1V roce, kdy asyrský král Sargon[1] vyslal do Ašdodu svého vrchního velitele a ten jej napadl a dobyl,[2]2v onen čas Hospodin promluvil skrze Izaiáše, syna Amosova. Řekl mu: „Jdi a svleč si pytlovinu z beder a zuj si obuv z nohou.“ Učinil to tedy a chodil nahý a bosý.3Potom Hospodin řekl: „Jako můj služebník Izaiáš chodil tři roky nahý a bosý, aby byl divem a znamením proti Egyptu a Habeši,4právě tak požene asyrský král egyptské zajatce a habešské vyhnance, mladíky i starce – nahé a bosé, s holými zadky, k zostuzení Egypta.5Ti, kdo spoléhali na Habeš a chlubili se Egyptem, pak budou zděšení a zoufalí.6V ten den řeknou obyvatelé tohoto pobřeží: ‚Pohleďte, jak dopadli ti, na něž jsme spoléhali a k nimž jsme se obraceli o pomoc, aby nás osvobodili od asyrského krále! Jak potom unikneme my?‘“
1Samma år som Sargon, kungen i Assyrien, skickade överbefälhavaren till Ashdod och denne anföll och intog det,2talade HERREN genom Jesaja, Amos son. Han sa: ”Gå, ta av dig säcktyget från höfterna, och ta av dina sandaler!” Jesaja gjorde så och gick omkring utan kläder och barfota.3Sedan sa HERREN: ”Så som min tjänare Jesaja nu har gått omkring utan kläder och barfota i tre år som ett tecken och förebud för Egypten och Kush,4så ska kungen i Assyrien föra bort de tillfångatagna egypterna och de landsförvisade kushiterna, unga och gamla, utan kläder och barfota, med bar bak, till skam för Egypten.5Då ska de som förlitade sig på Kush och skröt över Egypten förskräckas och skämmas.6Då ska de som bor vid denna kust undra: Om det nu gick så här med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att söka räddning från den assyriske kungen, vad har då vi för chans att klara oss?”