Přísloví 17

Bible, překlad 21. století

od Biblion
1 Lepší je suchý kus chleba v klidu než dům plný masa a sváru.2 Chytrý sluha bude pánem nezdárného syna, s jeho bratry se o dědictví podělí.3 Na stříbro je tyglík a na zlato pec, lidské srdce však zkoumá Hospodin.4 Zlý člověk dá na ničemné řeči, lhář poslouchá zlé jazyky.5 Kdo zesměšňuje chudáka, uráží jeho Tvůrce; škodolibý člověk trestu neujde.6 Korunou starců jsou jejich vnuci, ozdobou synů otcové.7 Hlupáku nesluší vznešená slova, tím méně urozeným lživá řeč.8 Úplatek působí jako zaříkadlo: úplatkáři se daří, kam se obrátí.9 Kdo stojí o lásku, přikrývá všechny viny, ten, kdo je připomíná, rozeštve přátele.10 Na rozumného více zapůsobí výtka, než kdyby tupci stokrát nařezal.11 Na nic než na vzpouru zlosyn nemyslí, bude však navštíven poslem ukrutným.12 Raději narazit na zuřivou medvědici nežli na hlupáka s jeho tupostí.13 Kdo odplácí zlem za dobro, jeho dům nikdy neopustí zlo.14 Začátek hádky je protržení hráze – raději přestaň, než spor propukne!15 Omlouvat ničemu i odsoudit poctivého – obojí se Hospodinu hnusí nastejno.16 K čemu jsou peníze v rukou tupce? Když nemá rozum, moudrost nekoupí!17 Přítel miluje za všech okolností, bratr se rodí pro chvíle trápení.18 Přišel o rozum, kdo rukou upíše se, kdo za bližního složí záruku.19 Kdo se rád hádá, ten rád hřeší, kdo si otvírá ústa, říká si o potíž.20 Kdo má falešné srdce, nenajde štěstí, kdo má křivý jazyk, špatně dopadne.21 Kdo zplodil tupce, má důvod k žalu, hlupákův otec radost nepozná.22 Radostné srdce – nejlepší lék, ztrápený duch je kostižer.23 Darebák přijímá tajné dary, aby cesty práva podvrátil.24 Rozumný má moudrost přímo před sebou, oči hlupáka ji v celém světě nenajdou.25 K mrzutosti je otci tupý syn, svou matku naplňuje hořkostí.26 Pokutovat nevinného jistě není dobré, natož bít urozené, když jednají poctivě.27 Kdo získal poznání, ten šetří slova, rozumný člověk se umí ovládat.28 I hlupák, mlčí-li, za moudrého je brán, rozumně vypadají ústa zavřená.

Přísloví 17

nuBibeln

od Biblica
1 En torr brödkant och frid är bättre än ett hus fullt med festmat och gräl.2 En förståndig tjänare får råda över en oduglig son och dela arvet med bröderna.3 Silver prövas i degeln och guld i smältugnen, men hjärtat prövas av HERREN.4 Den gudlöse lyssnar till onda tungor, och lögnaren är lyhörd för fördärvligt prat.5 Att håna den fattige är att håna hans skapare. Den som gläder sig åt andras olycka går inte ostraffad.6 De gamlas krona är barnbarnen, och sönernas stolthet är deras fäder.7 Det passar sig inte för dåren att vara stor i orden, än mindre för en respektabel man att ljuga.8 En magisk sten är mutor för sin givare, vart han än vänder sig har han framgång.9 Den som skyler en överträdelse främjar kärleken, men den som gnatar om den skiljer vänner åt.10 Att tillrättavisa en förnuftig är effektivare än hundra piskrapp på en dåre.11 Den onde vill bara göra uppror. En grym budbärare ska sändas mot honom.12 Det är bättre att möta en björn som berövats sina ungar än en dåre i hans dumhet.13 Om någon betalar igen gott med ont, kommer olyckan aldrig att lämna hans hus.14 Att börja ett gräl är som att släppa lös vatten ur en fördämning. Lägg därför ner saken innan striden bryter lös.15 Att låta den skyldige gå fri och döma den oskyldige – bådadera är något HERREN avskyr.16 Till vilken nytta är pengar i en dåres hand? Skulle han köpa visdom, han som ingen önskar?17 En väns kärlek består alltid, och en broder är född för att hjälpa i nöd.18 Den som ger sitt handslag och går i borgen för sin nästa har dåligt omdöme.19 Den som älskar att gräla älskar synden, och den som gör sin port hög[1] inbjuder till fördärv.20 Den som har ett fördärvat sinne finner inget gott, och den som ljuger råkar illa ut.21 Att få en son som saknar vett för med sig sorg, en dåres far får ingen glädje.22 Ett glatt hjärta har en helande verkan, men modlöshet blir som en torka in i märgen.23 Den gudlöse tar mutor ur fickan för att förvränga rättvisan.24 Den förståndige fäster sin blick vid visheten, men en dåres ögon blickar mot jordens ände.25 En dåraktig son vållar sin far sorg och bedrövelse för den som fött honom.26 Det är illa nog att bötfälla en rättfärdig, och rättvisan är satt ur spel när ädla människor bestraffas.27 Den förståndige är försiktig med vad han säger, och den kloke har kontroll över sitt temperament.28 Även den dumme anses vis så länge han är tyst, och kan verka förnuftig så länge han inte öppnar munnen.