1Potom byl další židovský svátek, a tak se Ježíš vydal do Jeruzaléma.2V Jeruzalémě je u Ovčí brány nádrž hebrejsky zvaná Bethesda,[1] u něhož je pět sloupořadí.3[4] Ležela tam spousta nemocných, slepých, chromých a ochrnutých.[2]5Byl mezi nimi jeden člověk, nemocný už třicet osm let.6Ježíš viděl, jak tam leží, a poznal, že je už dlouho nemocen. „Chceš být uzdraven?“ zeptal se ho.7„Pane, nemám nikoho, kdo by mě snesl do nádrže, když se zvíří voda,“ odpověděl mu nemocný. „Když tam zamířím, někdo mě předstihne.“8„Vstaň, vezmi si lehátko a choď!“ řekl mu Ježíš.9A ten člověk byl ihned uzdraven, vzal své lehátko a začal chodit. Ten den však byla sobota.10Židovští představení tedy uzdraveného napomínali: „Je sobota, nesmíš nosit lehátko!“11On jim však odpověděl: „Ten, kdo mě uzdravil, mi řekl: ‚Vezmi si lehátko a choď.‘“12„Kdo ti mohl říci: ‚Vezmi si lehátko a choď‘?!“ ptali se ho.13To ovšem ten uzdravený nevěděl; Ježíš se totiž vmísil do okolního davu.14Potom ho Ježíš nalezl v chrámě a řekl mu: „Pohleď, jsi uzdraven. Už nehřeš, ať se ti nepřihodí něco horšího.“15Ten člověk pak odešel a oznámil židovským představeným, že ho uzdravil Ježíš.
Syn dělá to, co Otec
16Židovští představení tedy začali Ježíše pronásledovat, protože to udělal v sobotu.17Ježíš jim odpověděl: „Můj Otec pracuje i dnes; proto pracuji i já.“18A kvůli tomu ho chtěli zabít ještě více, neboť nejenom rušil sobotu, ale ještě nazýval Boha svým vlastním Otcem, a tak se dělal rovným Bohu.19Ježíš jim odpověděl: „Amen, amen, říkám vám: Syn nemůže sám od sebe dělat nic, jedině to, co vidí dělat Otce. Cokoli dělá on, to podobně dělá i Syn.20Otec miluje Syna a ukazuje mu všechno, co sám dělá; a ukáže mu ještě větší skutky, abyste jen žasli.21Neboť jako Otec křísí mrtvé a dává život, tak i Syn dává život těm, kterým chce.22Otec nikoho nesoudí, ale svěřil veškerý soud Synu,23aby všichni ctili Syna, jako ctí Otce. Kdo nectí Syna, nectí ani Otce, který ho poslal.24Amen, amen, říkám vám: Kdo slyší mé slovo a věří Tomu, který mě poslal, má věčný život a nepřijde na soud, ale již přešel ze smrti do života.25Amen, amen, říkám vám: Přichází chvíle, a už je tu, kdy mrtví uslyší hlas Božího Syna a ti, kteří uslyší, budou žít.26Jako má Otec život sám v sobě, tak dal i Synu, aby měl život sám v sobě,27a dal mu také pravomoc konat soud, protože je Syn člověka.28Nedivte se tomu; přichází totiž chvíle, kdy všichni, kteří jsou v hrobech, uslyší jeho hlas29a vyjdou – ti, kdo konali dobro, budou vzkříšeni k životu, ale ti, kdo konali zlo, budou vzkříšeni k soudu.30Sám od sebe nemohu dělat nic. Jak slyším, tak soudím a můj soud je spravedlivý, protože nehledám svou vůli, ale vůli Toho, který mě poslal.31Svědčím-li sám o sobě, mé svědectví není pravé.32Svědčí však o mně někdo jiný a vím, že jeho svědectví o mně je pravdivé.33Poslali jste k Janovi a ten vydal svědectví pravdě.34Já ovšem nepřijímám svědectví od člověka, ale toto říkám pro vaši záchranu.35On byl hořící a zářící lampou, vy jste se však chtěli v jeho světle poradovat jen na čas.36Mám ale větší svědectví než Janovo: skutky, které mi dal Otec, abych je vykonal. Samotné skutky, které dělám, o mně svědčí, že mě poslal Otec.37A sám Otec, který mě poslal, o mně vydal svědectví. Vy jste ale nikdy neslyšeli jeho hlas a neviděli jeho tvář.38Jeho slovo ve vás nezůstává, neboť nevěříte tomu, kterého on poslal.39Zkoumáte Písma, neboť se domníváte, že v nich máte věčný život, a ta svědčí o mně.40Nechcete ale ke mně přijít, abyste měli život.41Nepřijímám chválu od lidí,42ale poznal jsem, že v sobě nemáte Boží lásku.43Já jsem přišel ve jménu svého Otce, a nepřijímáte mě. Kdyby jiný přišel ve svém vlastním jménu, toho přijmete.44Jak byste vůbec mohli uvěřit? Přijímáte chválu jedni od druhých, ale chválu, která je od samotného Boha, nehledáte.45Nemyslete si, že já vás budu žalovat před Otcem. Ten, kdo na vás žaluje, je Mojžíš, v něhož doufáte.46Kdybyste věřili Mojžíšovi, věřili byste i mně, neboť on psal o mně.47Když ale nevěříte jeho spisům, jak uvěříte mým slovům?“
1Lite senare gick Jesus till Jerusalem under en av de judiska högtiderna.2I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda[1], och den har fem pelargångar.3Många sjuka, blinda, förlamade och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.4En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.][2]5En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i trettioåtta år.6När Jesus såg honom ligga där och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”7”Herre”, svarade mannen, ”jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”8Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå!”9Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick iväg. Men detta hände på sabbaten[3],10och judarna sa till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd!”11Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min bädd och gå.”12Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle ta den och gå?”13Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk.14Senare fann Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”15Då gick mannen och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
Jesus förklarar att han är Guds Son
16Från och med nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på sabbaten.17Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”18Då blev judarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara bröt mot sabbatsbudet, utan dessutom talade om Gud som sin Fader och därmed jämställde sig själv med Gud.19Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen.20Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar.21Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill.22Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen,23för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.24Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet.25Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv.26Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv.27Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen.28Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst29och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.30Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer utifrån vad jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Vittnesbörd om Jesus
31Om jag vittnar om mig själv, är inte mitt vittnesbörd trovärdigt.32Men det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det han vittnar om mig är trovärdigt.33Ni har ju själva skickat några till Johannes, och han har vittnat för sanningen.34Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade.35Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus.36Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig.37Fadern själv, han som har sänt mig, har också vittnat om mig, men ni har inte hört hans röst eller sett hans gestalt,38och hans ord blir inte heller kvar i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.39Ni forskar i Skrifterna, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Det är just de som vittnar om mig,40men ni vill inte komma till mig för att få liv.41Jag strävar inte efter att bli ärad av människor,42men jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er.43Jag har kommit i min Faders namn, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom.44Hur skulle ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra, ni som inte söker ära av honom som ensam är Gud?45Tänk inte att jag ska anklaga er inför min Fader. Nej, er anklagare är Mose, som ni sätter ert hopp till.46Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det är mig han har skrivit om.47Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni väl inte heller på det jag säger?”