od Biblion1Žalm Davidův. Požehnán buď Hospodin, skála má! On učí mé ruce bojovat, mé prsty chystá na zápas.2On je má láska, můj pevný hrad, mé útočiště, má záchrana. On je můj štít, na něj spoléhám, i národy[1] mi poddává.3Co je, Hospodine, člověk, že o něm víš, co je lidský tvor, že o něm přemýšlíš?[2]4Člověk je páře podobný, jeho dny míjejí jako stín.5Sestup, Hospodine, své nebe rozetni, dotkni se hor, ať dýmají!6Zasáhni bleskem, nepřátele rozptyl, vyšli své šípy, abys je rozdrtil!7Vztáhni svou ruku z výšiny, z mohutných vod mě vyprosti, z ruky cizáků mě vytrhni!8Ti mají ústa plná lži, křivě přísahají svou pravicí!9Novou píseň ti pak, Bože, zazpívám, na desetistrunné loutně zahraju ti žalm.10Ty umíš vítězství králům darovat, vyprostíš svého služebníka Davida! Od krutého meče11mě vyprosti, z ruky cizáků mě vytrhni! Ti mají ústa plná lži, křivě přísahají svou pravicí!12Naši synové ať jsou ve svém mládí jak sazenice zdárně rostoucí; naše dcery ať jsou jako sloupy stavbu paláce zdobící.13Naše spižírny ať plné jsou, ať oplývají veškerou potravou; naše ovce ať rodí tisíce mladých, desítky tisíc na naše pastviny.14Náš dobytek ať je obtěžkaný, ať nejsou vpády ani vyhnanství, ať není nářek v našich ulicích.15Blaze lidu, jenž toto zakouší, blaze lidu, jehož Bůh je Hospodin!
1Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lär mina händer att kriga och mina fingrar att strida,2han som är nådig mot mig, min klippa, min borg, min befriare och min sköld. Hos honom söker jag tillflykt. Han har lagt mitt folk under mig.3HERRE, vad är en människa, att du bryr dig om henne, ett människobarn för din omtanke?4Människan är som en vindfläkt, hennes liv som en flyende skugga.5HERRE, dra undan himlen och stig ner! Rör vid bergen, så att de ryker.6Släpp loss blixtarna och skingra dem, skjut iväg pilarna och driv bort dem.7Sträck ner dina händer från höjden, rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen, ur främlingarnas våld.8Deras mun är full av lögn och deras högra hand av bedrägeri.9För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång och spela på en tiosträngad harpa,10för du räddar kungarna från nederlaget och befriar din tjänare David från det onda svärdet.11Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld! De, vars munnar är fulla av lögner och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.12Våra unga söner blir som välväxta plantor, våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.13Våra lador blir fyllda till brädden av livets förnödenheter av alla slag. Ute på våra marker får fåren tusentals, ja, tiotusentals med lamm,14och oxarna är tungt lastade med spannmål. I muren finns inte längre någon rämna, ingen fördrivs, på våra gator finns inte längre någon som klagar.15Lyckligt är det folk som har det så. Ja, lyckligt är det folk vars Gud är HERREN!