1Ježíš pak pokračoval dalším podobenstvím. Řekl jim:2„Nebeské království se podobá králi, který svému synu vystrojil svatbu.3Poslal své služebníky, aby svolali pozvané hosty na svatbu, ale oni nechtěli přijít.4Poslal tedy ještě jiné služebníky a řekl jim: ‚Povězte pozvaným: Hle, připravil jsem pro vás hostinu. Dal jsem porazit býčky i vykrmená telata, všechno je připraveno; pojďte na svatbu!‘5Ale oni na to nedbali a odešli jeden na svůj statek a jiný za svým obchodem.6Ostatní se pak chopili jeho služebníků, ztýrali je a zabili.7Král se rozhněval. Poslal svá vojska a ty vrahy zahubil a jejich město spálil.8Potom řekl svým služebníkům: ‚Svatba je sice připravena, ale ti, kdo byli pozváni, nebyli hodni.9Proto jděte na nároží a zvěte na svatbu, kohokoli najdete.‘10Služebníci tedy vyšli do ulic a shromáždili všechny, které našli – zlé i dobré, a tak se svatební místnost naplnila hosty.11Když pak vešel král, aby se podíval na hosty, uviděl tam člověka, který nebyl oblečen do svatebního roucha.12Řekl mu: ‚Příteli, jak jsi sem mohl vejít bez svatebního roucha?‘ On ale mlčel.13Král pak řekl služebníkům: ‚Svažte mu nohy a ruce a vyhoďte do té venkovní tmy! Tam bude pláč a skřípění zubů.‘14Je totiž mnoho povolaných, ale málo vyvolených.“
Čí je ten obraz?
15Tehdy farizeové odešli a radili se, jak by ho chytili za slovo.16Pak za ním poslali své učedníky s herodiány. „Mistře,“ řekli, „víme, že jsi pravdomluvný, pravdivě učíš Boží cestě a na nikoho nedbáš, neboť se neohlížíš na to, kdo je kdo.17Proto nám řekni, co si myslíš: Je správné dávat císaři daň, nebo ne?“18Ježíš znal jejich podlost, a tak jim řekl: „Proč mě pokoušíte, pokrytci?19Ukažte mi peníz daně.“ Přinesli mu tedy denár.20„Čí je ten obraz a nápis?“ zeptal se jich.21„Císařův,“ odpověděli. „Dejte tedy císaři, co je císařovo, a Bohu, co je Boží,“ řekl jim.22V úžasu nad tím, co slyšeli, ho nechali být a odešli.
Bůh je Bohem živých
23Tentýž den k němu přišli saduceové (kteří tvrdí, že není žádné vzkříšení) a zeptali se ho:24„Mistře, Mojžíš řekl, že když ženatý muž zemře bezdětný, má si jeho ženu vzít jeho bratr, aby svému bratru zplodil potomka.[1]25U nás bylo sedm bratrů. První se oženil, ale zemřel bez potomků, a tak zanechal svou ženu svému bratru.26Totéž se stalo i s druhým a třetím bratrem až po sedmého.27Nakonec pak zemřela i ta žena.28Kdo z těch sedmi ji tedy bude mít za manželku, až přijde vzkříšení? Měli ji přece všichni!“29Ježíš jim řekl: „Mýlíte se, protože neznáte Písma ani Boží moc.30Po vzkříšení se lidé nežení ani nevdávají, ale jsou jako andělé v nebi.31Ale pokud jde o vzkříšení z mrtvých – copak jste nečetli, jak vám Bůh řekl:32‚Já jsem Bůh Abrahamův, Bůh Izákův a Bůh Jákobův‘?[2] On není Bohem mrtvých, ale živých!“33A když to zástupy uslyšely, žasly nad jeho učením.
Největší přikázání
34Když se farizeové doslechli, že Ježíš umlčel saduceje, sešli se spolu.35Jeden z nich, znalec Zákona, se pak zeptal, aby ho vyzkoušel:36„Mistře, které je největší přikázání v Zákoně?“37Ježíš mu řekl: „‚Miluj Hospodina, svého Boha, celým svým srdcem, celou svou duší a celou svou myslí.‘[3]38To je první a největší přikázání.39Druhé je mu podobné: ‚Miluj svého bližního jako sám sebe.‘[4]40V těchto dvou přikázáních spočívá celý Zákon i Proroci.“
Syn, nebo Pán?
41A když už se farizeové sešli, Ježíš se jich zeptal:42„Co si myslíte o Mesiáši? Čí je to syn?“ „Davidův,“ odpověděli.43Na to jim řekl: „Jak ho tedy David může v Duchu nazývat Pánem? Říká přece:44‚Hospodin řekl mému Pánu: Seď po mé pravici, než ti tvé nepřátele k nohám položím.‘[5]45Když ho tedy David nazývá Pánem, jak to může být jeho syn?“46A nikdo mu nedokázal odpovědět ani slovo. Od toho dne se ho už nikdo neodvážil na nic zeptat.
1Jesus berättade ännu en liknelse för dem:2”Himmelriket är som när en kung förberedde en bröllopsfest för sin son.3Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna, men de tackade nej.4Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart för måltiden, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’5Men de var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer.6Några grep kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem.7Då greps kungen av vrede och sände ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.8Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värdiga.9Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’10Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.11Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig.12’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara.[1]13Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder.’14Många är inbjudna, men få är utvalda.”
Ska man betala skatt till kejsaren?
15Då gick fariseerna iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.16De skickade några av sina lärjungar, tillsammans med Herodes anhängare[2], och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och ser inte till personen.17Tala nu om för oss om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren.”18Men Jesus visste deras ondska. ”Ni hycklare!” sa han. ”Varför försöker ni lura mig?19Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom en denar,20och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?”21”Kejsarens”, svarade de. ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”22När de hörde detta blev de förvånade och gick sin väg och lämnade honom ifred.
Ska de döda uppstå?
23Samma dag kom några av saddukeerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de honom:24”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.’[3]25Nu fanns det faktiskt bland oss sju bröder. Den förste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan.26Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju.27Sedan dog också kvinnan.28Vems hustru blir hon när de nu uppstår från de döda? Alla sju har ju varit gifta med henne.”29Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften eller Guds kraft.30När de döda har uppstått, ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.31Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst vad Gud har sagt till er:32’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.[4] Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[5]”33När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.
Vilket bud är viktigast?
34Men när fariseerna fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de,35och en av dem, en laglärd, försökte sätta dit Jesus genom att fråga:36”Mästare, vilket är det största budet i lagen?”37Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’[6]38Detta är det första budet, och också det största.39Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[7]40De här två buden sammanfattar hela lagen och profeterna.”
Är Messias ättling till David?
41Medan fariseerna var samlade runt Jesus, frågade han dem:42”Vad anser ni om Messias? Vem är han ättling till?” De svarade: ”David.”43”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar ledd av Anden?” frågade Jesus. ”David sa ju:44’Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[8]45David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”46Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till honom.