1„Projděte jeruzalémské ulice, dívejte se a pátrejte, prohledejte jeho tržiště. Najdete-li někoho, kdo dbá na právo a usiluje o věrnost, pak Jeruzalému prominu.2I když říkají: ‚Jakože Hospodin žije,‘ stejně přísahají křivě!“3Ty ale, Hospodine, přece jistě očima pátráš po věrnosti. Bil jsi je, ale necítili bolest, hubils je, ale nedali se poučit. Tváře zatvrdili víc než kámen, vrátit se odmítli.4Řekl jsem si: Jsou to jen chudáci; chovají se jako blázni, protože Hospodinovu cestu neznají, nevědí, co jejich Bůh nařídil.5Půjdu raději za mocnými a s nimi promluvím; ti přece Hospodinovu cestu znají, ti vědí, co jejich Bůh nařídil. Jenže ti také jeden jako druhý své jho rozlámali, postroje ze sebe strhali.[1]6Proto se na ně z lesa vrhne lev, vlk z pustiny je rozsápe, leopard bude číhat u jejich měst a roztrhá každého, kdo vyjde ven. Už bylo příliš jejich vzpour, jejich nevěry už bylo dost!7„Jak ti to mohu odpustit? Tví synové mě opustili a přísahají skrze nebohy.[2] Jen co jsem je nasytil, odešli cizoložit, houfem se valí do domu nevěstky.8Hřebci jedni vykrmení a vilní, po manželce bližního všichni řehtají.9Copak je mohu nechat bez trestu? praví Hospodin. Copak je nemám stihnout pomstou, když je ten národ takový?10Projděte jejich vinice a pustošte, ale nezničte je úplně. Odstraňte jejich výhonky, protože nejsou Hospodinovy.11Proradně mě totiž zradili – jak dům Izraele, tak dům Judy, praví Hospodin.“12Popírali Hospodina se slovy: „To není on! Na nás nepřijde žádná bída, nepocítíme meč ani hladomor.13Proroci jen tak do větru žvaní, nemají žádné poselství – ať se to stane jim samotným!“14Nuže, tak praví Hospodin, Bůh zástupů: „Protože říkají takové věci, hle, já ti dám do úst slova jako oheň, jenž spálí jako dříví tento lid.15Hle, dome Izraele, přivedu na vás národ zdaleka, praví Hospodin. Národ prastarý je to, národ odvěký, národ, jehož jazyk neznáš, a nerozumíš, co říkají.16Samí udatní hrdinové, jejich toulec zeje jako hrob.17Pohltí tvou úrodu i tvůj chléb, pohltí tvé syny i tvé dcery, pohltí tvé ovce i tvůj dobytek, pohltí tvou révu i tvé fíkoví. Mečem dobude tvá opevněná města, na která ses tak spoléhal.18Ale ani v těch dnech, praví Hospodin, s vámi neskoncuji.19Až se budou ptát: ‚Proč nám to všechno Hospodin, náš Bůh, udělal?‘ odpovíš jim: ‚Protože jste mě opustili a sloužili jste ve své zemi cizím bohům, proto budete v jiné zemi sloužit cizákům.‘20Oznamte to v domě Jákobově, v Judsku to rozhlaste:21Poslouchejte, vy nechápaví hlupáci, kteří mají oči, ale nevidí, mají uši, ale neslyší![3]22Neměli byste mě mít v úctě? praví Hospodin. Neměli byste se přede mnou chvět? Moři jsem pískem vytyčil hranice nepřekročitelným, věčným zákonem. Bouří se moře, ale nic nezmůže, vlny burácejí, ale nevylijí se.23Tento lid má však srdce odbojné a zpupné; odvrátili se a odešli.24Ani je nenapadlo říci: ‚Mějme Hospodina, svého Boha, v úctě! On dává podzimní i jarní deště v pravý čas, zachovává nám týdny určené pro sklizeň.‘25Vaše viny to ale pokazily, vaše hříchy vás těch darů zbavily!26V mém lidu se najdou zločinci, číhají schovaní jako ptáčníci, nastražili past, aby lidi lovili.27Jako je plno ptáků v kleci, tak jsou jejich domy plné lsti. Takhle dosáhli moci a bohatství,28vypasení jsou a otylí. Předhánějí se svými zločiny, o spravedlnost nestojí, práva sirotků neprosazují, nehájí chudé v jejich při.29Copak je mohu nechat bez trestu? praví Hospodin. Copak je nemám stihnout pomstou, když je ten národ takový?30Co se to v téhle zemi děje? Hrůza! Děs!31Proroci prorokují lživě, kněží vládnou na vlastní pěst a můj lid to takhle miluje! Co si však počnete nakonec?“
1”Gå gata upp och gata ner i Jerusalem! Se er noga omkring! Sök på torgen, om ni kan finna någon, om det finns någon enda som handlar rätt och söker sanning – då ska jag förlåta staden!2Även om de säger: ’Så sant HERREN lever’, så svär de falskt.”3HERRE, är det inte sanning dina ögon söker? Du slog dem, men de kände ingen smärta, du krossade dem, men de vägrade ta varning. De har gjort sina ansikten hårda som sten och vägrat vända om.4Jag tänkte: ”De är bara enkelt folk, de är dåraktiga, de känner inte till HERRENS vilja och vad Gud kräver.5Nu ska jag gå till de mäktiga och tala med dem. De känner nog till HERRENS vilja och sin Guds krav.” Men också dessa hade enhälligt brutit oket och slitit av banden.6Därför ska ett lejon från skogen anfalla dem, en varg från öknen ska störta sig över dem, en leopard ska lura utanför deras städer, och den som vågar sig ut ska bli sliten i stycken. För deras synder är många, och gång på gång har de avfallit.7”Varför skulle jag förlåta dig? Dina barn har övergett mig och svurit vid gudar som inte är gudar. Jag gav dem allt de behövde, men de var otrogna och trängdes vid de prostituerades hus.8De är som välfödda och lystna hingstar i sina begär efter andras hustrur.9Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?10Gå upp mot vingårdsterrasserna och förstör dem, men utplåna inte allt. Riv bort vinrankorna, för de är inte HERRENS.11Folket i Israel och Juda har varit mycket trolösa mot mig, säger HERREN.”12De har ljugit om HERREN och nonchalerat honom: ”Det kommer inget ont över oss. Vi behöver varken se hungersnöd eller krig.13Profeternas tal är bara vind, de har inga ord från Gud att komma med. De drabbas bara själva.”14Därför säger HERREN, härskarornas Gud: ”Eftersom ni talar så, ska jag göra mina ord i din mun till en eld och detta folk till ved som den förtär.15Jag ska låta ett folk långt bortifrån komma över er, ni israeliter, säger HERREN, ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden och vars språk du inte förstår, vars tal du inte begriper.16Deras koger är som en öppen grav. Alla är de tappra krigare.17De ska sluka din skörd och ditt bröd, de ska sluka dina söner och dina döttrar, de ska sluka dina får och din nötboskap, de ska sluka dina vinrankor och fikonträd. Dina befästa städer, som du förlitar dig på, ska de förgöra med svärd.18Men inte heller då ska jag utplåna er helt, säger HERREN.19Och om de då frågar: ’Varför har HERREN, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ så ska du säga till dem: ’Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, så ska ni nu tjäna främlingar i ett land som inte är ert eget.’20Meddela detta för Jakobs folk, förkunna det i Juda:21Hör detta, du dåraktiga folk som inget förstår, som har ögon men inte ser och öron men inte hör.22Skulle ni inte frukta mig? säger HERREN, skulle ni inte bäva inför mig? Jag satte sanden till havets gräns, till en evig ordning som inte kan överskridas. Dess vågor svallar men dämpas där, de brusar men kommer inte över.23Men detta folk är trotsigt och upproriskt. Det har vänt sig bort och gått sin egen väg.24De tänker inte: ’Låt oss frukta HERREN, vår Gud, han som ger regn i rätt tid, både höst och vår, och tryggar våra skördeveckor.’25Era brott har rubbat den här ordningen, era synder har berövat er allt detta goda.26Bland mitt folk finns det onda människor som lurar som fågelfängare och lägger ut fällor för att fånga människor.[1]27Likt en bur full av fåglar är deras hus fulla av svek. Därför har de blivit mäktiga och rika,28feta och skinande[2], och det finns ingen gräns för deras onda gärningar. De dömer inte rättvist och driver inte den faderlöses sak till seger, inte heller försvarar de den fattiges rätt.29Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?30Fruktansvärda och förskräckliga ting har hänt landet.31Profeterna profeterar lögn, prästerna styr efter deras råd, och mitt folk vill ha det så! Men vad ska ni göra när slutet på detta kommer?