1Kdo to přichází z Edomu, z Bosry v rouchu rudě zbarveném?[1] Kdo to v hávu svého majestátu kráčí vpřed v ohromné síle své? Já, který spravedlnost vyhlašuji, já, mocný k vítězství!2Proč jsou tvé šaty rudé krví jak roucho toho, kdo šlape lis?3Já sám jsem šlapal vinnou káď a nikdo z národů se ke mně nepřidal. Ve svém hněvu jsem je pošlapal, ve své prchlivosti rozdupal, až mi jejich krev na šaty stříkala, všechna má roucha jsou nasáklá.4V srdci jsem toužil po dni pomsty; konečně přišlo mé léto odplaty.5Když jsem viděl, že není žádný pomocník, zhrozil jsem se, že v nikom není opory. Svou vlastní paží jsem proto spásu způsobil, vlastní prchlivostí jsem se posílil.6Ve svém hněvu jsem šlapal národy, svou prchlivostí jsem je opojil, jejich krev jsem nechal crčet na zemi.
Jsou můj lid
7Hospodinovu lásku připomínat chci a činy, za které chválu zaslouží – za všechno, co pro nás Hospodin učinil, za to, jak velmi byl k domu Izraele laskavý, za veliké slitování, které jim projevil, za jeho velikou lásku k nim.8Prohlásil: „Vždyť jsou můj lid, moji synové, ti mě nezradí,“ a přinesl jim spasení.9Sám trpěl každým jejich trápením, posílal svého anděla, aby je zachránil. Ve své lásce a smilování je sám vykoupil, zvedal a nosil je po všechny dávné dny.10Oni se ale bouřili a jeho svatého Ducha trápili;[2] a proto se jim v nepřítele obrátil a sám bojoval proti nim.11Potom vzpomínali na dávné dny, na Mojžíše a jeho lid: Kde je Ten, který je vedl mořem spolu s pastýřem svých stád? Kde je Ten, který jim vložil do nitra svého svatého Ducha;12který je vedl svou slavnou paží po Mojžíšově pravici; který před nimi vody rozdělil, aby si získal jméno navěky;13který je vedl skrze hlubiny bez klopýtnutí jak koně na pláni?14Jako když dobytek schází do údolí, tak je Hospodinův Duch vedl k odpočinutí. Takto jsi doprovázel svůj lid, abys své jméno proslavil.
Ty jsi Otec náš
15Pohlédni z nebe, jen se podívej z příbytku svatosti a slávy své: Kde je tvá horlivost a síla tvá? Tvé hluboké slitování se nám vyhýbá!16Vždyť ty jsi přece Otec náš; i kdyby nás neznal Abraham a Izrael se o nás nestaral, ty, Hospodine, jsi Otec náš, od věků máš jméno Vykupitel náš.17Proč jsi nás, Hospodine, nechal z tvé cesty zabloudit? Zatvrdil jsi naše srdce, abychom tě nectili? Vrať se už zpátky kvůli služebníkům svým, kvůli kmenům svého dědictví!18Nakrátko tvůj lid vlastnil tvou svatyni, než ji naši nepřátelé celou zdupali.19Jsme jako ti, kterým nevládneš už věky, jako ti, kteří už tvé jméno nenosí. Kéž bys tak roztrhl nebe a sestoupil, aby se před tebou hory roztřásly!
1Vem är det som kommer från Edom, från Bosra i mörkröda kläder, som i praktfull dräkt går fram med en sådan kraft? ”Det är jag, som talar i rättfärdighet, den som har makt att rädda.”2Varför är dina kläder så röda, som om du hade trampat en vinpress?3”Jag har ensam trampat vinpressen. Ingen från folken hjälpte mig. Jag trampade dem i min vrede, stampade ner dem i min förbittring. Deras blod stänkte på mina kläder och fläckade ner hela min dräkt.4Jag hade tänkt ut en hämndens dag, mitt befrielseår hade kommit.5Jag såg mig om, men det fanns ingen som ville hjälpa. Det förvånade mig att ingen ville ge stöd. Då blev min egen styrka min räddning och min vrede mitt stöd.6Jag trampade folken i min vrede, lät dem bli druckna av min förbittring och lät deras blod rinna ner till marken.”7Jag vill berätta om HERRENS nåd, prisa HERREN för allt han har gjort för oss, all hans godhet mot Israels folk, som han visat i sin barmhärtighet och nåd.8Han sa: ”De är mitt folk, barn som aldrig sviker.” Så blev han deras räddare.9Han delade all deras nöd, och hans ansiktes ängel räddade dem. I sin kärlek och i sitt medlidande befriade han dem, lyfte upp dem och bar dem under alla tider som gått.10Men de gjorde ändå uppror och bedrövade hans heliga Ande. Därför blev han deras fiende och stred mot dem.11Då kom hans folk ihåg forna tider och tänkte på Mose: Var finns han som ledde dem genom havet, herden för hans hjord? Var finns han som sände sin heliga Ande bland dem,12han, lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida, han som klöv vattnen framför dem och för evigt gjorde sig ett namn,13han som ledde dem fram genom djupen? Som hästen på ett öppet fält gick de framåt utan att snava.14Likt boskap som leds ner i dalen, så förde HERRENS Ande dem till vila. Så ledde du ditt folk för att göra dig ett härligt namn.15Se ner från himlen, från din heliga och härliga boning. Var finns din lidelse och din makt? Ditt medlidande och din barmhärtighet har du dragit tillbaka.16Du är ju vår far. Även om Abraham inte vet om oss och Israel inte känns vid oss, så är du, HERRE, ändå vår far, sedan urminnes tider har du hetat vår befriare.17Varför låter du oss gå vilse från dina vägar, HERRE, varför har du förhärdat våra hjärtan, så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka för dina tjänares skull, de stammar som är din arvedel.18För en kort tid fråntog våra fiender ditt heliga folk dess egendom,[1] våra fiender trampade ner din helgedom.19Vi har blivit som de som du aldrig härskat över, som de som inte har uppkallats efter ditt namn.