od Biblion1Pojďte, zpívejme Hospodinu s radostí, jásejme Skále naší záchrany!2Do jeho přítomnosti vstupme s vděčností, hlasitými žalmy ho pojďme oslavit!3Veliký Bůh je Hospodin přece, veliký Král nad všemi bohy.4V jeho rukou jsou základy země, jemu náleží horské vrcholy.5Patří mu moře, vždyť učinil je, i souš jeho ruce stvořily!6Pojďte a klaňme se, před ním padněme, Hospodin je náš Tvůrce, před ním klekněme!7On je náš Bůh, my lid, jejž on pase, ovce, o které on sám pečuje. Dnes, když ho uslyšíte mluvit,8nebuďte zatvrzelí jako při vzpouře, jako v den pokušení tehdy na poušti,9když mě pokoušeli vaši otcové.[1] Zkusili mě a viděli, co umím,10to pokolení jsem si hnusil po čtyřicet let, až jsem si řekl: „Ten lid má pobloudilé srdce, mé cesty vůbec neznají!“11Rozhněván jsem tenkrát odpřisáhl: „Do mého odpočinku nikdy nevkročí!“
1Kom, låt oss sjunga till HERRENS ära, jubla inför vår frälsnings klippa!2Kom till honom med tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,3för HERREN är en stor Gud, en stor kung över alla gudar.4I hans hand är jordens djup, och honom tillhör bergstopparna.5Hans är havet, för han har gjort det, och det torra landet, som hans händer har format.6Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä inför HERREN, vår skapare,7för han är vår Gud! Vi är hans folk, fåren i hans hjord och i hans omsorg. Om ni idag hör hans röst:8”Förhärda inte era hjärtan, som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,9där era fäder satte mig på prov, de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.10I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte, och jag sa: ’Detta folk far vilse i sina hjärtan. De känner inte mina vägar.’11Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”