od Biblion1Proč vzbouřily se národy a lidé vymýšlejí marnosti?2Králové světa povstali, vládcové strojí spiknutí proti Hospodinu a jeho Pomazanému:3„Pojďme rozlámat jejich okovy, shoďme ze sebe jejich provazy!“4Směje se Ten, jenž trůní v nebesích, vysmívá se jim Hospodin.5Jednou k nim ale v hněvu promluví, ve svém rozlícení je vyděsí:6„Já sám jsem ustanovil svého krále na Sionu – své svaté hoře!“7Povím, co prohlásil Hospodin. Řekl mi: „Jsi můj syn, já jsem ode dneška Otcem tvým!8Požádej mě a já učiním národy země tvým dědictvím, nejzazší končiny tvým vlastnictvím.9Železnou holí je rozdrtíš, roztříštíš je jak hliněné nádoby.“10Proto, králové, buďte rozumní, soudcové země, nechte se poučit.11Služte Hospodinu s posvátnou bázní a veselte se s třesením.12Líbejte „syna“! Kdyby se rozlítil, na cestě byste zhynuli – jeho hněv může vzplanout ve chvíli! Blaze všem, kdo v něho doufají.
1Varför gör folken uppror? Varför smider de meningslösa planer?[1]2Jordens kungar reser sig, makthavarna samlas mot HERREN och mot hans smorde[2].3”Låt oss slita sönder deras band, kasta av oss deras bojor!”4Han som bor i himlen ler, Herren hånskrattar åt dem.5Sedan tillrättavisar han dem i sin vrede, i sin vredes glöd förskräcker han dem:6”Jag har installerat min kung på Sion, mitt heliga berg.”7Jag vill förkunna HERRENS beslut; han sa till mig: ”Du är min son. Idag har jag blivit din far[3].8Begär av mig, och jag ska ge dig alla folk som arv och hela jorden som egendom.9Du ska krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkrukor.”10Ni kungar, var nu förståndiga, låt er varnas, ni härskare på jorden!11Tjäna HERREN med fruktan, och gläd er i bävan![4]12Kyss sonen, så att hans vrede inte uppväcks och ni förgås på er väg! Hans vrede kan snart upptändas. Lyckliga är de som tar sin tillflykt till honom!