1Slova Jeremiáše, syna Chilkiášova, jednoho z kněží v Anatotu v kraji Benjamín.2Ve třináctém roce vlády judského krále Jošiáše, syna Amonova, dostal slovo Hospodinovo3a to pokračovalo během vlády judského krále Joakima, syna Jošiášova, a až do konce jedenáctého roku judského krále Cidkiáše, syna Jošiášova, totiž do vystěhování Jeruzaléma v pátém měsíci.[1]
Co vidíš?
4Dostal jsem slovo Hospodinovo:5„Než jsem tě zformoval v matčině lůně, znal jsem tě. Ještě než jsi přišel na svět, posvětil jsem tě; národům učinil jsem tě prorokem.“6„Ach ne, Hospodine, Pane můj,“ zvolal jsem. „Neumím přece mluvit! Jsem ještě dítě!“7„Neříkej, že jsi ještě dítě,“ odpověděl mi Hospodin, „ale jdi, kamkoli tě pošlu, a říkej, cokoli ti přikážu.8Neboj se jich – vždyť já jsem s tebou, abych tě vysvobozoval, praví Hospodin.“9Tehdy Hospodin vztáhl ruku, dotkl se mých úst a řekl mi: „Hle, vložil jsem ti do úst svá slova.10Pohleď, dnes tě ustanovuji nad národy a královstvími, abys vyvracel a podvracel, ničil a bořil a abys budoval a sázel.“11Dostal jsem slovo Hospodinovo: „Co vidíš, Jeremiáši?“ „Vidím prut mandloně,“ odpověděl jsem.12„Vidíš dobře,“ řekl mi Hospodin, „neboť já bdím nad svým slovem, abych je vykonal.“[2]13Znovu jsem dostal slovo Hospodinovo: „Co vidíš?“ „Vidím vroucí kotel,“ odpověděl jsem, „jak se naklání od severu.“14„Od severu se valí neštěstí na všechny obyvatele země,“ řekl mi Hospodin.15„Hle, svolávám všechny kmeny severních království, praví Hospodin. Přijdou a postaví své trůny proti branám Jeruzaléma; obklíčí dokola jeho hradby i všechna judská města.16Odsoudím je za všechno jejich zlo, za to, že mě opustili, za to, že cizím bohům pálili kadidlo a dílu svých rukou se klaněli.17Ty si však vyhrň rukávy! Vstaň a řekni jim, cokoli ti přikážu. Neděs se jich, nebo tě před nimi zděsím.18Hle, dnes jsem tě učinil opevněným městem, železným sloupem a bronzovou hradbou proti celé judské zemi – proti jejím králům, jejím velmožům, jejím kněžím i jejímu lidu.19Budou proti tobě bojovat, ale nepřemohou tě – vždyť já jsem s tebou, abych tě vysvobozoval, praví Hospodin.“
Jeremjáš 1
nuBibeln
od Biblica1Detta är ord av Jeremia, Hilkias son, en av prästerna i Anatot i Benjamins land.2HERRENS ord kom till honom under Amons son Josias trettonde regeringsår i Juda,3och när Josias son Jojakim var kung i Juda, och ända till slutet av det elfte året av Josias son Sidkias regering i Juda, när Jerusalems befolkning i femte månaden fördes bort i fångenskap.
Gud kallar Jeremia
4HERRENS ord kom till mig:5”Jag kände dig innan du formades i din mors liv. Innan du föddes avskilde jag dig och utsåg dig till en profet för folken.”6Jag svarade: ”Min Herre, HERRE, jag kan inte tala! Jag är för ung!”7Då sa HERREN till mig: ”Säg inte att du är för ung, utan gå dit jag sänder dig och tala vad jag befaller dig.8Var inte rädd för dem, för jag är med dig och ska rädda dig, säger HERREN.”9Sedan räckte HERREN ut sin hand, rörde vid min mun och sa till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun.10Jag sätter dig över folk och riken, för att rycka upp och bryta ner, förgöra och förkasta, bygga upp och plantera.”11HERRENS ord kom till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd[1].”12HERREN sa till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord tills det fullföljs.”13HERRENS ord kom till mig en andra gång: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta. Den lutar hitåt norrifrån.”14HERREN sa till mig: ”Från norr kommer olycka att dra fram över alla som bor i landet.15Jag ska kalla samman alla folken från rikena i norr, säger HERREN. De ska komma och sätta upp var och en sin tron framför Jerusalems portar och längs dess murar och vid alla städer i Juda.16Jag ska döma dem för all deras ondska för att de har övergett mig, tänt rökelse åt andra gudar och tillbett dem som de själva har gjort.17Gör dig beredd! Stå upp och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, för då kommer jag att förskräcka dig inför dem.18I dag gör jag dig till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot Juda kungar, dess furstar och präster och folket i landet.19De ska anfalla dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger HERREN, jag ska rädda dig.”