1Svému milému zpívat chci milostnou píseň o jeho vinici: Můj milý míval vinici na úrodném úbočí.2Okopal ji a zbavil kamení, ušlechtilou révu na ní vysadil. Věž postavil uprostřed ní, vykopal v ní i vinný lis. Očekával, že hrozny urodí, její plody ale zplaněly.3Nyní, občané Jeruzaléma a lide judský, rozsuďte mezi mnou a mojí vinicí.4Co víc se dalo udělat pro moji vinici, než co jsem pro ni učinil? Když jsem očekával, že hrozny urodí, proč její plody zplaněly?5Nyní vám tedy oznámím, co udělám se svou vinicí: Odstraním její plot a bude vypleněna, zbořím její zeď a bude zdupána.6Nechám ji, aby ladem ležela, neprořezaná, neokopaná, trním a bodláčím celá zarostlá. Navíc i mrakům poručím, ať na ni neprší.7Vinice Hospodina zástupů je dům izraelský, jeho milovaná réva je judský lid. Očekával právo, a hle – bezpráví, spravedlnost, a hle – úpění!
Šestkrát běda
8Běda vám, kdo skupujete dům za domem a spojujete pole s polem, takže už nezbývá místo pro jiné – copak jste jediní obyvatelé země?!9Hospodin zástupů přede mnou prohlásil: Jistěže mnohé domy zchátrají, honosné vily se vylidní.10Deset akrů vinice vydá jen jeden džbán, deset měr osiva jen jednu míru zrna.11Běda těm, kdo ráno vstávají a hned se ženou za pitím, kdo vysedávají dlouho do noci, než se vínem rozvášní!12Citery, loutny, tamburíny, píšťaly, víno na jejich hodech nechybí. Hospodinovy skutky je ale nezajímají, dílo jeho rukou vůbec nevidí.13A proto můj lid půjde do zajetí, neboť mu chybí poznání; jeho urození budou umírat hlady, obyčejní budou žízní vyprahlí!14Záhrobí už proto rozvírá svůj chřtán, jeho bezedná tlama zeje dokořán; výkvět i spodina spadne tam, celý ten rozjařený bujný dav!15Člověk bude sražen a každý ponížen, pohledy pyšných skloní se.16Hospodin zástupů se ale soudem vyvýší, svatý Bůh se ukáže svatým ve spravedlnosti.17Ovce se budou pást jako na vlastních loukách, v troskách boháčů se budou pást kůzlata.[1]18Běda těm, kdo táhnou vinu za provazy lži, kdo jak vůz na laně vlečou hřích!19Těm, kdo říkají: „Jen ať si pospíší, ať Bůh neotálí s dílem svým, abychom si je prohlédli! Jen ať už přijde s tím, ať Svatý izraelský svůj záměr naplní, abychom ho poznali!“20Běda těm, kdo říkají zlu dobro a dobru zlo, kdo vydávají tmu za světlo a světlo nazývají tmou, kdo vydávají hořkost za sladkost a sladkost za hořkost!21Běda těm, kdo se považují za moudré, kdo si připadají rozumně!22Běda hrdinům v pití vína, zdatným v nalévání nápojů,23kteří za úplatek ospravedlní darebáka a spravedlivým právo odepřou!
Přispěchá národ z daleka
24Proto jako oheň polyká strniště a seno mizí v plamenech, právě tak ztrouchniví jejich kořeny a jejich květy vítr rozpráší. Zákon Hospodina zástupů totiž zavrhli, slovy Svatého izraelského pohrdli!25Hospodin proto vzplál hněvem na svůj lid, napřáhl proti němu ruku a udeřil, takže se hory zatřásly – v ulicích jako smetí leží mrtvoly! Tím vším ale jeho hněv stále nekončí, jeho ruka se ještě chystá udeřit.26Pozvedá korouhev pro národ zdaleka, od konce světa ho hvízdnutím přivolá, a hle – hned rychle přispěchá!27Nikdo z nich se neunaví, neklesne, nikdo si nezdřímne ani neusne, neuvolní se jim opasek na bedrech, nepřetrhne se jim na obuvi řemínek.28Jejich šípy jsou ostré a všechny luky napjaté; kopyta jejich koní jako křemen a jejich kola jako vichřice.29Budou řvát jako lev, jako lvíčata spustí řev; zavrčí a chytí úlovek, odvlečou ho pryč a nikdo jim ho nevyrve.30V ten den budou vrčet nad svou kořistí, jako když moře burácí. Kdo tehdy pohlédne na zemi, uvidí samou tmu a trápení – světlo se skryje za mraky!
1Nu vill jag sjunga en sång om min älskade, en sång om min älskade och hans vingård. Min älskade hade en vingård på en bördig kulle.2Han plöjde upp den, tog bort all sten och planterade vin av allra bästa slag. Han byggde ett vakttorn och högg ut ett presskar. Sedan förväntade han sig goda druvor, men vingården gav dåliga.3”Ni Jerusalems invånare och Juda män, döm nu mellan mig och min vingård!4Vad hade man kunnat göra mer för den än vad jag redan har gjort? Jag förväntade mig goda druvor, men den gav dåliga.5Jag ska nu låta er veta vad jag tänker göra med min vingård: Jag ska ta bort dess stängsel, så att den blir ödelagd. Jag ska riva ner dess mur, så att den blir nertrampad.6Jag ska låta den bli fördärvad, och den ska inte beskäras eller hackas, utan tistlar och törnen ska få växa fritt. Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”7Härskarornas HERRES vingård är Israel och Judas folk den plantering han älskade. Han väntade sig rätt, men fann i stället orättvisa, han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.8Ve er som skaffar hus efter hus och lägger fält till fält, så att det inte längre finns någon plats kvar, och ni blir de enda som bor i landet.9Men detta har jag hört från härskarornas HERRE: ”Många hus ska sannerligen ligga öde, stora och fina, men utan invånare.10En vingård på tio plogland ska inte ge mer än en knapp tunna vin, och av det utsäde som sås ska man bara få en tiondel tillbaka.”11Ve dem som går upp tidigt på morgonen för att jaga efter starka drycker och sitter till långt fram på nätterna, berusade av vin!12I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt, och där finns vin. Men HERRENS verk ser de inte, vad han gör bryr de sig inte om.13Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap, för de är utan förstånd. Dess stormän ska dö av hunger, och dess larmande hop ska tyna bort av törst.14Därför vidgar dödsriket sitt gap och spärrar upp sin mun utan gräns, och dit ner störtar stadens förnämsta, liksom den larmande hopen som nu jublar där.15Då böjs människan ner, mänskligheten förödmjukas, de högmodigas blick förödmjukas.16Men härskarornas HERRE är upphöjd i sin dom, Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.17Då ska lammen beta som på sin egen betesmark, fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.[1]18Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band och synd som med vagnsremmar,19dem som säger: ”Låt honom skynda sig och snabbt utföra sitt verk, så att vi får se det. Låt det närma sig och komma, som Israels Helige har beslutat, så att vi får veta det!”20Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, surt till sött och sött till surt!21Ve dem som är visa i sina egna ögon och betraktar sig själva som kloka!22Ve dem som är hjältar i att dricka vin och skickliga att blanda drycker!23De tar mutor för att frikänna den skyldige och vägrar den rättfärdige hans rätt.24Som eldslågan förtär hö och som halm sjunker ihop i elden, så ska deras rot ruttna och deras blommor flyga iväg som stoft, för de har förkastat härskarornas HERRES lag och föraktat ordet från Israels Helige.25Det är därför HERRENS vrede har flammat upp mot hans folk, och han har sträckt ut sin hand för att slå det. Bergen darrar, och döda kroppar ligger som avfall på gatorna. Men trots detta upphör inte hans vrede, utan hans hand är fortfarande utsträckt.26Han reser ett banér för folken långt borta och lockar dem från jordens ände. Och se, de kommer fort, med hast.27Ingen blir trött eller stapplar, ingen slumrar eller sover. Inget bälte kring någons höfter lossnar, ingen skorem går av.28Deras pilar är vassa och deras bågar spända. Hästarnas hovar är som av flinta, och vagnshjulen viner som vinden.29De ryter som lejon, som unga lejon, och griper morrande tag i sitt byte och släpar bort det, utan att någon kan rädda det.30Den dagen ska det rytas mot dem som när havet ryter. Ser man ut över landet är där mörker och nöd, och ljuset förmörkas av moln.
1Nu ska jag sjunga en sång om min älskades vingård. Min älskade hade en vingård på en mycket bördig kulle.2Han plöjde upp den, tog bort all sten och planterade vin av allra bästa slag. Han byggde ett vakttorn och ett presskar. Sedan förväntade han sig en rik skörd, men skörden blev inte alls som han väntat sig.3"Ni män i Jerusalem och Juda, nu ska ni döma mellan mig och min vingård!4Vad hade jag kunnat göra mer för den? Varför gav den dålig frukt i stället för god?5Jag ska riva ner staketen och låta vingården bli nertrampad av boskap och får.6Jag tänker inte beskära träden eller hacka upp jorden utan låta tistlar och törnen få växa fritt. Jag ska be molnen att inte längre sända regn."7Det här är en berättelse om Guds folk. De är vingården jag talade om. Israel och Juda är den plantering han älskade! Han väntade sig en skörd av rättvisa, men fann i stället blod och död. Han väntade rättfärdighet, men hörde bara ropen från människor i nöd.8Ni köper upp hus efter hus och lägger fält till fält, så att andra inte får någonstans att bo. Ni blir ensamma kvar.9Men Herren, härskarornas Gud, har bestämt ert öde. Med mina egna öron har jag hört honom säga: "Många vackra hus ska ligga öde."10En stor vingård ska inte ge mer än några liter vin! Av det utsäde som sås ska man bara få en tiondel tillbaka.11Det blir synd om er som går upp tidigt på morgonen för att sitta och dricka till långt fram på nätterna!12Ni ordnar med vacker musik till era dryckesfester. Men ni har inte något som helst intresse för Herren och hans verk.13Därför ska jag skicka bort er alla i fångenskap. Ni bryr er inte om vad jag har gjort för er. Alla era främsta ska dö av hunger, och många ska dö av törst.14I dödsriket ser man med förväntan fram mot att ta emot det läckra Jerusalem. Mäktiga män jämsides med enkelt folk, alla kommer att uppslukas av dödens käftar.15På den dagen ska den högfärdige trampas ner i smutsen, den stolte ska bli förödmjukad,16men Herren, härskarornas Gud, är upphöjd över allt detta. Han ensam är helig, rättfärdig och god.17På den tiden ska fårhjordarna finna sin föda bland ruinerna av de rikas egendom.18Ve dem som inte kan skilja sig från sitt ogudaktiga liv.19De till och med förlöjligar den Helige och utmanar Herren att straffa dem. "Skynda dig och straffa oss, Herre!" säger de. "Vi vill se vad du kan göra!"20De förväxlar det goda med det onda. De gör svart till vitt och vitt till svart, surt till sött och sött till surt.21Ve dem som är visa och kloka i sina egna ögon!22Ve dem som är 'hjältar' när det gäller att dricka och skryta med hur mycket de tål.23De tar mutor för att förändra rättvisan. De låter den skyldige gå fri och sätter den oskyldige i fängelse.24Därför kommer Gud att gå tillrätta med dem och bränna upp dem som hö. Deras rötter ska ruttna ock deras blommor vissna, för de har förkastat Guds lagar och föraktat ordet från Israels Helige.25Det är därför Herrens vrede är så stor mot hans folk. Det är därför han har sträckt ut sin hand för att straffa dem. Bergen kommer att darra, och hans folks döda kroppar kommer att kastas ut som avfall på gatorna. Men trots detta upphör inte hans vrede. Fortfarande kommer hans hand att vila tung över dem.26Han ska sända en signal till de länder som ligger långt borta. Han ska vissla på dem som finns vid jordens ändar, och de ska genast skynda sig till Jerusalem.27De ska inte bli trötta, stappla eller stanna. Deras bälten är spända och deras skoremmar starka. De skyndar framåt utan att vila eller sova.28Deras pilar är vassa och deras bågar spända. Gnistor flyger från hästarnas hovar, och vagnshjulen viner som vinden.29De ryter som lejon och griper tag i sitt byte. De besegrar mitt folk och för bort det i fångenskap, utan att någon kan rädda det.30De ryter åt sina offer som havet ryter. Över hela Israel ligger ett täcke av mörker och sorg, och himlen är svart.