1Jákob tedy směle vykročil na cestu a přišel do země východních národů.2Když se rozhlédl, spatřil v poli studnu. Poblíž ležela tři stáda ovcí, neboť ta studna sloužila k napájení stád. V jejím ústí však ležel veliký kámen.3Pastýři ten kámen z ústí studny odvalovali, teprve když se tam shromáždila všechna stáda, a tehdy napájeli dobytek. Potom kámen vraceli zpět na jeho místo v ústí studny.4Jákob se jich zeptal: „Odkud jste, bratři?“ „Z Cháranu,“ odpověděli.5„A znáte Lábana, syna Náchorova?“ zeptal se jich. „Známe,“ odpověděli.6Zeptal se jich: „Daří se mu dobře?“ „Ano,“ odpověděli. „Podívej, jeho dcera Ráchel právě přichází s ovcemi.“7Na to jim řekl: „Do večera je ještě daleko; teď přece není čas shánět dobytek. Napojte ovce a jděte ještě pást.“8„To nejde,“ odpověděli. „Budeme moci napojit ovce, teprve až se shromáždí všechna stáda a odvalí se kámen z ústí studny.“9A zatímco s nimi mluvil, přišla Ráchel se stádem svého otce. Byla totiž pastýřka.10Když Jákob spatřil Ráchel, dceru svého strýce Lábana, a jeho stádo, přistoupil, odvalil kámen z otvoru studny a dal stádu svého strýce Lábana napít.11Nato Ráchel políbil a hlasitě se rozplakal.12A když jí řekl, že je příbuzný jejího otce, že je Rebečin syn, běžela to povědět svému otci.13Jakmile Lában uslyšel zprávu o svém synovci Jákobovi, rozběhl se mu naproti. Objal ho, políbil a přivedl ho do svého domu. Když pak Jákob Lábanovi vyprávěl o všem, co se stalo,14Lában mu řekl: „Opravdu jsi má krev a tělo!“ Když pak u něj Jákob zůstal už celý měsíc,15Lában mu řekl: „I když jsi můj příbuzný, nebudeš přece u mě sloužit zadarmo. Řekni mi, co chceš za odměnu.“16(Onen Lában měl dvě dcery: starší se jmenovala Léa a mladší Ráchel.17Léa měla měkké oči, ale Ráchel byla nápadně krásná, překrásná dívka.)18Jákob si zamiloval Ráchel, a tak řekl: „Budu ti sloužit sedm let za tvou mladší dceru Ráchel.“19Lában odpověděl: „Dám ti ji raději než komukoli jinému. Zůstaň u mě.“20A tak Jákob sloužil za Ráchel sedm let a zdálo se mu to jako pouhá chvíle, protože ji miloval.21Potom Jákob Lábanovi řekl: „Můj čas se naplnil. Dej mi mou ženu, chci být s ní.“22Lában tedy shromáždil všechny místní muže a vystrojil hostinu.23Večer pak vzal svou dceru Léu, přivedl ji k Jákobovi a ten s ní spal.24(A Lában tenkrát své dceři Lée daroval svou otrokyni Zilpu jako děvečku.)25Přišlo ráno a hle – byla to Léa! „Cos mi to udělal?“ ptal se Jákob Lábana. „Copak jsem ti nesloužil za Ráchel? Proč jsi mě obelstil?“26„V našem kraji není zvykem vdávat mladší dříve než prvorozenou,“ odpověděl mu Lában.27„Až s ní strávíš svatební týden, dáme ti i tu druhou – za to, že mi budeš sloužit dalších sedm let.“28Jákob tedy souhlasil. Strávil svatební týden s Leou a Lában mu pak dal za ženu svoji dceru Ráchel.29(Také jí Lában daroval děvečku – svou otrokyni Bilhu.)30Jákob tedy spal i s Ráchel. Miloval ji ovšem více než Léu. Sloužil pak u Lábana ještě dalších sedm let.
Jákobovy děti
31Když Hospodin viděl, že Léa je nemilovaná, otevřel její lůno. Ráchel však byla neplodná.32Léa počala a porodila syna. Dala mu jméno Ruben (Hleďte, syn!), neboť řekla: „Hospodin pohlédl na mé trápení.[1] Teď už mě můj manžel bude milovat.“33Potom počala znovu, a když porodila syna, řekla: „Hospodin slyšel, že jsem nemilovaná, a tak mi dal i tohoto.“ Dala mu tedy jméno Šimeon, Vyslyšení.34Potom počala znovu, a když porodila syna, řekla: „Tentokrát se ke mně můj muž připojí – vždyť jsem mu porodila tři syny!“ A proto dostal jméno Levi, Spojení.35Potom počala znovu, a když porodila syna, řekla: „Teď budu chválit Hospodina!“ Proto mu dala jméno Juda, Chvála. Tehdy přestala rodit.
1Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet[1].2Han fick syn på en brunn på fältet och tre fårhjordar som låg nära brunnen där de brukade vattnas. Men en tung sten täckte brunnen.3Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.4Jakob frågade herdarna: ”Mina bröder, var kommer ni ifrån?” ”Från Harran”, svarade de.5”Känner ni någon som heter Laban, Nachors sonson?” De svarade: ”Visst gör vi det.”6”Hur mår han?” ”Han har det bra. Där kommer hans dotter Rakel med fåren.”7”Solen står ju fortfarande högt på himlen. Det är väl ännu inte tid att samla ihop flocken?” frågade Jakob. ”Varför inte vattna fåren och låta dem gå ut på bete igen?”8”Vi kan inte göra det”, svarade de, ”förrän alla hjordarna är samlade och stenen bortrullad. Då vattnar vi fåren.”9Medan Jakob fortfarande talade, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde.10När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram till brunnen och rullade bort stenen och gav sin morbror Labans fårhjord vatten.11Sedan kysste Jakob Rakel och brast i gråt.12Han förklarade att han var nära släkt med hennes far och son till Rebecka. Hon sprang genast och berättade det för sin far.13Så snart Laban hörde om sin systerson Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och han omfamnade och kysste honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia för Laban.
Rakel och Lea
14”Du är verkligen av samma kött och blod som jag”, sa Laban. När Jakob hade varit där ungefär en månad,15sa Laban en dag till honom: ”Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?”16Laban hade två döttrar, Lea, som den äldre hette, och hennes yngre syster Rakel.17Lea hade milda[2] ögon, men Rakel var välväxt och skön.18Jakob älskade Rakel. Därför sa han: ”Om du ger mig din yngsta dotter Rakel till hustru, så ska jag arbeta för dig i sju år.”19Laban svarade: ”Jag ger henne hellre till dig än till någon annan. Stanna du här.”20Alltså arbetade Jakob de följande sju åren för att få Rakel. Tiden kändes lika kort som några dagar, för han älskade henne så.21Sedan sa Jakob till Laban: ”Ge mig nu min hustru, min tid har ju gått, så att jag kan förenas med henne.”22Då inbjöd Laban alla i trakten till en fest.23På kvällen tog Laban sin dotter Lea och gav henne till Jakob, och han låg med henne.24Laban gav Lea en av sina slavinnor som hette Silpa.25På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea. ”Vad är det du har gjort?” sa Jakob. ”Jag arbetade sju år för Rakel! Varför har du bedragit mig så här?”26”Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre”, svarade Laban.27”Fira nu denna bröllopsvecka, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år.”28Jakob gick med på detta och när bröllopsveckan med Lea var över, gav Laban honom sin dotter Rakel till hustru.29Laban gav Rakel sin slavinna Bilha som tjänsteflicka.30Jakob låg också med Rakel, och han älskade henne mer än Lea. Sedan arbetade han för Laban i ytterligare sju år.
Jakobs söner
31Eftersom HERREN såg att Lea inte var älskad, lät han henne få barn medan Rakel inte kunde få några.32Lea blev alltså med barn och födde en son som hon gav namnet Ruben[3], för hon sa: ”HERREN har sett mitt lidande, och nu kommer min make att älska mig.”33Hon blev snart med barn igen och födde en son till. Då sa hon: ”HERREN hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son.” Hon gav honom namnet Simon.[4]34Åter blev hon med barn och födde en son. Nu sa hon: ”Nu kommer väl ändå min man att hålla sig till mig, eftersom jag har gett honom tre söner.” Därför gav hon denne son namnet Levi.[5]35Än en gång blev hon med barn och födde en son. Hon sa: ”Nu vill jag prisa HERREN!” Hon gav honom namnet Juda.[6] Sedan fick hon inga fler barn.