Přísloví 14 | Bible, překlad 21. století

Bible, překlad 21. století

1 Moudrá žena buduje svůj domov, hloupá jej boří svýma rukama. 2 Hospodina ctí, kdo žije v poctivosti, kdo jedná křivě, ten jím pohrdá. 3 Hlupákovi pýcha z pusy vyráží, moudré ochrání jejich rty. 4 Bez dobytka je prázdno ve žlabu, silný býk zajistí hojnou úrodu. 5 Čestný svědek nepromluví lživě, křivopřísežník ale šíří klam. 6 Drzoun se po moudrosti nadarmo pídí, rozumnému je poznání snadno přístupné. 7 Tupci se raději obloukem vyhni, z jeho rtů se přece nic nedozvíš. 8 Moudrost rozvážného je vědět kudy kam, tupost hlupáků je pěstovat sebeklam. 9 Hlupáci mají legraci z provinění, poctiví ale hledají smíření. 10 Jen srdce člověka zná vlastní hořkost, podobně jeho radost druhý necítí. 11 Dům darebáků je určen ke zboření, stan poctivých ale k rozkvětu. 12 Cesta se člověku může zdát správná, nakonec však bývá cestou ke smrti. 13 Někdy i při smíchu bolí srdce; když skončí radost, smutek zůstane. 14 Zvrácený dojde odplaty za své skutky a dobrý člověk za ty své. 15 Prosťáček důvěřuje kdečemu, rozvážný člověk své kroky zvažuje. 16 Moudrý je opatrný a varuje se zla, tupec jde bezstarostně dál. 17 Unáhlený člověk dělá hlouposti, lstivý člověk bývá v nenávisti. 18 Omezenci jsou obdařeni tupostí, korunou rozvážných je vědění. 19 Zlí lidé se pokloní dobrým, darebáci u bran spravedlivého. 20 Chuďas je na obtíž i svému příteli, boháče ale všichni milují. 21 Kdo pohrdá svým bližním, hřeší, blaze tomu, kdo chudým pomáhá. 22 Jistěže bloudí ten, kdo je zlomyslný; láska a věrnost patří dobrosrdečným. 23 Tvrdá práce vždy vede k zisku, řečnění však jenom k chudobě. 24 Korunou moudrých je jejich bohatství, tupost hlupáků zůstane tupostí. 25 Pravdomluvný svědek může zachránit život, podvodník ale šíří lež. 26 Úcta k Hospodinu je člověku pevnou tvrzí a útočištěm pro jeho děti. 27 Pramen života je úcta k Hospodinu, z osidel smrti pomáhá uniknout. 28 Mohutné vojsko je ozdobou krále, úbytek lidu je vládci záhubou. 29 Trpělivý člověk oplývá rozumností, ten, kdo je ukvapený, dělá hlouposti. 30 Krotké srdce dodává tělu na životě, závist je ale jako kostižer. 31 Kdo utiskuje chudáka, uráží jeho Tvůrce; ctí jej však ten, kdo nuzným pomáhá. 32 Darebáka jednou srazí jeho vlastní zlo, jistotou spravedlivého je jeho poctivost.^[1] 33 V srdci rozumného spočívá moudrost; co skrývá nitro tupců, též vyjde najevo. 34 Spravedlnost povznáší národ, hřích je národům k ostudě. 35 Rozumného služebníka zahrne král přízní, prchlivostí však toho, jenž dělá ostudu.

nuBibeln

od Biblica

1 Visa kvinnor bygger upp sitt hus, medan dumma river ner det med egna händer. 2 Den som vandrar rakt fram fruktar HERREN, den som går krokiga vägar föraktar honom. 3 Den dummes tal resulterar i ris för hans rygg, men de visa skyddas av sina ord. 4 En krubba utan oxar förblir ren, men det är oxarnas styrka som gör skörden riklig. 5 Ett sant vittne bedrar aldrig, men ett falskt vittne har bara lögner att komma med. 6 En hädare söker vishet men finner ingen, men den kommer lätt till den som har omdöme. 7 Håll dig borta från dåren, för från honom får du aldrig höra några kloka ord. 8 Den klokes vishet kan urskilja den rätta vägen, men dårars dumhet bedrar. 9 De dumma hånskrattar åt skuldoffer,^[1] men hos de rättsinniga finns välvilja. 10 Varje hjärta känner sin egen sorg, och ingen annan kan dela dess glädje. 11 Den gudlöses hus rivs ner, men den rättsinniges boning blomstrar. 12 En väg som kan synas rätt för en människa kan ändå leda till döden. 13 Även hos den som skrattar kan hjärtat göra ont, och glädjen kan sluta i sorg. 14 Den trolöse får tillbaka vad han förtjänar, likaså belönas den gode. 15 Den okunnige tror allt som sägs, den kloke ger akt på sina steg. 16 Den vise fruktar och undviker faror, en dåre är arrogant och sorglös. 17 En hetsig man gör dumheter, en kallt beräknande man blir hatad. 18 De okunniga ärver dumhet, men de kloka kröns av kunskap. 19 De onda måste buga sig för de goda och de gudlösa vid de rättfärdigas portar. 20 Också av sina närmaste blir den fattige hatad, medan den rike har många vänner. 21 Den som föraktar sin medmänniska syndar. Lycklig är den som visar den fattige nåd. 22 De som planerar ondska far vilse, men de som planerar det som är gott finner nåd och trofasthet. 23 Arbete ger välstånd men tomt prat fattigdom. 24 De visas krona är deras rikedom och dårarnas deras dumhet. 25 Ett sant vittne räddar liv, men ett falskt vittne är en förrädare. 26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn får där en tillflykt. 27 HERRENS fruktan är en källa till liv, som hjälper människan att undgå dödens snaror. 28 Ett stort folk är en kungs ära, men utan det går fursten under. 29 Den som kan behärska sitt temperament är förståndig, men den hetsige visar bara upp sin dumhet. 30 Sinnesro ger kroppen hälsa, men avundsjuka är röta i benen. 31 Den som förtrycker den fattige förolämpar hans skapare, men den som hjälper de fattiga ärar honom. 32 Den gudlöse går under på grund av sin ondska, men den rättfärdige har en tillflykt ända in i döden. 33 I den förnuftiges hjärta bor visheten, bland dårarna låter den sig bli känd.^[2] 34 Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd blir till folkens vanära. 35 En kung gläder sig över en vis tjänare, men hans vrede drabbar den som handlar skamligt.