1Poslouchejte mě, ostrovy, daleké národy, slyšte mě: Hospodin mě povolal už od narození, pojmenoval mě už v lůně matčině.2Jak ostrý meč má ústa učinil, v stínu své ruky ukryl mě; učinil ze mě vybroušený šíp a schoval si mě do toulce.3Řekl mi: „Jsi můj služebník, Izraeli, v tobě se oslavím.“4Odpověděl jsem: „Nadarmo jsem se dřel, vyčerpal jsem se marně a zbytečně.“ Mé právo je však u Hospodina, u mého Boha je má odměna.5Teď ale praví Hospodin – ten, který mě v lůně zformoval, abych byl jeho služebník a přivedl k němu nazpět Jákoba, aby se Izrael k němu shromáždil (takto jsem poctěn před Hospodinovýma očima, neboť můj Bůh je síla má) –6nuže, on praví: Málo na tom, abys jako můj služebník obnovil Jákobovy kmeny a přivedl nazpět ty, kdo z Izraele přežili. Světlem národů proto činím tě, aby má spása obsáhla celý svět.7Toto praví Hospodin, vykupitel Izraele, jeho Svatý, tomu, jímž lidé pohrdají a národy si ho oškliví, služebníku vládnoucích: Králové povstanou, až tě uvidí, a velmoži se pokloní kvůli Hospodinu, který je věrný, Svatému izraelskému, jenž tě vyvolil.8Toto praví Hospodin: V čas milosti tě vyslyším, pomohu ti v den spasení. Já tě ochráním a dám tě lidu do smlouvy, tak abys zemi obnovil a rozdělil zpustlá dědictví,9abys řekl vězňům: „Vyjděte!“ a těm, kdo jsou ve tmě: „Ukažte se!“ Podél cest se budou moci občerstvit, naleznou pastvu na všech pustých návrších;10nebudou hladovět ani žízeň mít, žár ani slunce neublíží jim, neboť je povede Ten, jenž je soucitný, a doprovodí je mezi vodní studánky.11Všechny své hory v cestu obrátím a mé stezky budou zpevněny.12Hle – už přicházejí z dálky, od severu jedni, od západu další a jiní z asuánské[1] krajiny.13Jásejte, nebesa, země, raduj se, vy hory, zvučně zpívejte! Hospodin totiž svůj lid potěšil, projevil soucit ke svým ubohým!
Nezapomenu na tebe
14Sion však říká: „Hospodin mě opustil, zapomněl na mě Panovník.“15Zapomene snad žena na své nemluvně? Nemá snad soucit s vlastním dítětem? I kdyby však ony zapomněly přece, já nikdy nezapomenu na tebe!16Hle, vyryl jsem si tě do dlaní, tvé zdi mám stále na očích.17Tvoji stavitelé už k tobě spěchají, ti, kdo tě bořili a ničili, jsou pryč.18Pozvedni oči, jen se rozhlédni – ti všichni se shromáždili, aby k tobě šli. Jakože jsem živ, praví Hospodin, všechny si je připneš jako ozdoby, jako nevěsta se jimi okrášlíš.19Ano, tvé trosky a tvé sutiny a rozvaliny tvé krajiny budou teď přeplněny obyvateli a daleko budou ti, kdo tě hubili.20Ještě ti řeknou – sama to uslyšíš – synové ve tvé bezdětnosti zplození: „Je mi tu těsno, uhni mi, ať se tu zabydlím.“21Tehdy si v srdci pomyslíš: „Kdo mi je porodil? Byla jsem přece bezdětná a neplodná, odstrčená a vyhnaná – kdo všechny tyhle vychoval? Byla jsem opuštěná v samotě – kde všichni tihle vzali se?“22Toto praví Panovník Hospodin: Hle, vztáhnu svou ruku k pohanům, zvednu korouhev na znamení národům! V náručí tvé syny přinesou, tvé dcery ponesou na ramenou;23králové budou tvými pěstouny a jejich kněžny tvými chůvami. Tváří k zemi se budou klanět před tebou, lízat ti budou prach na nohou a tehdy poznáš, že já jsem Hospodin a že se nezklamou, kdo ve mě doufají.24„Lze válečníka obrat o kořist? Lze tyrana[2] o vězně připravit?“25Nuže, toto praví Hospodin: Ano, válečníci budou o vězně obráni, tyrani budou zbaveni kořisti! Já sám se postavím tvému odpůrci, já sám tvé děti zachráním!26Ty, kdo tě utiskovali, jejich vlastním masem nakrmím, svou vlastní krví se jako vínem opijí. A tehdy všichni lidé poznají, že já Hospodin jsem tvůj spasitel, Bůh Jákobův, tvůj vykupitel.
1Hör på mig, ni avlägsna länder! Lyssna, ni folk i fjärran! HERREN kallade mig innan jag var född. Redan när jag var i moderlivet nämnde han mig vid mitt namn.2Han har gjort mitt tal skarpt som svärd. Han har gömt mig i skuggan av sin hand. Han har gjort mig till en slipad pil och dolt mig i sitt koger.3Han sa till mig: ’Du är min tjänare, Israel, genom dig ska jag visa min härlighet.’4Jag sa: ’Förgäves har jag tröttat ut mig, förgäves och fåfängt förbrukat min kraft. Ändå är min rätt hos HERREN och min lön hos min Gud.’5Och nu har HERREN talat, han som gjorde mig till sin tjänare redan innan jag var född, för att föra Jakob tillbaka, och samla Israel hos sig. Så skulle jag bli ärad inför HERREN och min Gud vara min styrka.6Han säger: ’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare som återupprättar Jakobs stammar och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk. Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk, för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”7Så säger HERREN, Israels befriare och Helige, till den som är föraktad och avskydd av folken, till kungens tjänare: ”Kungar ska se det och resa sig, furstar se det och buga sig, för HERREN är trofast, Israels Helige, som har utvalt dig.”
Herren ska trösta sitt folk
8Så säger HERREN: ”Jag bönhör dig i nådens tid och hjälper dig på räddningens dag. Jag ska bevara dig och genom dig ingå ett förbund med folket, för att återupprätta landet och återlämna de förödda arvslotterna.9Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’ och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’ De ska finna bete längs vägarna och betesmark på alla kala höjder.10De ska inte hungra eller törsta. Ökenhettan och solen ska inte bränna dem. Han som förbarmar sig över dem ska leda dem och föra dem till vattenkällor.11Jag förvandlar alla mina berg till väg, högt däruppe bygger jag vägar.12Se, de kommer långt bortifrån, från norr och väster och Assuans land.”13Ropa av glädje, ni himlar, och gläd dig, du jord! Stäm upp en sång, ni berg! För HERREN tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina lidande.14Sion säger: ”HERREN har övergett mig, han har glömt bort mig.”15”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn, så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött? Även om hon skulle glömma, ska jag i alla fall inte glömma dig.16Jag har skrivit ditt namn i min hand, och dina murar är alltid inför mig.17Dina söner skyndar sig tillbaka, och de som förstörde och ödelade drar sig bort från dig.18Lyft blicken och se dig omkring! Alla samlas och kommer till dig. Så sant jag lever, säger HERREN, du ska bära dem som prydnader, binda dem om dig likt brudsmycken.19Du har legat i ruiner, ödelagd, och landet har varit förhärjat. Men nu ska du bli för trång för folket, och de som skövlade dig ska vara långt borta.20Du ska höra barnen som föddes under din barnlöshets tid säga: ’Här är det för trångt för mig, ge mig mer plats!’21Då ska du tänka: ’Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, i exil och förskjuten. Vem har fostrat dessa? Jag var lämnad ensam, så varifrån kommer dessa?’ ”22Så säger Herren, HERREN: ”Jag ska ge ett tecken åt folken, resa mitt banér för dem, och de ska bära dina söner i sina armar och dina döttrar på sina axlar.23Kungar ska fostra dem som fäder och drottningar amma dem. De ska buga sig till jorden för dig och slicka dammet av dina fötter. Då ska du förstå att jag är HERREN. De som hoppas på mig ska aldrig komma på skam.”24Kan man rycka bytet från den mäktige eller rädda fångar undan den grymme[1]?25Så säger HERREN: ”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige och bytet räddas undan den grymme. Jag ska strida mot dem som strider mot dig, och jag ska själv rädda dina barn.26Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött, och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin. Hela mänskligheten ska då förstå att jag, HERREN, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”