1Hospodin Mojžíšovi a Áronovi v egyptské zemi řekl:2„Tento měsíc pro vás bude počátkem měsíců, bude pro vás první mezi měsíci roku.3Mluvte k celé izraelské obci: Desátého dne tohoto měsíce ať každý otec vezme beránka pro svou rodinu. Každá rodina ať má beránka.4Kdyby byla rodina na beránka moc malá, přibere k sobě nejbližšího souseda. Počítejte s beránkem podle počtu osob a podle toho, kolik kdo sní.5Budete mít beránka bez vady, ročního samce; vezmete jej z ovcí nebo koz.6Budete ho mít u sebe až do čtrnáctého dne tohoto měsíce, kdy ho za soumraku celé shromáždění izraelské obce zabije.7Pak vezmou trochu krve a potřou jí obě veřeje i nadpraží domů, v nichž ho budou jíst.8Tu noc budou jíst maso pečené na ohni a nekvašené chleby; budou je jíst s trpkými bylinami.9Nejezte z něj nic syrového nebo vařeného ve vodě – jen pečené na ohni, s hlavou, nohama i vnitřnostmi.10Nic z něho nenecháte do rána. Pokud z něj do rána něco zbude, spálíte to v ohni.11A takto ho budete jíst: budete mít přepásaná bedra, na nohou obuv a v ruce hůl. Jezte ho chvatně, je totiž Pesach – Minutí Hospodinovo.12V tuto noc projdu egyptskou zemí a pobiji všechny prvorozené v Egyptě – jak lidi, tak dobytek. Tehdy vykonám soud nad všemi egyptskými bohy: Já jsem Hospodin.13Tu krev budete mít na svých domech jako znamení. Až udeřím na egyptskou zem, spatřím tu krev a ušetřím vás. Tak se vám ta zhoubná rána vyhne.14Tento den pro vás bude památný. Budete jej slavit jako Hospodinovu slavnost, budete jej slavit ve všech svých pokoleních – to je věčné ustanovení.15Po sedm dní budete jíst nekvašené chleby; hned první den odstraníte ze svých domů kvas. Kdokoli by mezi prvním a sedmým dnem jedl něco kvašeného, bude vyobcován z Izraele.16Prvního a stejně tak sedmého dne budete mít svaté shromáždění. V těch dnech se nesmí dělat žádná práce; smíte pouze připravit, co každý potřebuje k jídlu.17Budete zachovávat svátek nekvašených chlebů, neboť právě toho dne jsem vyvedl vaše zástupy z Egypta. Tento den budete zachovávat ve všech svých pokoleních – to je věčné ustanovení.18Od večera čtrnáctého dne prvního měsíce až do večera jedenadvacátého dne téhož měsíce budete jíst nekvašené chleby.19Po sedm dní se ve vašich domech nenajde kvas. Kdokoli by jedl něco kvašeného, bude vyloučen z izraelské obce, ať to bude host anebo domácí.20Nebudete jíst nic kvašeného; ve všech svých příbytcích budete jíst nekvašené chleby.“21Mojžíš tedy svolal všechny stařešiny Izraele a řekl jim: „Jděte, vezměte si ze stáda kus pro své rodiny a zabijte jej pro Hod beránka.22Pak vezměte svazek yzopu, namočte jej do misky s krví a tou krví potřete nadpraží i obě veřeje. Nikdo z vás nesmí až do rána vyjít ze dveří svého domu,23neboť Hospodin půjde bít Egypt. Když spatří nade dveřmi a na obou veřejích krev, mine Hospodin ty dveře a nedovolí zhoubci vejít do vašich domů a ranit vás.24Toto slovo dodržujte, neboť je to věčné ustanovení pro tebe i pro tvé syny.25Až přijdete do země, kterou vám Hospodin dá, jak zaslíbil, zachovávejte tento obřad.26Až se vás vaši synové zeptají: ‚Co pro vás tento obřad znamená?‘27odpovíte: ‚Pesach je oběť beránka Hospodinu, který v Egyptě ušetřil domy Izraelitů. Udeřil na Egypt, ale naše rodiny zachránil.‘“ Tehdy lid padl na kolena a klaněl se.28Synové Izraele šli a zachovali se přesně tak, jak Hospodin přikázal Mojžíšovi.
Veliká noc
29O půlnoci pak Hospodin v egyptské zemi pobil všechny prvorozené – od prvorozeného syna faraonova, jenž měl sedět na jeho trůnu, až po prvorozeného syna vězně v žaláři, dokonce i všechno prvorozené z dobytka.30Té noci byl farao vzhůru, tak jako všichni jeho dvořané a všichni Egypťané. V Egyptě propukl hrozný nářek, neboť nebylo domu, kde by nebyl mrtvý.31Té noci si dal zavolat Mojžíše a Árona. „Seberte se a jděte pryč od mého lidu – vy i ti vaši Izraelité!“ řekl jim. „Jděte a služte Hospodinu, jak jste žádali!32Vezměte si svůj brav i skot, jak jste žádali, jen už jděte! A požehnejte i mně.“33Egypťané pak lid pobízeli, aby urychlili jeho odchod ze země, neboť si říkali: „Všichni pomřeme!“34Lid tedy vzal těsto, ještě než vykynulo, díže zabalil do šatů a nesl je na ramenou.35Synové Izraele se zachovali podle Mojžíšova slova a požádali Egypťany o stříbrné a zlaté šperky i o šaty.36Hospodin naklonil Egypťany k lidu tak příznivě, že jim vyhověli. Dočista Egypt obrali!37Synové Izraele pak vytáhli z Ramesesu do Sukotu – jen pěších mužů bylo asi 600 000, kromě žen a dětí.38Vyšlo s nimi také množství přimíšeného lidu a obrovské stádo bravu i skotu.39Z těsta, které vynesli z Egypta, pak napekli nekvašené chlebové placky, protože ještě nevykynulo. Byli totiž z Egypta vyhnáni a nemohli se zdržovat, takže si ani nepřipravili jídlo na cestu.40Pobyt synů Izraele v Egyptě trval 430 let.[1]41Právě toho dne, kdy uplynulo 430 let, vyšly všechny Hospodinovy zástupy z Egypta.42To je ta noc, kdy Hospodin držel stráž, aby je vyvedl z Egypta. To je ta noc, jež patří Hospodinu, noc, kdy všichni synové Izraele ve svých pokoleních budou držet stráž.43Hospodin Mojžíšovi a Áronovi řekl: „Toto jsou ustanovení o Hodu beránka: Nesmí ho jíst žádný cizinec.44Každý otrok koupený za peníze ho smí jíst, bude-li obřezán.45Nesmí ho jíst přistěhovalec ani nádeník.46Musí být sněden v jednom domě – nic z jeho masa nevyneseš z domu ven. Nezlámete v něm jedinou kost.47Tak to bude činit celá izraelská obec.48Kdyby chtěl Hospodinův Hod beránka slavit přistěhovalec žijící u tebe, ať je u něj obřezán každý mužského pohlaví. Potom může přistoupit, aby jej slavil, a bude brán jako domácí. Žádný neobřezanec ho však jíst nesmí.49Pro domácího i hosta žijícího u vás bude platit stejný zákon.“50A všichni synové Izraele se zachovali přesně tak, jak Hospodin přikázal Mojžíšovi a Áronovi.51Právě toho dne vyvedl Hospodin syny Izraele z egyptské země houf za houfem.
1HERREN sa till Mose och Aron i Egypten:2”Från och med nu ska den här månaden vara den första månaden på året för er.3Säg till Israels menighet att varje familj ska skaffa ett lamm eller en killing till den tionde dagen i denna månad, ett djur för varje hushåll.4Om familjen är för liten för ett helt djur, ska det delas med den närmaste grannfamiljen, efter antalet personer. Beräkna hur mycket var och en äter.5Djuret ska vara årsgammalt, av hankön, och det ska vara felfritt, antingen ett får eller en get.6Ni ska sköta om det till den fjortonde dagen i månaden. I skymningen den dagen[1] ska hela Israels menighet slakta det,7och lite av blodet ska strykas på dörrposterna och på tvärbjälken över dörren i de hus där man äter det.8Köttet ska ätas just den natten. Det ska vara stekt över eld och man ska äta det med bröd som är bakat utan jäst och med bittra örter.9Köttet får inte ätas rått eller kokt utan det ska vara stekt över eld med både huvud, fötter och inälvor.10Ingenting av det får sparas till följande morgon. Om något blir kvar, ska det brännas.11Ni ska äta det med reskläderna på. Ni ska ha skor på fötterna och vandringsstavar i händerna. Ät snabbt! Detta är HERRENS påsk[2].12Jag ska nämligen gå fram genom Egypten just den natten och döda allt förstfött i landet, människor likväl som djur. Jag ska hålla dom över alla Egyptens gudar, för jag är HERREN.13Blodet ska vara tecknet på husen där ni bor, och när jag ser blodet ska jag gå förbi er, och inget fördärv ska drabba er när jag slår Egypten.14Ni ska ha denna som minnesdag för er och fira den som HERRENS högtid från generation till generation, som en oföränderlig förordning.15I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni rensa bort all jäst ur era hus. Den som äter någonting jäst under dessa sju dagar ska utrotas ur Israel.16På den första och den sjunde dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras under de dagarna, med undantag för matlagning så att var och en får äta; det är allt ni får göra.17Det osyrade brödets högtid ska ni fira därför att den här dagen förde jag era härskaror ut ur Egypten. Det är alltså en oföränderlig förordning att ni ska fira denna dag, generation efter generation.18Från kvällen den fjortonde dagen i månaden till kvällen den tjugoförsta dagen får bara bröd som bakats utan jäst ätas.19Under dessa sju dagar får det inte finnas något jäst i era hem. Den som under denna tid äter någonting som är jäst ska utrotas ur Israel, såväl invandraren som israeliten.20Ni ska alltså inte äta någonting som är bakat med jäst, utan bara bröd som inte är jäst, var ni än bor.”21Då kallade Mose till sig alla de äldste i Israel och sa till dem: ”Gå nu och skaffa ett lamm åt era familjer, och slakta det som påskoffer.22Ta sedan några isopstjälkar och doppa dem i blodet i skålen och stryk lite av blodet på tvärbjälken till dörren och utmed de båda dörrposterna. Sedan får ingen av er gå ut genom dörren förrän det blir morgon.23HERREN ska nämligen gå fram genom landet och slå egypterna, men när han ser blodet på dörrposterna och på tvärbjälken, ska han gå förbi den dörren och inte tillåta Förgöraren[3] att gå in i era hus och döda er.24Följ dessa regler som en bestående förordning för er och era ättlingar.25När ni kommer in i det land som HERREN har lovat att ge er, ska ni fortsätta att fira på samma sätt.26Och när era barn frågar: ’Varför firar vi den här högtiden?’27då ska ni svara: ’Det är ett påskoffer åt HERREN, som gick förbi israeliternas hus när han dödade egypterna. Han skonade våra hus.’ ” Och allt folket böjde sig och tillbad Herren.28Israels folk gick sedan iväg och gjorde exakt det som HERREN hade befallt Mose och Aron.
Alla förstfödda i Egypten dör
29Vid midnatt dödade HERREN de förstfödda i landet, från faraos förstfödde son till den förstfödde till fången som satt i fängelse och även det förstfödda bland boskapen.30Mitt i natten steg farao upp, likaså hans hovmän och allt folket i Egypten, och det blev ett jämmer och en gråt över hela Egypten, för det fanns inte ett hus där inte någon låg död.31Farao kallade till sig Mose och Aron redan under natten och sa: ”Lämna mitt folk nu! Gå härifrån allihop, både ni och de övriga israeliterna, för att tillbe HERREN, som ni begärde.32Ta med er era flockar och hjordar, precis som ni ville. Ge er iväg, och be om välsignelse för mig också!”33Egypterna skyndade på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. ”Annars är vi snart döda allihop”, sa de.34Israeliterna tog med sig deg, som man inte hunnit blanda jäst i, och de lindade in baktrågen i sina kläder och bar dem på axlarna.35Israeliterna gjorde precis som Mose sagt till dem. De bad egypterna om föremål av silver och guld och även om kläder.36Och HERREN gjorde så att egypterna blev vänligt inställda mot israeliterna, och gav dem allt de ville ha. Så fick de med sig ett byte från egypterna.
Flykten från Egypten
37Israeliterna lämnade Ramses och gick till Suckot. Det var omkring 600 000 män som gick till fots, förutom alla kvinnor och barn.38Många andra följde med dem och dessutom stora boskapshjordar, får och kor.39De bakade bröd av degen, som de hade med sig från Egypten. Folket hade ju drivits ut ur Egypten och inte hunnit låta degen jäsa. De hade inte heller hunnit ta någon matsäck med sig.40Israeliterna hade bott i Egypten i 430 år,41och det var på den sista dagen av det 430: e året som alla HERRENS härskaror lämnade Egypten.42HERREN vakade just denna natt för att föra ut dem ur landet. Denna HERRENS natt ska alla israeliterna vaka, generation efter generation.
Regler för påskfirandet
43HERREN sa till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påsken: Ingen utlänning får äta av lammet,44men varje slav som köpts ska äta det om han har blivit omskuren[4].45Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta det.46Det ska ätas i ett och samma hus utan att föra något ut ur huset och ni ska inte krossa något av dess ben.47Hela Israel ska fira denna högtid.48Om det finns någon utlänning som bor tillsammans med er och vill fira HERRENS påsk, måste alla män först omskäras. Sedan kan han komma och delta och ska då vara som en israelit. Men ingen oomskuren får äta det.49Lagen gäller lika både för israeliten och för invandraren som bor bland er.”50Alla israeliterna följde alla de befallningar HERREN hade gett till Mose och Aron.51Den dagen ledde HERREN dem ut ur Egypten i ordnade härskaror.