1Běda Arieli, Arieli[1] – městu, v němž se David usídlil! Pokračujte si rok za rokem, věnujte se svým slavnostem.2Až ale v obklíčení sevřu Ariel, nastane žal a zármutek a Ariel mi bude oltářním ohništěm.3Svým táborem tě obklíčím, oblehnu tě věžemi, náspy proti tobě navrším.4Tehdy budeš mluvit vleže na zemi, z prachu bude znít tvé mumlání; tvůj hlas bude podobný duchu z podzemí, z prachu bude znít tvé sípění.5Jak prášek ale odletí horda těch cizáků, z hordy těch tyranů budou plevy ve větru. Stane se to náhle, v okamžiku,6od Hospodina zástupů. On je navštíví hromem a zemětřesením, mohutným burácením, bouří a vichřicí, plamenem ohně, který vše pohltí.7Horda všech národů, jež proti Arieli bojují – ti, kdo proti němu vyšli do války, všichni, kdo oblehli jeho pevnosti, dopadnou jako sen, jak noční vidění.8Jako když lačný sní o tom, jak jí, ale probudí se hladový a jako když žíznivý sní o pití, ale probudí se vyčerpán s hrdlem vyprahlým – právě tak dopade horda všech národů, jež bojují proti hoře Sionu.
Srdcem jsou vzdálení
9Trňte a ustrňte! Děláte slepé, slepí zůstaňte! Opilí jste, i když ne po víně, potácíte se jako po pivě.10Hospodin na vás vylil ducha mrákoty, zavřel vám oči – vaše proroky, zakryl vám hlavy – vaše vidoucí.11Toto celé vidění pro vás bude jako slova zapečetěné knihy. Když ji dáte někomu, kdo umí číst, se slovy: „Prosím čti,“ odpoví: „Nemohu, je zapečetěná.“12A když ji dáte někomu, kdo číst neumí, se slovy: „Prosím čti,“ odpoví: „Neumím číst.“13Proto Pán praví: Tento lid se ke mně přibližuje ústy a ctí mne svými rty, srdcem jsou mi však vzdálení. Když mě uctívají, není to nic víc než naučené lidské příkazy.14Proto tento lid znovu udivím, vykonám s nimi divy divoucí; moudrost jejich moudrých vymizí a vytratí se rozum rozumných.
Hrnčíř a jíl
15Běda těm, kdo své úmysly před Hospodinem v hloubce skrývají, kteří své dílo ve tmě konají a myslí si: „Kdo nás uvidí? Kdo o nás ví?“16Takové nesmysly! Má se snad hrnčíř pokládat za jíl? Říká snad dílo o tvůrci: „On mě netvořil“? Říká snad hrnec o hrnčíři: „On nic neumí“?17Už brzy, za velmi krátký čas se z Libanonu stane sad a sad se bude za les počítat.18V ten den hluší slova knihy uslyší, oči slepých prohlédnou z černé tmy.19Ponížení se v Hospodinu znovu zaradují, ve Svatém izraelském budou jásat ubozí.20Pomine totiž tyran, drzoun už nebude, každý, kdo si ve zlu libuje, bude odstraněn –21ti, kteří pouhým slovem obviňují člověka, ti, kteří na obhájce chystají v bráně past, ti, kdo lží zbavují nevinné jejich práv.22A proto Hospodin, jenž vykoupil Abrahama, říká o domu Jákobovu: Jákob už nebude dále zahanben, blednout strachy už více nebude.23Až ve svém středu uvidí své děti, dílo rukou mých, tehdy mé jméno posvětí, Svatému Jákobovu svatost přisoudí; před Bohem Izraele budou bázeň mít.24Rozum dostanou duchem bloudící a ti, kdo reptali, se dají poučit.
1Ve över Ariel, Ariel, staden där David slog sig ner. Lägg år till år, låt högtidscykeln fullbordas.2Jag ska anfalla Ariel, och då blir det sorg och klagan. Ariel blir då min altarhärd[1].3Jag ska slå läger och omringa dig med belägringstorn och bygga upp vallar mot dig.4Du ska förnedras och få tala krälande i gruset, mumlande ur stoftet. Som en spöklik röst från jorden ska du stöna fram dina ord.5Men dina många fiender ska då bli som damm, de våldsammas hop som agnar för vinden. Oväntat och plötsligt ska det ske.6Härskarornas HERRE ska själv gripa in, med åska och dån och larm, med storm och jordbävning och flammor av förtärande eld.7Som en dröm, som en nattlig syn, blir då hopen av alla folk som stred mot Ariel, anföll det, dess befästning och belägrade det.8Som när en hungrig drömmer om att han äter men fortfarande är hungrig när han vaknar, och som när en törstig drömmer om att han dricker men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen, så blir det med hela den hop av folk och länder som dragit ut i strid mot berget Sion.9Häpna och förundras! Stirra er blinda, så att ni inget ser! Var berusade, men inte av vin, ragla, fast inte av öl!10HERREN har låtit en sömnens ande drabba er. Han har tillslutit era ögon – profeternas – och han har täckt över era huvuden – siarnas.11För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.”12Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”13Herren säger: ”Det här folket nalkas mig med sina ord och ärar mig med sin mun, men deras hjärtan är långt ifrån mig, och deras gudsfruktan är bara inlärda människobud.14Därför ska jag än en gång göra stora under bland detta folk, förunderliga ting. De visas vishet ska förgå och de förståndigas förstånd komma bort.”15Ve dem som i djupen försöker dölja sina planer för HERREN och utför sina gärningar i mörkret och säger: ”Vem skulle kunna se oss eller veta något om oss?”16Ni vänder ju allting upp och ner![2] Kan leran likställas med krukmakaren? Kan det som är gjort säga till den som gjorde det: ”Han har inte gjort mig?” Kan det som är format säga till den som formade det: ”Han kan ingenting!”17Snart, efter en liten tid, ska Libanon förvandlas till bördig åkermark och åkermark räknas som skog.18På den dagen ska de döva kunna höra orden ur en bok, och ur dunkel och mörker ska de blinda kunna se.19De ödmjuka ska än en gång glädjas i HERREN, och de fattiga ska fröjdas i Israels Helige.20De grymma ska försvinna, bespottarna förgås, alla ontsinta utplånas,21de som anklagade den oskyldige i rätten, låg på lur för domare i porten och med falskt vittnesbörd berövade den rättfärdige sin rätt.22Därför säger HERREN till Jakobs släkt, han som befriade Abraham: ”Jakob ska inte längre behöva blygas och inte mer blekna.23För när han ser sina barn, mina händers verk i sin mitt, ska de hålla mitt namn heligt. Jakobs Helige ska de hålla helig, bäva för Israels Gud.24De som i sin ande farit vilse ska få insikt, och de missnöjda ska låta sig undervisas.”