1Slovo, které Jeremiáš dostal od Hospodina:2„Tak praví Hospodin, Bůh Izraele: Všechna slova, která jsem k tobě promluvil, zapiš do knihy.3Hle, přicházejí dny, praví Hospodin, kdy svůj lid Izrael a Judu přivedu zpět ze zajetí a navrátím je do země, kterou jsem dal jejich otcům, aby ji obsadili.“4Toto jsou slova, která Hospodin promluvil o Izraeli a Judovi.5Tak praví Hospodin: „Slyšíme vyděšený křik – čirá hrůza, žádný klid!6Rozhlédněte se a ptejte se: Copak může muž rodit? Proč tedy vidím všechny muže s rukama na břiše jako rodičky, s popelavými tvářemi?7Běda, bude to hrozný den jako žádný jiný, čas Jákobova soužení – bude z něj ale zachráněn.8Toho dne, praví Hospodin zástupů, zlámu jho na jejich šíji a zpřetrhám jejich postroje, takže už nebudou sloužit cizákům,9ale budou sloužit Hospodinu, svému Bohu, a svému králi Davidovi, kterého jim ustanovím.10Neboj se, můj služebníku, Jákobe, a ty, Izraeli, neděs se, praví Hospodin. Hle, zachráním tě z dálné ciziny a tvé potomky z jejich vyhnanství. Jákob se vrátí a odpočine v bezpečí a nikdo už ho nevyděsí.11Vždyť já jsem s tebou, praví Hospodin, já tě zachráním. Skoncuji se všemi národy, do kterých jsem tě rozprášil. S tebou však nikdy neskončím, i když tě ztrestám po právu a nenechám tě bez trestu.“12Tak praví Hospodin: „Tvá zranění se nehojí, tvé rány bolí.13Není, kdo by tě obhájil, není léku na tvé bolesti, nikdo tě nedokáže uzdravit!14Všichni tví milenci na tebe zapomněli, žádný z nich o tebe nestojí. Ranil jsem tě jako nepřítel, ztrestal tě jako surovec, protože máš tolik vin a tvůj hřích se tolik rozmnožil.15Proč sténáš nad svým zraněním? Tvou bolest nejde vyléčit. To já jsem ti to způsobil, protože máš tolik vin a tvůj hřích se tolik rozmnožil!16Všichni, kdo tě požírají, však budou sežráni, všichni, kdo tě sužují, půjdou do zajetí. Ti, kdo tě plení, budou sami pleněni a všechny, kdo tě olupují, nechám oloupit.17Ano, já obnovím tvé zdraví, tvé rány zhojím, praví Hospodin, neboť tě nazývali poběhlicí: ‚O Sion přece nikdo nestojí!‘“18Tak praví Hospodin: „Hle, přivedu ze zajetí Jákobovy stany, nad jeho příbytky se slituji. Město se vystaví tam, kde byly trosky, a palác bude tam, kde má být.19Rozezní se odtud chvalozpěvy, zas bude slyšet hlas veselí. Rozmnožím je, aby jich neubývalo, oslavím je, a nebude jich málo.20Budou mít dětí tak jako kdysi, jejich obec přede mnou se znovu ustaví, se všemi, kdo je utiskují, ale zúčtuji.21Jejich vládcem bude jeden z nich, z jejich středu vzejde jejich panovník – přizvu ho blíž a on ke mně přistoupí. Vždyť kdo by se jinak odvážil ke mně přistoupit? praví Hospodin.22Vy budete mým lidem a já budu vaším Bohem.“23Hle, Hospodinova vichřice – jeho hněv už zuří! Na hlavy darebáků snáší se vichr bouřlivý!24Hospodinův planoucí hněv se neodvrátí, dokud neprovede a nesplní, co ve svém srdci usoudil. V nadcházejících dnech tomu porozumíte.
Jeremjáš 30
nuBibeln
od Biblica1Detta är det budskap som kom till Jeremia från HERREN:2”Så säger HERREN, Israels Gud: ’Skriv ner i en bokrulle allt jag har talat till dig.3Det kommer nämligen en tid, säger HERREN, då jag ska föra tillbaka mitt folk, Israel och Juda, från fångenskapen, säger HERREN. Jag ska föra dem tillbaka till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning.’ ”4Detta är vad HERREN talade beträffande Israel och Juda.5”Så säger HERREN: ’Man hör skrik av skräck, ångest, inte frid.6Fråga, se efter: Inte kan väl en man föda barn? Varför ser jag alla män med händerna på magen, som kvinnor i födslovåndor? Varför har alla ansikten blivit dödsbleka?7Vilken förfärlig dag detta ska bli! Den kommer inte att likna någon annan. Det är en bedrövelsens tid som väntar Jakob, men han ska bli räddad ur den.8Den dagen, säger härskarornas HERRE, ska jag bryta av oken från deras nackar och slita av deras bojor. De ska inte längre behöva arbeta som slavar åt främlingar.9De ska tjäna HERREN, sin Gud, och David, sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem.10Var därför inte rädd, min tjänare Jakob, säger HERREN, var inte skräckslagen, Israel, för jag ska rädda dig från en avlägsen plats, dina efterkommande från landet dit de förvisats. Jakob ska återvända och leva i ro och trygghet. Ingen ska skrämma honom.11För jag är med dig, säger HERREN, för att rädda dig. Jag ska utplåna alla de folk bland vilka jag har skingrat dig. Men dig ska jag inte utplåna. Jag ska tukta dig, men med rättvisa – helt ostraffad ska jag inte släppa dig.’12För så säger HERREN: ’Din skada är obotlig, ditt sår är oläkligt.13Det finns ingen som tar sig an din sak, ingen läkedom finns för ditt sår, inget helande för dig.14Alla dina älskare har glömt dig och bryr sig inte om dig längre. Jag har slagit dig så som en fiende skulle ha gjort, jag har straffat dig grymt eftersom din skuld är så stor och dina synder så många.15Varför klagar du över din skada och över din obotliga smärta? För att din skuld var så stor och dina synder så många har jag gjort dig detta.16Men alla som ätit av dig ska själva ätas, och alla dina fiender ska föras bort i fångenskap. De som plundrar dig ska själva bli plundrade, och de som skövlar dig ska bli skövlade.17Jag ska låta dig återfå din hälsa och läka dina sår, säger HERREN, dig som man kallat ”den fördrivna” och ”Sion som ingen bryr sig om”.’18Så säger HERREN: ’Se, jag ska resa Jakobs tält på nytt och förbarma mig över hans boningar. Staden ska byggas upp på sina ruiner, och palatset ska stå på sin rätta plats.19Därifrån ska höras lovsång och rop av glädje. Jag ska föröka dem, de ska inte bli färre. Jag ska göra dem ärade, de ska inte vara utan betydelse.20Deras barn ska bli som i gångna tider, deras menighet upprättas inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker dem.21Deras ledare ska komma ur deras egna led, deras härskare uppstå mitt ibland dem. Jag ska låta honom nalkas mig och komma mig nära. Vem skulle annars våga komma nära mig? säger HERREN.22Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud.’ ”23Se, en stormvind från HERREN bryter fram i vrede, en virvelstorm. Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.24HERRENS brinnande vrede vänder inte förrän han fullbordat sina planer. I kommande dagar ska ni förstå det.