1Klesni a seď v prachu, panno, Dcero babylonská! Seď na zemi, a ne na trůnu, Dcero chaldejská! Nikdy víc už tě nenazvou něžnou a hýčkanou.2Chop se mlýnku a mouku mel, odlož své závoje. Vyhrň si sukni, obnaž nohy, broď se řekami!3Ať se ukáže tvá nahota, tvá hanba ať je odkryta! Pustím se do pomsty a nikoho neušetřím.4Náš vykupitel je Svatý Izraelův, má jméno Hospodin zástupů.5Odejdi a seď mlčky v tmách, Dcero chaldejská! Nikdy víc už tě nenazvou nad královstvími královnou.6Rozhněval jsem se na svůj lid a potupil své dědictví; vydal jsem ti je napospas, tys ale nad nimi lítost neměla, svým jhem jsi i starce krutě tížila.7Říkalas: „Jsem věčná královna,“ a nic sis k srdci nebrala, na konec jsi nepomýšlela.8Teď tedy slyš, ty milovnice rozkoší, která si sedíš v bezpečí a v srdci myslíš si: „Já – a kdo je víc? Nebudu vdovou, nepřijdu o děti!“9Přijde to ale na tebe obojí v jediné chvíli, v jednom dni: staneš se vdovou a přijdeš o děti. Všechno to na tebe přijde v plnosti, spoustě tvých kouzel navzdory, navzdory moci čárů tvých.10Ve své zlobě ses cítila bezpečná, říkala sis „Nikdo mě nevidí.“ Svou moudrostí a věděním jsi byla svedena, takže sis v srdci myslela: „Já – a kdo je víc?“11Proto na tebe přijde pohroma, kterou nebudeš umět zažehnat. Dopadne na tebe neštěstí, které nebudeš moci odvrátit. Náhle na tebe přijde záhuba – ani se nenadáš!12Jen se teď postav se svými čáry, s tím množstvím kouzel svých, jimiž ses zabývala od mládí. Třeba ti nějak prospějí, třeba někoho vystrašíš!13Vyčerpána jsi všemi těmi radami! Jen ať se teď tví astrologové postaví, hvězdopravci se svou předpovědí na měsíc, ať tě zachrání z toho, co na tebe přichází.14Hle – jsou pouhá sláma, oheň spálí je, ani sebe nezachrání z moci plamene! K zahřátí tu nezůstane ani uhlí řeřavé, žádný oheň, u něhož by se dalo posedět.15Takto ti prospějí ti tvoji kupčíci, s nimiž ses zabývala od mládí. Každý se potácí svými cestami, nezachrání tě nikdo z nich!
1Kom ner och sätt dig i stoftet, du jungfru, dotter Babylon! Sätt dig på marken, utan tron, du kaldéernas dotter! Du kommer aldrig mer att kallas den ljuvliga och den behagliga.2Ta en kvarn och mal din säd, ta av din slöja, lyft upp dina kjolar och blotta benen, vada genom strömmar.3Din nakenhet ska blottas och din skam visas upp. Jag ska hämnas, och ingen människa kan hindra mig.”4Vår befriare[1] heter härskarornas HERRE, Israels Helige.5”Sitt i tystnad och gå in i mörkret, du kaldéernas dotter! Aldrig mer kommer du att kallas kungarikenas drottning.6Jag var vred på mitt folk, vanhelgade min egendom och lät dem falla i dina händer. Du visade dem ingen barmhärtighet. Ditt ok tyngde till och med de gamla.7Du tänkte att du skulle få vara en drottning för alltid. Du bekymrade dig inte och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.8Lyssna nu, du som lever i överdåd, du som sitter så tryggt och säger för dig själv: ’Ingen är som jag! Jag kommer aldrig att sitta som änka eller mista mina barn.’9Men båda dessa öden ska drabba dig. På ett ögonblick, på en enda dag, ska du bli både barnlös och änka. I fullt mått ska de drabba dig, trots alla dina trolldomskonster och dina besvärjelsers stora kraft.10Du kände dig säker i din ondska och tänkte: ’Ingen ser mig.’ Din vishet och kunskap förledde dig, och du tänkte för dig själv: ’Ingen är som jag!’11Men en olycka ska drabba dig, som du inte kan besvärja, plötslig förödelse ska falla över dig, och du kan inte avvärja den. Plötsligt ska du drabbas av en katastrof som du inte kunnat förutse.12Fortsätt du med dina besvärjelser och dina många trolldomskonster, som du har slitit med sedan din ungdom. Kanske ska du lyckas, kanske kan du skrämma iväg någon.13Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag. Låt dem nu träda fram och rädda dig, astrologerna och stjärntydarna, som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.14De är som torrt gräs som bränns upp i eld. De kan inte rädda sig själva ur lågorna. Det blir ingen glöd att värma sig vid, ingen brasa att sitta vid.15Så går det för dem som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom. De irrar bort, var och en åt sitt håll, och ingen räddar dig.
1Du obesegrade Babylon, kom och sätt dig på marken och sörj, för dina dagar fyllda av ära och härlighet är nu slut. Du kaldeernas dotter, du kommer aldrig mer att kallas den ljuvliga och den behagliga.2Mal din säd på kvarnstenar. Ta av din slöja och lyft upp dina kjolar, när du måste vada genom vatten.3Du kommer att bli avklädd och förnedrad. Jag ska hämnas dig och kommer inte att ändra mitt beslut."4Så talar vår befriare, han som ska rädda Israel från Babylons mäktiga välde. Herren, härskarornas Gud, är hans namn, den Helige i Israel.5Sitt i mörker och tystnad, du Babylon! Aldrig mer kommer du att kallas kungarikenas drottning.6Jag var arg på mitt folk Israel och straffade dem genom att låta dem falla i dina händer. Men du visade dem ingen barmhärtighet. Du har till och med låtit gamla människor bära tunga bördor.7Du tänkte att du skulle få regera för alltid, du hela världens drottning. Du bekymrade dig inte det minsta om mitt folk eller tänkte på det öde som skulle kunna drabba dig själv.8Du nöjeslystna kungarike, som levt i lugn och ro och skrutit med att vara det största i världen, hör här min dom över dina synder! Du säger: "Jag klarar mig bra själv! Jag kommer aldrig att bli en behövande änka eller barnlös."9Men båda dessa olyckor ska komma över dig i ett ögonblick, ja, på en enda dag ska du bli både änka och barnlös, trots all din trolldom och magiska kraft.10Du kände dig säker i all din ondska. "Ingen ser mig", sa du. Din "visdom" och "kunskap" har fått dig att vända dig bort från mig, och du har förklarat dig själv vara Herre.11Det är därför som förödelsen ska komma över dig plötsligt, så plötsligt att du inte ska veta varifrån den kommer, och det kommer inte att finnas någon räddning för dig.12Fortsätt du med din magi och din trolldom, som du har gjort sedan du var bara ett barn. Kanske ska du lyckas, kanske kan du skrämma någon.13Du har rådgivare i massor, astrologer och stjärntydare som försöker tala om för dig vad som ligger i framtiden.14Men de är lika försvarslösa som torrt gräs i eld. De kan inte ens hjälpa sig själva! Du får ingen hjälp alls från dem. Deras eld är ingenting att värma sig vid!15Inget av allt det du lärt dig sedan du var liten kommer att kunna hjälpa dig.