1Ortel nad Týrem: Zámořské lodi, kvílejte – váš domov zničen je! Cestou ze země kyperské poznali, jak to je.2Zmlkněte, obyvatelé pobřeží, vy, kupci sidonští, kteří jste z námořnictví zbohatli!3Přes velké vody jste vozili zrno Šíchoru,[1] z úrody Nilu jsi, Týre, tyl, byl jsi tržištěm národů.4Zastyď se, Sidone, mořská pevnosti, neboť moře promluví: „Nerodím, nemám bolesti, nevychovávám dívky ani mladíky.“5Jakmile se o tom dozvědí v Egyptě, zachváceni budou bolestí nad Týrem.6Uprchněte někam za moře,[2] obyvatelé pobřeží, kvílejte!7Tohle že je to vaše město hýření, jež má tak dávné dějiny, jež jeho nohy zavedly osídlit dálné krajiny?8Kdo takto rozhodl o Týru, jenž uděloval vládcům korunu, jehož obchodníci byli velmoži a kupci slavní všude na zemi?9Hospodin zástupů to rozhodl, aby potupil všechnu pyšnou nádheru a aby ponížil všechny slavné na zemi.10Obdělávej[3] svou zem jako Nil, mořská flotilo – vždyť už tu ani molo nezbylo!11Hospodin vztáhl ruku na moře, aby otřásl královstvími; přikázal ohledně Fénicie, aby byly zničeny její pevnosti.12Řekl: „Nebudeš se už radovat, zprzněná panno, Dcero sidonská!“ Vzhůru! Na Kypr vydej se! Ani tam ale pokoj nenajdeš.13Jen se podívej na zemi Chaldejských,[4] na lid, jenž byl a není víc. Asyřané ji zanechali pouštní havěti, obléhací věže vztyčili proti ní, její paláce zbořili, zbyly hromady rozvalin.14Zámořské lodi, kvílejte – vaše útočiště je zničené!15V ten den se na Týr zapomene na sedmdesát let, na dobu jednoho královského života. Po sedmdesáti letech to s Týrem bude jako v té písničce o nevěstce:16Vezmi si loutnu, město obcházej, zapomenutá nevěstko! Hraj líbezně, zpívej, zpívej, ať si na tebe vzpomenou!17Po sedmdesáti letech Hospodin znovu navštíví Týr. Ten se však vrátí ke svému řemeslu a bude smilnit se všemi královstvími světa na celém zemském povrchu.18Výdělek a zisk Týru však bude zasvěcen Hospodinu. Jeho zisk nebude hromaděn ani ukládán, ale připadne těm, kdo žijí před Hospodinovou tváří, aby mohli jíst do sytosti a nosit krásné šaty.
1Profetia om Tyros: Klaga, ni skepp från Tarshish, för det ligger öde, utan hus, utan hamn. Från kittéernas land[1] har budskapet kommit till dem.2Tig, ni invånare i kustländerna och köpmän från Sidon, som gjort sig så rika på sjöfarten.3Över vattnen kom säd från Shichor och från skördar vid Nilen som gav god vinst, och Tyros blev en marknadsplats för nationer.4Du får skämmas, Sidon, du havets fästning, för havet säger: ”Jag har inte haft någon födslovånda, inte fött barn, inte fött upp ynglingar eller fostrat flickor.”5När Egypten får höra nyheten, ängslas de, som över nyheten om Tyros.6Bege er till Tarshish, och klaga, ni som bor vid kusten!7Är detta er glada stad från flydda tider, vars invånare har gett sig av långt bort och befolkat avlägsna länder?8Vem har planerat detta för Tyros, drottningen som delade ut kronor, vars köpmän var furstar, vars affärsmän var stormän på jorden?9Härskarornas HERRE har planlagt detta för att krossa den stolta prakten och för att ödmjuka alla jordens stormän.10Gå vidare i ditt land, likt Nilen, Tarshish dotter, din boja är borta.[2]11Han har räckt ut sin hand över havet och fått riken att skaka. HERREN har gett en befallning att Kanaans fästningar ska krossas.12Han sa: ”Aldrig mer ska du glädjas, Sidon, du kränkta oskuld. Res dig och dra till kittéernas land[3], men inte heller där ska du få någon ro.”13Se på kaldéerna, detta folk som inte mer finns, vars land Assyrierna har gett till ökendjur. De reste belägringstorn, rev ner dess palats och lade det i ruiner.[4]14Klaga, ni Tarshish-skepp, för er fästning är förstörd!15På den tiden ska Tyros falla i glömska under sjuttio år, lika länge som en kungs tid. Efter de sjuttio åren ska det ske med Tyros som i visan om den prostituerade:16”Ta din harpa och vandra genom staden, du bortglömda sköka. Spela vackert och sjung så att man kommer ihåg dig!”17Efter de sjuttio åren ska HERREN ta sig an Tyros. Men än en gång ska hon sälja sig som en prostituerad och bedriva otukt med alla jordens riken över hela världen.18Men det som hon nu tjänar ska helgas åt HERREN, inte läggas undan eller lagras, utan hela förtjänsten ska gå till dem som bor inför HERREN, för att de ska ha nog med mat och praktfulla kläder.
1Detta är Guds budskap till Tyrus: Gråt, ni handelsfartyg, som vänder tillbaka hem från avlägsna länder! Gråt över er hamn, som inte längre finns! De rykten ni hörde på Cypern var sanna!2Det är tyst från ön och från Sidons köpmän, som gjort sig så rika på sjöfarten.3Över vattnen kom säd från Sikor och från Nildeltats skördar, som gav rik vinst i handeln med många nationer.4Ni kan stå där med er skam, både du Sidon och du Tyrus, fästningen vid havet!5När Egypten får höra nyheten, kommer det att bli stor sorg där.6Fly till Tarsis, ni som bor i Tyrus, och sörj när ni ger er iväg!7Är detta allt som finns kvar av er gamla anrika stad, vars invånare har befolkat avlägsna länder genom sina resor?8Vem har låtit denna förödelse komma över Tyrus, som byggde upp nya riken i sina kolonier och låg främst i världshandeln?9Härskarornas Gud har gjort det för att krossa din stolthet och visa sitt förakt för all mänsklig storhet.10Segla vidare, ni handelsskepp, ända bort till Nilen, för er hamn är borta.11Herren räcker ut sin hand över haven och skakar jordens kungariken. Han har uttalat domen över denna stora handelsmakt för att bryta ner den.12Han säger: "Aldrig mer ska du bli glad och stark, du kränkta oskuld, du Sidons dotter. Inte ens om du flyr till Cypern, ska du få någon vila."13Se på det som en gång var Babylon och som Assyrien har gjort till ett ökenland utan betydelse. De belägrade staden, rev ner dess palats och lade den i ruiner.14Gråt, ni handelsskepp över att er hemmahamn är förstörd!15-16I sjuttio år kommer Tyrus att vara bortglömt. Under en annan kung ska det ske med Tyrus som det berättas i sången om den prostituerade: "Ta din harpa och vandra genom staden, du som är bortglömd av alla. Spela på din harpa och sjung så att man kommer ihåg dig!"17Ja, efter sjuttio år ska Herren ge Tyrus liv på nytt, men staden kommer att vara som förut. Man ska leva på samma ogudaktiga sätt som tidigare.18Men nu ska dess handel ge vinsten åt Herren! Man ska inte samla på lager utan använda den till mat och kläder i överflöd till dem som lever för Herren.