1Ortel nad Damaškem: Hle, Damašek přestane být městem, bude z něj pouhá hromada trosek!2Jeho města[1] budou navěky opuštěna, stanou se útočištěm pro stáda a nebude, kdo by je odehnal.3Efraim přijde o svoji pevnost, Damašek přestane být královstvím a pozůstatek Aramu dopadne jako sláva Izraelců – tak praví Hospodin zástupů.4V ten den Jákobova sláva uvadne a jeho vypasené tělo vyhubne.5Bude to, jako když se o žni sklízí obilí, když se shromažďují klasy v náručí; bude to, jako když se sbírají klasy v údolí Refaim.6Zbudou z něj pouhé paběrky, jako když se češou olivy: dvě tři olivky na vrchu koruny, čtyři pět se jich urodí na větvích – tak praví Hospodin, Bůh Izraelský.7V ten den člověk vzhlédne ke svému Tvůrci, k Svatému izraelskému pohled obrátí.8Nebude už vzhlížet k oltářům, k vlastnoručnímu dílu, přestane obdivovat posvátné kůly a kadidlové oltáříky, jež si sám vyrobil.9V ten den budou jejich mocná města opuštěna, jako když Hivejci a Emorejci[2] utekli před syny Izraele – všude samá pustina.10Zapomněla jsi na Boha své spásy, na skálu své síly nemyslíš. Proto, ač sázíš vzácné rostliny a pěstuješ si révu z ciziny,11i kdyby ti vypučely ještě v den sadby, ještě to ráno kdyby ti rozkvetly, sklizeň ti ale najednou zmizí v den choroby a hrozné bolesti.12Běda bouřícím davům lidí jako když bouří moře při bouři! Běda národům burácejícím jako burácejí vody v peřejích!13Ač burácejí národy jako burácením vod mohutných, až on je okřikne, uprchnou do dáli jako plevy hnané větrem po kopcích, jako chmýří ve vichřici.14S večerem přicházejí náhlé hrůzy, než se však rozední, už jsou pryč. Takový je úděl těch, kdo nás plení, takový osud těch, kdo nás drancují.
1Profetia om Damaskus: ”Se, Damaskus ska inte längre vara en stad, bara en hög ruiner.2Aroers städer är övergivna. Där lägger sig hjordar, och ingen skrämmer dem.3Efraims befästa stad ska försvinna, likaså Damaskus kungamakt och det som finns kvar av Aram. Det ska gå med dem som med israeliternas härlighet,” säger härskarornas HERRE.4”Jakobs härlighet ska förblekna den dagen och hans fetma smälta bort.5Det blir som när skördemannen samlar ihop säd och med sin arm skär av axen, som när man plockar ax i Refaimdalen.6Bara en efterskörd blir kvar, som när man slår ett olivträd – två eller tre i trädets topp och fyra eller fem på grenarna, säger HERREN, Israels Gud.”7Då ska människorna se på sin Skapare och rikta sina blickar mot Israels Helige.8De ska inte längre vända sig till de altaren som de själva har tillverkat och inte se på det som de gjort med sina egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.9Den dagen ska deras befästa städer ligga övergivna i skogen och undervegetationen, så som de som en gång övergavs[1] för Israels skull. Allt ska ödeläggas.10För du har glömt din frälsnings Gud, inte kommit ihåg den klippa som är din fästning. Du planterar ljuvliga plantor av finaste sort från främmande länder.11Samma dag som du planterar dem börjar de spira och skjuta nya skott.[2] Men ändå uteblir skörden när plågans dag kommer med sin outhärdliga smärta[3].12Hör hur folkmassorna larmar, som havets brus är deras rop!13Som bruset av stora vatten är folkets raseri, men han tillrättavisar dem, och de flyr långt bort, likt agnar för vinden på bergen, ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen.14På kvällen väntar skräck, i gryningen är de borta. Detta är våra plundrares del och våra rövares lott.