od Biblion1Žalm Asafův. Pohané vtrhli, Bože, do tvého dědictví, poskvrnili chrám tvé svatosti, Jeruzalém obrátili v sutiny!2Mrtvoly tvých služebníků nechali ptákům, těla tvých věrných dali šelmám žrát.3Jejich krev po Jeruzalémě lili jak vodu, nebylo nikoho, kdo by je pochoval.4Potupě vydáni jsme u svých sousedů, pro smích a zábavu jsme všem dokola!5Jak dlouho ještě, Hospodine? Budeš navěky rozzloben? Bude tvé horlení hořet plamenem?6Vylij svůj hněv raději na pohany, kteří tě uznat nechtějí, vylij ho na ta království, jež jméno tvé nevzývají –7za to, že Jákoba zhltali, že zpustošili jeho obydlí!8Nevzpomínej na naše staré viny, pospěš k nám se svým soucitem – ach, jak hluboko klesli jsme!9Pomoz nám, Bože naší spásy pro slavné jméno své, vysvoboď nás a odpusť naše hříchy pro jméno své!10Proč mají říkat pohané: „Jejich Bůh? Kde je?“ Ukaž pohanům před našima očima, že krev tvých služebníků bude pomstěna!11Nářek zajatých kéž k tobě dospěje – odsouzené k smrti svou mocnou paží zachovej!12Našim sousedům sedmkrát naplň klín urážkami, jimiž ti, Pane, spílali!13My pak, tvůj lid, ovce, jež paseš, navždy tě oslavovat budeme. Na věky věků, stále dál tvé chvály chceme zvěstovat!
1En psalm av Asaf. Gud, främmande folk har angripit din arvedel. De har orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner.2De har gett dina tjänares döda kroppar till mat åt himlens fåglar och dina frommas kroppar åt vilda djur.3De har utgjutit deras blod som vatten överallt i Jerusalem. Det finns ingen kvar för att begrava dem.4Vi föraktas av våra grannar, vi hånas och bespottas av dem som finns runt omkring oss.5HERRE, hur länge ska din vrede vara? För evigt? Hur länge ska din svartsjuka brinna som eld?6Ös ut din vrede över de folk som inte känner dig, över riken som inte åkallar ditt namn,7för de har slukat Jakob och ödelagt hans land.8Lasta inte oss för våra fäders synder. Låt oss snart få möta din barmhärtighet, för vi är i stor nöd.9Hjälp oss, Gud, du vår räddare, för ditt namns äras skull. Befria oss och sona våra synder för ditt namns skull.10Varför skulle folken få säga: ”Var är deras Gud?” Låt det bli känt för folken inför våra ögon hur du hämnas dina tjänares blod!11Låt fångarnas klagan få nå fram till dig, skona de dödsdömdas liv med din starka arm.12Låt våra grannar få sjufalt igen för att de hånat dig, Herre!13Då vill vi, ditt folk och får i din hjord, prisa dig i evighet. Från generation till generation vill vi lovprisa dig.