1Když to král Ezechiáš uslyšel, roztrhl své roucho a zahalen pytlovinou vešel do Hospodinova domu.2Správce paláce Eliakima, písaře Šebnu a starší kněze, zahalené pytlovinou, poslal k proroku Izaiášovi, synu Amosovu,3aby mu řekli: „Tak praví Ezechiáš: Dnes je den soužení, trestání a ponížení. Porod už začal, ale není dost sil.4Kéž by Hospodin, tvůj Bůh, slyšel, co řekl nejvyšší komoří vyslaný svým pánem, asyrským králem, aby urážel živého Boha. Kéž by je ztrestal za ta slova, která Hospodin, tvůj Bůh, slyšel. Modli se proto za tu hrstku, která tu z nás ještě zůstala.“5Služebníci krále Ezechiáše tedy přišli k Izaiášovi.6Izaiáš jim odpověděl: „Vyřiďte svému pánu: Tak praví Hospodin – Neboj se slov, která jsi slyšel, když se proti mně rouhali sluhové asyrského krále.7Hle, zavanu na něj duchem, zaslechne zvěst, vrátí se do své země a v jeho zemi ho nechám padnout mečem.“8Mezitím se nejvyšší komoří doslechl, že asyrský král opustil Lachiš. Stáhl se tedy za ním a zastihl ho při obléhání Libny.9Vtom se král dozvěděl o Tirhakovi: „Habešský král vytáhl proti tobě do boje.“ Jakmile to uslyšel, vyslal posly k Ezechiášovi se slovy:10„Vyřiďte judskému králi Ezechiášovi: Nedej se klamat svým Bohem, na něhož spoléháš. Říkáš si, že Jeruzalém nepadne do rukou asyrského krále.11Slyšel jsi ale, jak asyrští králové naložili se všemi zeměmi – vyhubili je! A ty bys měl uniknout?12Copak jiní bohové vysvobodili své národy? Mí předkové je vyhladili! Jak dopadl Gozan, Charan, Recef a lid Edenu v Tel-asaru?13Kde je král Chamátu, král Arpádu, král města Sefarvaim, Heny a Ivy?“14Král Ezechiáš převzal list od poslů a přečetl ho. Potom šel do Hospodinova domu a rozložil ho před Hospodinem.15Ezechiáš se tehdy k Hospodinu modlil:16„Hospodine zástupů, Bože Izraele, jenž trůníš na cherubech, ty jsi jediný Bůh všech království země! To ty jsi učinil nebesa i zem!17Nakloň, Hospodine, své ucho a slyš, otevři své oči a viz. Slyšel jsi, co vzkázal Senacherib, jak urážel živého Boha?18Je to tak, Hospodine, asyrští králové ty národy i jejich země zpustošili19a jejich bohy naházeli do ohně. Nejsou to přece žádní bohové, ale jen dílo lidských rukou, dřevo a kámen – to proto je zničili.20Teď však prosím, Hospodine, Bože náš, vysvoboď nás z jeho rukou, ať všechna království země poznají, že ty, Hospodine, jsi jediný!“
Kohos to urážel
21Izaiáš, syn Amosův, tehdy Ezechiášovi vzkázal: „Tak praví Hospodin, Bůh Izraele, ke kterému ses modlil ohledně asyrského krále Senacheriba.22Toto je slovo, které o něm vyřkl Hospodin: Posmívá se ti, pohrdá tebou panna, Dcera sionská; pošklebuje se nad tebou Dcera jeruzalémská!23Kohos to urážel, komu ses rouhal, proti komu jsi zvedl hlas? Koho sis pyšně měřil očima? Svatého Izraelova!24Urážels Pána ústy svých sluhů, prý: ‚Já mám přece tolik vozů! Všemi svahy Libanonu vystoupal jsem k hřebenům, vykácel tam cedry, bory, dosáh jsem až na vrcholy, do lesů a do hvozdů.25Vykopal jsem, vypil vodu, nohama jsem rozdupal všechny řeky Egypta!‘26Neslyšel jsi ve svých dálkách? To já jsem to ustanovil, rozhodl jsem odedávna![1] Nyní jsem to tedy splnil: města dobře opevněná proměníš v hromady suti!27Kdo v nich bydlí, vysíleni, vyděšeni, zahanbeni, jak bylina polní byli, jako tráva zelená, jako plevel na střechách – uschne[2] dřív, než uzrává!28Ať sedíš, chodíš sem a tam, ať na mě běsníš, já tě znám.29Tvé běsnění a tvá pýcha ke mně dolehla. Udidlo dám na tvá ústa, do nosu zabodnu ti hák, odvedu tě, kudys přišel, stejnou cestou půjdeš zpět!30A toto budeš mít jako znamení, Ezechiáši: Letos budete jíst, co samo vyroste. I napřesrok jen to, co se samo urodí. Třetího roku však sejte a sklízejte, sázejte vinice a jezte z úrody.31Pozůstatek z domu Judy hluboce zakoření, vypučí vzhůru a přinese ovoce.32Z Jeruzaléma vzejde pozůstatek a z hory Sion ti, kdo se zachrání. Horlivost Hospodina zástupů to učiní!33Nuže, toto praví Hospodin o asyrském králi: Nevstoupí do tohoto města, nevystřelí sem ani šíp, násep proti němu nenavrší a nikdo nenastaví štít.34Odejde, kudy přivedla ho cesta, do tohoto města nevstoupí, praví Hospodin.35To město budu hájit, já sám je zachráním, pro sebe učiním to a pro Davida, jenž byl můj služebník!“36Tehdy vyšel Hospodinův anděl a pobil v asyrském táboře 185 000 mužů. Ráno vstali, a hle – všude samé mrtvoly!37Asyrský král Senacherib se sebral, odtáhl pryč a zůstal v Ninive.38Jednou, když se klaněl v domě svého boha Nisrocha, ho jeho synové Adramelech a Sarecer probodli mečem. Uprchli pak do země Ararat a na jeho místě kraloval jeho syn Esar-chadon.
1När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till HERRENS hus.2Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son.3De sa till honom: ”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag. Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda.4Men kanske HERREN, din Gud, hör vad den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. HERREN, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ”5När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja6svarade han dem: ”Säg till er herre: Så säger HERREN: ’Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare.7Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.’ ”8Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish.9Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia:10”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud som du förtröstar på lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’11Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad?12Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar?13Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Avva?”
Hiskias bön
14När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till HERRENS hus och bredde ut det inför HERREN15och bad:16”Härskarornas HERRE, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord.17Hör, HERRE, lyssna! Öppna dina ögon, HERRE, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.18Det är sant, HERRE, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla dessa folks länder19och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem.20HERRE, vår Gud, rädda oss ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är HERREN, den ende!”
Herren ska krossa Sanherib
21Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung.22Och det här är vad HERREN har talat mot honom: Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig, dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.23Vem har du hånat och smädat? Mot vem har du höjt rösten och kastat högmodiga blickar? Mot Israels Helige!24Genom dina tjänare har du hädat Herren. Du sa: ’Med mina många vagnar har jag bestigit bergens höjder och Libanons utkanter, huggit ner dess högsta cedrar och dess bästa cypresser. Jag har tagit mig fram till dess bortersta höjder och dess finaste skogar.25Jag grävde brunnar och drack deras vatten, med mina fötter torkade jag ut alla floder i Egypten.’26Har du inte hört att jag bestämde detta för länge sedan, planerade det i en fjärran tid? Nu har jag låtit det inträffa, och du fick ödelägga befästa städer.27Deras invånare blev maktlösa, förskräckta och skamsna. De var som plantor på åkern, den spirande grönskan, som gräs på taken, som förbränns innan det växer upp.28Men jag vet om du står eller sitter, går ut eller kommer in och hur du rasar mot mig.29Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron, ska jag sätta en krok i din näsa och ett betsel i din mun och leda dig tillbaka samma väg som du kom.30Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia: I år ska ni få äta självvuxen säd, och nästa år det som växer därifrån. Men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.31Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda slå rot och bära frukt.32För en rest ska komma från Jerusalem, de räddade från Sions berg. Härskarornas HERRES lidelse ska göra detta.33Därför säger HERREN om kungen av Assyrien: Han ska inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil ditin, inte gå fram i skydd av någon sköld eller bygga någon vall mot den.34Han ska vända tillbaka samma väg som han kom, och han ska inte komma in i denna stad, säger HERREN.35Jag ska försvara och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull.”
Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff
36HERRENS ängel gick ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt.37Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve.38En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.
1När Hiskia fick höra resultatet av mötet, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg som ett tecken på sin sorg. Sedan gick han bort till templet för att be.2Han sände chefen för palatset, Eljakim, sin sekreterare Sebna och de ledande bland prästerna till profeten Jesaja, Amos son. De var alla klädda i säcktyg,3och de framförde detta budskap från Hiskia:"Det här är en dag full av besvärligheter, nöd och hädelse. Det är lika kritiskt för oss nu som när en kvinna ska till att föda men är för svag, så att barnet inte kommer ut.4Men kanske Herren, din Gud, hörde hädelserna från den assyriske kungens representant, när han hånade den levande Guden. Gud kommer nog inte att låta honom gå fri från detta. Gud ska nog straffa honom för dessa ord. Jesaja, bed för oss som finns kvar!"5När Jesaja hörde detta svarade han:6"Tala om för Hiskia att Herren uppmanar honom att inte oroa sig för de hotelser denne assyriske lakej kom med och inte heller för hans hädelser.7Ett rykte från Assyrien ska nämligen nå kungen, att han behöver återvända hem. Han ska då vända om till sitt eget land, och där ska jag se till att han blir dödad."8-9Den assyriske befälhavaren lämnade nu Jerusalem och gick för att rådgöra med sin kung, som hade lämnat Lakis för att belägra Libna. Men just då fick kungen beskedet att Tirhaka, kronprinsen i Etiopien, gått till anfall mot honom söderifrån. När han fick höra detta, skickade han sändebud tillbaka till Hiskia i Jerusalem med detta meddelande:10"Låt inte den Gud du tror på lura dig genom löften om att Jerusalem inte ska bli intaget av mig!11Tänk bara på vad som har hänt där assyriska kungar har farit fram. De har krossat allt motstånd! Tro inte att ni på något sätt är annorlunda.12Blev folken i Gosan, Haran och Resef, eller Edens barn i Telassar, räddade av sina gudar? Nej, de assyriska kungarna utrotade dem fullständigt!13Och tänk på vad som hände med kungen i Hamat, kungen i Arpad och kungarna från Sefarvaim, Hena och Iva!"14När kung Hiskia hade mottagit brevet och läst det, gick han bort till templet och bredde ut det inför Herren15och bad:16-17"Herre, Israels Gud, som tronar mellan keruberna, du som är den ende Guden och som härskar över alla kungariken på jorden, det var du ensam som gjorde himmel och jord. Hör min bön och se till mig i min nöd! Se på detta brev från kung Sanherib, som hädar den levande Guden.18Det är sant som han säger, Herre, att kungarna i Assyrien har besegrat alla dessa folk,19och att deras gudar kastats i elden. Men de var ju inga gudar utan bara avbilder som människor hade tillverkat av trä och sten. Därför kunde assyrierna förgöra dem.20Herre, vår Gud, rädda oss, så att alla kungariken på jorden förstår att bara du är Gud, den ende Guden!"
Herren ska krossa Sanherib
21Då kom det ett besked från Jesaja, Amos son, till kung Hiskia: "Herren, Israels Gud, ger dig här sitt svar på din bön beträffande Sanherib, Assyriens kung:22Herren säger till Sanherib: Mitt folk, den hjälplösa jungfrun Sions dotter, skrattar åt dig och föraktar dig.23Vem är det egentligen du har hädat? Vem är det du har hånat? Mot vem är det du har höjt rösten och visat upp ditt högmod? Det är mot den Helige i Israel!24Du har sänt budbärare för att häda Herren. Du skryter över din väldiga armé, som har bestigit bergen och huggit ner de högsta cedrarna och de dyrbaraste cypresserna i Libanon. Du har intagit deras högsta berg och förstört deras kraftigaste befästningar.25Du skryter över alla källor du har grävt i länder som du lagt under dig och menar att Egypten och dess bundsförvanter inte är något hinder för dig!26Men har du ännu inte förstått att det var jag som bestämde allt detta för länge sedan? Att det var jag som långt tillbaka i tiden gav dig denna makt? Det är jag som låtit allt detta inträffa och tillåtit dig att inta befästa städer och förvandla dem till ruinhögar!27Detta är anledningen till att folket i de städerna hade så liten makt och så lätt blev ett byte för dig. De var lika hjälplösa som spröda plantor under dina fötter, som gräs på taket, som snart förbränns av solen.28Men jag känner dig väl och vet allt vad du har för dig och det sätt på vilket du rasat mot mig.29Därför att du har rasat mot mig har jag satt en ring i din näsa och ett betsel i din mun, och jag ska leda dig tillbaka till ditt eget land samma väg som du kom."30Sedan sa Gud till Hiskia: "Här är beviset på att jag är den som befriar denna stad från kungen i Assyrien. I år ska du få äta av det som växer av sig självt, och nästa år det som kommer upp av detta. Men om två år ska ni på nytt ha allt ni behöver och kunna så, skörda och plantera i vanlig ordning.31Ni som är kvar i Juda ska slå rot i er egen jord och blomstra och förökas.32För en del av dem som överlevt ska gå ut från Jerusalem och än en gång befolka hela landet. Herren själv ska genom sin makt se till att allt detta sker.33Beträffande kungen i Assyrien och hans trupper, ska de inte komma in i Jerusalem, och inte heller ska de skjuta sina pilar ditin. De ska inte marschera fram utanför murarna eller bygga upp jordvallar mot dem.34Han ska vända tillbaka till sitt eget land samma väg han kom och han ska inte komma in i staden, säger Herren.35Jag ska försvara den för min äras skull och till minne av min tjänare David."36Den natten kom Herrens ängel till assyrierna och dödade 185.000 man i deras läger. När de som överlevt vaknade nästa morgon låg de bland alla dessa döda.37Då vände Sanherib, kungen i Assyrien, tillbaka till Nineve i sitt eget land.38Och en dag när han tillbad i guden Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med sina svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.