1Slova Agura, syna Jákeho z Massy. Výrok onoho muže k Itielovi, k Itielovi a Uchalovi:2Nesporně jsem ten nejtupější z lidí a běžná rozumnost mi zcela uniká.3Moudrosti jsem se nenaučil, poznání Svatého jsem nedosáh.4Kdo vystoupil do nebe, aby se vrátil? Kdo pobral vítr do dlaní? Kdo shrnul moře do pláště? Kdo založil všechny zemské končiny? Víš, jak se jmenuje? A jak jeho syn?5Veškerá Boží řeč je ryzí, on je štít těch, kdo v něho doufají.6K jeho slovům nic nepřidávej, jinak tě pokárá a ze lži usvědčí.7Jen o dvě věci jsem tě žádal, neodpírej mi je, dokud nezemřu:8Klam a lživá slova ode mne vzdal, nedávej mi bohatství ani chudobu. Syť mě pokrmem tak, jak potřebuji,9abych tě přesycen nezradil a nikdy neřekl: „Kdo je Hospodin?“ Též abych nekradl, jsa v nouzi, a Boží jméno netupil.10Neosočuj otroka před jeho pánem, aby ti nezlořečil a abys nepykal!11Je pokolení, jež zlořečí otci a svojí matce nežehná.12Je pokolení, jež se sobě zdá čisté, od svojí špíny však není omyté.13Je pokolení – ó jak povýšeně hledí, jak vysoko zvedá svoje obočí!14Je pokolení s meči místo zubů a s dýkami namísto řezáků, aby spolykali ubožáky země a všechny chudáky na světě.15Pijavice má dvě dcery: Dej, Dej! Tři věci se nikdy nenasytí, čtyři nikdy neříkají Dost:16hrob, neplodné lůno, nezavlažená země a nezkrotitelný oheň.17Tomu, kdo vysmívá se otci a poslušností k matce pohrdá, havrani od potoka vyklovou oči, spolykají mu je orlí mláďata.18Tři věci ve mně budí úžas, čtyři jsou nad mé chápání:19cesta orla nebem, cesta hada skálou, cesta lodi mořem a cesta muže s pannou.20Taková je cesta cizoložné ženy – pojí, otře si ústa a řekne: „Neprovedla jsem nic špatného.“21Před třemi věcmi se chvěje země a čtyři nedokáže snést:22když služebník začne kralovat, když se hlupák může jídlem cpát,23když se nepříjemná žena vdá a když služka svou paní vystřídá.24Tito čtyři jsou na zemi nepatrní, nad mudrce jsou ale moudřejší:25mravenci, národ nepříliš silný, v létě si ale chystají zásoby;26králíci,[1] národ nepříliš mocný, ve skále si však staví obydlí;27kobylky sice krále nemají, všechny však v jednom šiku vyráží;28pavouka sice chytíš do ruky, bydlí však v královských palácích.29Tito tři mají vznešenou chůzi a čtyři kráčí nádherně:30lev, nejudatnější zvíře, jež nikoho se neleká,31osedlaný kůň, kozel a nepřemožitelný král.32Pokud ses bláhově chvástal, pokud sis vymýšlel – ruku na ústa!33Pod tlakem vzniká z mléka máslo, pod tlakem vytéká z nosu krev, pod tlakem hněvu vzniká svár.
1Ord av Agur, Jakes son, hans orakel. Så talar den mannen: ”Jag är trött, Gud, jag är trött, Gud, jag kan inte mer.[1]2Jag är oförnuftigare än någon annan människa, jag saknar mänskligt förstånd.3Jag har inte fått lära mig vishet, och jag vet knappast något om den Helige.4Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har svept vattnen i sin mantel? Vem har fastställt jordens gränser? Vad heter han? Vad heter hans son? Vet du det?5Allt vad Gud har talat är sant, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom.6Lägg ingenting till hans ord, för att han inte ska behöva anklaga dig för lögn.7Jag ber dig om två saker, neka mig dem inte, innan jag dör:8Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig, och ge mig varken fattigdom eller rikedom, utan ge mig bara den mat jag behöver.9Om jag blir för mätt kan jag förneka dig och säga: ’Vem är HERREN?’ Och om jag blir alltför fattig kanske jag börjar stjäla och på så sätt vanärar min Guds namn.10Förtala aldrig en tjänare inför hans herre, för då förbannar han dig och du får stå för det.11Det finns sådana som förbannar sin far och inte välsignar sin mor.12Det finns sådana som anser sig vara rena, trots att de inte tvättat bort sin smuts.13Det finns sådana som har stolta ögon och högmodiga blickar.14Det finns de som har tänder som svärd och käftar som knivar, och som vill äta de fattiga ur landet och de hjälplösa ur mänskligheten.15Blodigeln har två döttrar, ’mer’ och ’mer’, tre som aldrig får nog, fyra, som aldrig säger: ’Det räcker’:16dödsriket, det ofruktsamma moderlivet, marken som aldrig får nog av vatten, och elden som aldrig säger: ’Det räcker.’17Den som ser hånfullt på sin far och föraktar lydnaden mot sin mor ska få ögonen uthackade av korpar och uppätna av gamarna.18Det finns tre saker som är för underbara för mig, fyra, som jag inte kan förstå:19örnens väg på himlen, ormens väg på klippan, fartygets väg mitt i havet, och mannens väg till den unga kvinnan.20Så här beter sig en otrogen hustru: Hon äter, torkar sig om munnen och säger: ’Jag har inte gjort orätt.’21Det finns tre saker som får jorden att skaka, fyra, som den inte kan stå ut med:22en slav som blir kung, en dåre som stoppar i sig mat,23en föraktad kvinna som blir gift, en tjänsteflicka som tar sin matmors plats.24Det finns fyra på jorden som är små men visast bland de visa:25myrorna – de är inte starka, men de samlar sin mat på sommaren,26klippgrävlingarna – de har inte mycket kraft, men bland klipporna bygger de sitt bo,27gräshopporna – fastän de inte har någon kung, drar de ut i svärmar,28ödlorna – de kan fångas med bara händer, men ändå finns de i de kungliga palatsen.29Det finns tre som rör sig ståtligt, fyra, som har en praktfull gång:30lejonet, den mäktige bland djuren, som inte viker åt sidan för någon,31en kringspatserande tupp, en bock, och en kung som leder sin armé.[2]32Om du burit dig dumt åt och upphöjt dig själv, eller planerat något ont, så håll handen för munnen.33Så som man pressar fram smör av mjölk och som man pressar fram näsblod, så pressar man fram bråk ur vrede.”