od Biblion1V ten čas, praví Hospodin, vyhrabou z hrobů kosti judských králů a jejich velmožů, kosti kněží a proroků i kosti jeruzalémských občanů.2Vystaví je slunci, měsíci a celému tomu nebeskému zástupu, který tak milovali a kterému sloužili, který následovali, se kterým se radili a kterému se klaněli. Nikdo je neposbírá, nikdo je nepohřbí, zůstanou ležet jako hnůj na zemi.3A kamkoli zaženu tu hrstku pozůstalých z toho zlého pokolení, tam všude budou chtít raději zemřít, než aby žili, praví Hospodin zástupů.“
Zúčtuji s nimi
4„Řekni jim – Tak praví Hospodin: Když někdo padne, copak už nevstane? Když se odvrátí, nevrátí se zpět?5Proč tedy tento lid zůstává odvrácený? Proč se Jeruzalém stále odvrací? Drží se lži, vrátit se nechtějí.6Pozorně jsem naslouchal, ale nikdo se o tom nezmínil. Nikdo nelituje, co zlého spáchal, neříká: ‚Co jsem to učinil?‘ Každý se řítí střemhlav dál jako kůň, když se žene do bitvy.7I ten čáp na nebi zná svá období, hrdlička, rorýs i drozd dodržují čas, kdy se mají stěhovat. Můj lid ale netuší, neví, co Hospodin nařídil.8Jak můžete říkat: ‚My jsme moudří, my máme Zákon Hospodinův‘? Jen se podívejte, jak ho komolí lživé pero učenců!9Ti mudrci tedy budou zahanbeni a zachváceni děsem. Hle, Hospodinovo slovo zavrhli – to si snad počínali moudře?10Proto dám jejich ženy jiným a jejich pole uchvatitelům. Vždyť od nejmenších až po největší každý jen hledá mrzký zisk, od proroků až po kněží každý jen podvádí.11Můj těžce poraněný lid léčí ledabylými slovy: ‚Klid, jen klid‘ – jenže klid není![1]12Copak se za své ohavnosti nestydí? Ne, oni stud vůbec neznají, ani se nezačervenají. Proto padnou mezi padlými, zhroutí se, až s nimi zúčtuji, praví Hospodin.13Nadobro je sklidím, praví Hospodin; nezbude ani hrozen na vinici, na stromech ani fík, jen zvadlé listí. Čímkoli jsem je obdařil, to ztratí.“14Na co tu ještě sedíme? Shromážděte se! Prchněme do opevněných měst, ať tam zemřeme! Ano, Hospodin, náš Bůh, nás odsoudil k smrti, jedovatou vodu nám dal pít, neboť jsme proti němu zhřešili.15Vyhlížíme klid, a nic dobrého není; čekáme čas uzdravení, a hle – zděšení!16Od Danu už je slyšet frkot koní, ržáním hřebců se chvěje celá zem. Přitáhnou a pohltí zem i všechno na ní, města i s obyvateli!17„Hle, posílám na vás jedovaté hady, zmije, na které zaříkání neplatí, a uštknou vás, praví Hospodin.“
Prorokův nářek
18Můj žal se nedá utišit, mé srdce puká bolestí!19Slyš – můj lid o pomoc křičí z daleké ciziny: Copak na Sionu není Hospodin? Copak tam jeho král není? „Proč mě uráželi svými modlami, těmi cizími marnostmi?“20Minuly žně, léto je pryč, a my jsme zachráněni nebyli.21Zranění mého lidu zraňuje i mě, truchlím, jsem hrůzou přemožen.22Copak už není balzám v Gileádu? Což tam lékaře nemají? Tak proč se rána mého lidu nemůže zacelit?23Kéž by má hlava byla studnicí a mé oči slzí prameny, abych oplakával dnem i nocí ty, kdo v mém lidu zhynuli!
Jeremjáš 8
nuBibeln
od Biblica1”På den tiden, säger HERREN, ska Juda kungars, dess furstars, prästers, profeters och Jerusalems invånares ben hämtas från deras gravar2och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de har älskat, tjänat, följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas upp eller begravas, utan bli till gödsel på marken.3De som finns kvar av detta onda släkte på de olika platserna dit jag fördrivit dem ska hellre dö än leva, säger härskarornas HERRE.
Folkets avfall och dom
4Säg till dem: ’Så säger HERREN: När någon faller, reser han sig då inte upp igen? När någon hamnar på fel väg, vänder han då inte tillbaka?5Varför vänder sig då detta Jerusalems folk ständigt bort? De håller fast vid sitt svek och vägrar att vända om.6Jag har lyssnat och hört att de inte talar det som är rätt. Ingen ångrar sin ondska och säger: ”Vad har jag gjort?” Var och en går sin egen väg och rusar fram som stridshästar.7Hägern i skyn vet sina tider, och turturduvan, tranan och svalan passar sina flyttningstider. Men mitt folk känner inte till HERRENS lagar och bud.8Hur kan ni säga: ”Vi är visa, vi har HERRENS lag?” Men de skriftlärdas pennor har gjort den till lögn.[1]9De visa ska stå där med skam och skräckslagna fångas i snaran. De har förkastat HERRENS ord. Vad är det då för vishet?10Jag ska därför ge deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare. Från den minste till den störste är de alla giriga. Till och med profeter och präster bedrar.11De förbinder mitt folks sår, men bara på ytan, och de säger: ”Allt står väl till, allt står väl till.” Men ingenting är väl.12Skäms de för det avskyvärda de gjort? Nej, någon skam känner de inte, de förstår inte att blygas. Därför ska de falla bland dem som faller. När tiden är inne för mig att straffa dem ska de slås ner, säger HERREN.13Jag ska skörda dem, säger HERREN. Det blir inga druvor på vinstocken, inga fikon på fikonträdet, och bladen ska vissna. Det jag har gett dem ska tas ifrån dem.[2]’ ”14Varför sitter vi här? Låt oss samlas, gå till de befästa städerna och förgås där. För HERREN, vår Gud, låter oss förgås och har gett oss förgiftat vatten att dricka, för vi har syndat mot HERREN.15Vi väntade på fred, men inget gott har kommit, vi väntade på helande, men allt blev bara skräck.16Från Dan hörs hans hästar gnägga, och när hans hingstar frustar darrar hela landet. De kommer och slukar landet och allt som finns i det, både städer och dem som bor där.17”Jag kommer att sända giftiga ormar mot er, ormar som inga besvärjelser hjälper mot, och de ska bita er, säger HERREN.”
Profetens klagan
18Var ska jag finna tröst i min sorg? Mitt hjärta är nära att brista.19Hör hur mitt arma folk ropar från fjärran land: ”Är inte HERREN i Sion? Är inte hennes kung där längre?” ”Varför har de provocerat mig till vrede med sina bildstoder och med sina meningslösa främmande gudar?”20”Skördetiden är slut, sommaren är över, och vi har inte blivit räddade.”21Jag är förkrossad för att dottern mitt folk har krossats. Jag sörjer, skräcken griper mig.22Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför kommer det ingen läkedom för mitt arma folk?