1Po šesti dnech Ježíš k sobě vzal Petra, Jakuba a jeho bratra Jana, vyvedl je o samotě na vysokou horu2a proměnil se před nimi. Jeho tvář zazářila jako slunce a jeho šaty zbělely jako světlo.3A hle, uviděli Mojžíše a Eliáše, jak s ním rozmlouvají.4Petr na to Ježíšovi řekl: „Pane, dobře, že jsme tu! Jestli chceš, uděláme tu tři stánky – jeden tobě, jeden Mojžíšovi a jeden Eliášovi.“5Než to dořekl, náhle je zahalil zářící oblak. Vtom se z oblaku ozval hlas: „Toto je můj milovaný Syn, kterého jsem si oblíbil.[1] Jeho poslouchejte.“6Když to učedníci uslyšeli, padli na tvář a hrozně se báli.7Ježíš přistoupil a dotkl se jich se slovy: „Vstaňte, nebojte se.“8A když zvedli oči, neviděli už nikoho než samotného Ježíše.9Cestou zpět z hory jim Ježíš přikázal: „Nikomu o tom vidění neříkejte, dokud Syn člověka nevstane z mrtvých.“10Učedníci se ho zeptali: „Proč tedy znalci Písma říkají, že nejdříve musí přijít Eliáš?“11„Jistě, ‚přijde Eliáš a všechno napraví.‘“[2] odpověděl Ježíš.12„Já vám však říkám, že Eliáš už přišel, ale oni ho nepoznali a udělali s ním, co chtěli. Totéž od nich vytrpí i Syn člověka.“13Tehdy učedníci pochopili, že jim to řekl o Janu Křtiteli.
Víra přenáší hory
14A když přišli k zástupu, přistoupil k němu jeden člověk, padl před ním na kolena15a řekl: „Pane, smiluj se nad mým synem. Má padoucnici a hrozně tím trpí. Často padá do ohně anebo do vody.16Přivedl jsem ho ke tvým učedníkům, ale nemohli ho uzdravit.“17„Vy nevěřící a zvrácené pokolení!“ zvolal Ježíš. „Jak dlouho ještě budu s vámi? Jak dlouho vás budu snášet? Přiveďte mi ho sem.“18Ježíš pak tomu démonovi pohrozil a on vyšel a chlapec byl v tu chvíli uzdraven.19Učedníci později přišli za Ježíšem a v soukromí se ho zeptali: „Proč jsme ho my nemohli vyhnat?“20[21] „Kvůli své malověrnosti,“ odpověděl jim. „Amen, říkám vám, budete-li mít víru jako zrnko hořčice, řeknete téhle hoře: ‚Přejdi odsud tam,‘ a ona přejde a nic pro vás nebude nemožné.“[3]
Synové jsou svobodní
22Ještě když se zdržovali v Galileji, Ježíš jim řekl: „Syn člověka bude vydán do lidských rukou.23Zabijí ho, ale třetího dne bude vzkříšen.“ Učedníci z toho byli zdrceni.24Jakmile přišli do Kafarnaum, přistoupili k Petrovi výběrčí chrámové daně.[4] „Váš učitel neplatí daně?“ ptali se.25„Ale ano,“ odpověděl Petr. Když pak přišel domů, Ježíš ho předešel otázkou: „Co myslíš, Šimone, od koho vybírají pozemští králové daně a poplatky? Od vlastních synů, anebo od cizích?“26„Od cizích,“ odpověděl Petr. „Synové jsou tedy svobodní!“ řekl mu Ježíš.27„Ale abychom je neurazili, jdi k jezeru a nahoď udici. V ústech první chycené ryby najdeš peníz.[5] Ten vezmi a dej jim ho za mě i za sebe.“
1Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva.2Där förvandlades hans utseende inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita.3Sedan fick de se Mose och Elia stå och tala med Jesus.[1]4Då sa Petrus till Jesus: ”Herre, det är gott att få vara här. Om du vill kan jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.”5Men just som han sa det, sveptes de in i ett ljust moln som sänkte sig över dem och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje. Lyssna på honom!”6När lärjungarna hörde rösten blev de fruktansvärt rädda och kastade sig ner med ansiktet mot marken.7Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. ”Res er upp”, sa han, ”var inte rädda!”8Och när de såg upp igen, såg de ingen annan än Jesus där.9På väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda.”10Då frågade hans lärjungar honom: ”Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?”11Jesus svarade: ”Elia ska komma och ställa allt till rätta.12Jag säger er, att Elia redan har kommit, men ingen kände igen honom, och de behandlade honom som de ville. På samma sätt ska de också låta Människosonen få lida.”13Då förstod hans lärjungar att han talade om Johannes döparen.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14När de hade kommit tillbaka till folket igen, kom det fram en man och föll på knä för Jesus och sa:15”Herre, förbarma dig över min son! Han får svåra kramper och lider mycket. Han faller ofta i elden eller i vattnet.16Jag tog med honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.”17”Detta trolösa och förvridna släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig.”18Sedan talade Jesus strängt till den onda anden i pojken. Anden lämnade pojken, och från den stunden var han frisk.19När Jesus och hans lärjungar var för sig själva igen, frågade de Jesus: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”20-21”Därför att ni har så liten tro”, svarade Jesus. ”Sannerligen säger jag er: om ni hade tro som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort!’ och det skulle göra det. Inget skulle vara omöjligt för er.”[2]
Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö
22När de samlades igen i Galileen, sa Jesus till dem: ”Människosonen ska bli förrådd och överlämnad till människorna,23och de kommer att döda honom. Men på den tredje dagen ska han uppstå från de döda.” Då blev hans lärjungar bedrövade.
Petrus hittar ett mynt i munnen på en fisk
24När de återvänt till Kafarnaum, kom de män som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt[3]?”25Petrus svarade: ”Jo, visst gör han det.” Sedan gick han in i huset, men innan han hann säga något, frågade Jesus honom: ”Vad tror du, Simon[4]? Kräver kungarna på jorden tull och skatt av sitt eget folk eller av andra?”[5]26”Av andra naturligtvis”, svarade Petrus. ”Då går alltså de egna medborgarna fria”, sa Jesus.[6]27”Men vi ska inte ge dem något att anklaga oss för, så gå ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får. Då kommer du att hitta ett silvermynt, som räcker till skatt för oss båda två. Ta det och betala männen.”[7]