger norr om Betel på östra sidan av vägen mellan Betel och Shekem söder om Levona.20De sa till benjaminiterna: ”Gå och göm er i vingårdarna21och när ni ser flickorna från Shilo komma ut för att dansa, ska ni rusa fram och ta till er var sin hustru och föra dem med er hem till Benjamin.22När deras fäder och bröder kommer till oss och protesterar, ska vi säga: ’Visa oss medlidande och försök förstå! Alla fick inte tag i en hustru i kriget och ni kunde ju inte ha gett era döttrar till dem utan att ha dragit skuld över er.’ ”23Männen från Benjamins stam gjorde som de blivit tillsagda. De kidnappade var och en åt sig en hustru av de dansande flickorna och tog dem med sig hem till sitt eget land. Sedan byggde de upp sina städer på nytt och bosatte sig i dem.24Och israeliterna återvände var och en till sin stam och sin släkt, var och en till sitt eget område.25Det fanns inte någon kung i Israel på den tiden och var och en gjorde vad han själv fann för gott.