od Biblion1Žalm Davidův. K tobě, Hospodine, volám, skálo má, přeruš své mlčení! Jestliže neodpovíš mi, podobný budu mrtvolám!2Vyslyš mé prosby, když k tobě volám, když ruce zvedám k tvé nejsvětější svatyni!3Nezahrnuj mě mezi darebáky a mezi pachatele zla, mezi ty, kdo s bližními mluví o pokoji, v srdcích však mají zášť.4Dej jim odplatu za jejich skutky, za podlost jejich počinů, odměň je za dílo jejich rukou, dej jim zaslouženou odplatu!5Protože nedbají na Hospodinovy činy – na to, co vykonal svýma rukama – proto je rozboří a nikdy více nebude je už budovat.6Požehnán buď Hospodin, že vyslyšel mé prosby!7Hospodin je má síla a můj štít, na něj se v srdci spoléhám. Pomoc jsem dostal, mé srdce jásá, svou písní chci mu děkovat!8Svému lidu je Hospodin silou, svému pomazanému je jistou záchranou.9Zachraň, Hospodine, svůj lid, požehnej svému dědictví, buď jejich pastýř a nes je navěky!
1Av David. Jag ropar till dig, HERRE. Min klippa, var inte stum mot mig. Om du förblir tyst mot mig, blir jag lik dem som går ner till graven.2Hör mina böner, när jag ropar till dig om hjälp och sträcker mina händer mot det allra heligaste.3Släpa inte bort mig tillsammans med de onda och de som gör orätt, de som talar så vänligt till sina grannar men går i onda tankar.4Löna dem efter deras handlingar och efter deras onda gärningar. Löna dem efter vad de gjort, ge dem vad de förtjänar!5De bryr sig inte om HERRENS gärningar, om allt han har gjort. Han ska riva ner dem och inte bygga upp dem igen.6Välsignad är HERREN, för han har lyssnat till mina böner!7HERREN är min styrka och min sköld. Jag förtröstade på honom, och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och med min sång vill jag prisa honom.8HERREN är sitt folks styrka och en räddnings fästning för sin smorde.9Rädda ditt folk och välsigna din arvedel! Led dem som en herde, och bär dem för evigt!