1Slovo Hospodinovo, které Jeremiáš dostal ohledně sucha:2„Juda truchlí, jeho města chátrají. Oplakávají zemi, z Jeruzaléma stoupá křik.3Velmoži své sluhy pro vodu posílají; chodí k nádržím, ale ty jsou bez vody. Vracejí se s prázdnými vědry; zklamáni a zahanbeni skrývají hlavu v dlaních.4Půda je rozpukaná, protože v zemi neprší; rolníci proto samým zklamáním skrývají hlavu v dlaních.5I ta laň opouští v kraji mláďata, protože zeleň zmizela.6Divocí osli stojí na holých návrších a větří jako šakali; napínají zrak, až jim selhává, protože tráva zmizela.“7Naše viny nás, Hospodine, usvědčují, kvůli svému jménu ale zasáhni! Mnohokrát jsme se odvrátili, proti tobě jsme hřešili.8Ach, naděje Izraele, náš Spasiteli v čase soužení! Proč se k této zemi chováš jako cizinec, jako poutník, co se jen na noc zastaví?9Proč se chováš jako zaskočený člověk, jako bojovník, co nedovede zachránit? Jsi přece, Hospodine, vprostřed nás! Tobě patříme! Neopouštěj nás!10Toto praví Hospodin o tomto lidu: „Tak rádi se toulají, nohy si vůbec nešetří! Proto v nich Hospodin nemá zalíbení; nyní si připomene jejich viny a ztrestá jejich hřích.“
Nemodli se za tento lid
11Hospodin mi řekl: „Nemodli se za tento lid, za jeho blahobyt.[1]12Ani když se budou postit, nevyslyším jejich volání. Ani když přinesou zápalné a moučné oběti, nenajdu v nich zalíbení. Mečem, hladem a morem s nimi skoncuji.“13„Ach ne, Hospodine, Pane můj!“ zvolal jsem. „Proroci jim přece říkají: ‚Nezakusíte meč, hlad na vás nepřijde! Na tomto místě vás jistě obdařím pravým pokojem.‘“14„Ti proroci mým jménem prorokují lži,“ řekl mi na to Hospodin. „Já jsem je neposlal, nic jsem jim nesvěřil ani jsem s nimi nemluvil. Prorokují vám lživá vidění, nicotné věštby a vymyšlené podvody.15Nuže, toto praví Hospodin o prorocích, kteří prorokují mým jménem, ačkoli jsem je neposlal, a kteří tvrdí, že na tuto zemi nepřijde meč a hlad: Sami ti proroci zajdou mečem a hladem!16Lid, kterému prorokují, pak bude ležet v ulicích Jeruzaléma poražen hladem a mečem a nikdo je nepohřbí – je ani jejich ženy, jejich syny ani dcery. Tak na ně vyliji jejich neštěstí.“
Nezavrhuj nás!
17„Vyřiď jim tato slova: Dnem i nocí mi z očí kanou slzy, nejdou zastavit. Má panenská dcera je těžce zraněná, bolestná rána můj lid postihla.18Jdu-li do kraje, hle – mečem pobití, vejdu-li do města, hle – vyčerpaní hlady! Proroci i kněží v celé zemi vedou své řemeslo a nic netuší.“19To jsi opravdu Judu zavrhl? Cítíš takový odpor k Sionu? Proč jsi nás tolik bil, že se nemůžeme uzdravit? Vyhlížíme klid, a nic dobrého není; čekáme čas uzdravení, a hle – zděšení![2]20Uznáváme, Hospodine, jak jsme zlí; naši otcové se provinili a i my jsme proti tobě hřešili.21Kvůli svému jménu nás nezavrhuj, nepotupuj svůj slavný trůn! Pamatuj na svou smlouvu s námi, neruš ji!22Umí snad modly národů dávat déšť? Prší snad z nebe samo od sebe? Ne, Hospodine, Bože náš, to ty! V tebe skládáme naději, jsi to ty, kdo vše působí!
1Det här är HERRENS ord till Jeremia om torkan:2”Juda sörjer. Dess stadsportar sjunker ihop, de böjer sig sörjande mot jorden. Ett klagorop stiger upp från Jerusalem.3De mäktiga skickar sina tjänare för att hämta vatten, men när de kommer till dammarna finner de inget vatten. De kommer tillbaka med tomma kärl, besvikna och nedstämda, och täcker sina huvuden.4Marken är sprucken av brist på regn i landet. Bönderna är besvikna och täcker sina huvuden.5Också hinden på fältet överger sin nyfödda kalv därför att det inte finns något gräs.6Vildåsnorna står på de kala höjderna och flämtar som schakaler. Deras ögon är matta, för det finns inget gräs.”7Våra missgärningar vittnar mot oss, men grip ändå in, HERRE, för ditt eget ryktes skull! Många gånger har vi fallit och syndat mot dig.8Du Israels hopp, dess räddare i tider av nöd, varför är du som en främling i landet, som en vandrare som bara stannar över natten?9Varför står du som en handfallen, som en krigare som inte kan rädda? HERRE, du finns ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Överge oss inte!10Så säger HERREN om detta folk: ”De älskar att vandra omkring, de håller inte sina fötter i styr. Därför accepterar HERREN dem inte mer. Han minns nu deras skuld och ska straffa dem för deras synder.”11HERREN sa till mig: ”Be inte om något gott för det här folket.12Även om de fastar, ska jag inte lyssna till deras rop. När de offrar brännoffer och matoffer kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.”13Då sa jag: ”Min Herre, HERRE, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”14Då sa HERREN till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt.15Därför säger HERREN om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under.16De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.17Säg detta till dem: ’Natt och dag strömmar tårar från mina ögon, oupphörligt. Mitt folk, min arma dotter, har drabbats av ett förkrossande slag, av ett helt obotligt sår.18Om jag går ut på fälten ser jag dem som fallit för svärd. Kommer jag in i staden ser jag svältens härjningar. Även präster och profeter irrar rådlösa omkring i landet.[1]’ ”19Har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Sion? Varför har du slagit oss så att inget helande finns? Vi hoppas på fred, men inget gott kommer, på en tid av helande, men det råder förskräckelse.20HERRE, vi bekänner vår ondska och våra förfäders skuld. Vi har syndat mot dig.21För ditt eget namns skull, förkasta oss inte! Låt inte din härlighets tron bli vanärad. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!22Vilka av de andra folkens meningslösa gudar skulle kunna ge oss regn? Skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Nej, det gör endast du, HERRE, vår Gud. Därför är du vårt hopp, för du har gjort allt detta.