1Haftanın ilk günü erkenden, ortalık daha karanlıkken Mecdelli Meryem mezara gitti. Taşın mezarın girişinden kaldırılmış olduğunu gördü.2Koşarak Simun Petrus'a ve İsa'nın sevdiği öbür öğrenciye geldi. ‹‹Rab'bi mezardan almışlar, nereye koyduklarını da bilmiyoruz›› dedi.3Bunun üzerine Petrus'la öteki öğrenci dışarı çıkıp mezara yöneldiler.4İkisi birlikte koşuyordu. Ama öteki öğrenci Petrus'tan daha hızlı koşarak mezara önce vardı.5Eğilip içeri baktı, keten bezleri orada serili gördü, ama içeri girmedi.6Ardından Simun Petrus geldi ve mezara girdi. Orada serili duran bezleri ve İsa'nın başına sarılmış olan peşkiri gördü. Peşkir keten bezlerle birlikte değildi, ayrı bir yerde dürülmüş duruyordu.8O zaman mezara ilk varan öteki öğrenci de içeri girdi. Olanları gördü ve iman etti.9İsa'nın ölümden dirilmesi gerektiğini belirten Kutsal Yazı'yı henüz anlamamışlardı.
İsa, Mecdelli Meryem'e Görünüyor
10Bundan sonra öğrenciler yine evlerine döndüler.11Meryem ise mezarın dışında durmuş ağlıyordu. Ağlarken eğilip mezarın içine baktı.12Beyazlara bürünmüş iki melek gördü; biri İsa'nın cesedinin yattığı yerin başucunda, öteki ayakucunda oturuyordu.13Meryem'e, ‹‹Kadın, niçin ağlıyorsun?›› diye sordular. Meryem, ‹‹Rabbim'i almışlar›› dedi. ‹‹O'nu nereye koyduklarını bilmiyorum.››14Bunları söyledikten sonra arkasına döndü, İsa'nın orada, ayakta durduğunu gördü. Ama O'nun İsa olduğunu anlamadı.15İsa, ‹‹Kadın, niçin ağlıyorsun?›› dedi. ‹‹Kimi arıyorsun?›› Meryem O'nu bahçıvan sanarak, ‹‹Efendim›› dedi, ‹‹Eğer O'nu sen götürdünse, nereye koyduğunu söyle de gidip O'nu alayım.››16İsa ona, ‹‹Meryem!›› dedi. O da döndü, İsa'ya İbranice, ‹‹Rabbuni!›› dedi. Rabbuni, öğretmenim demektir.17İsa, ‹‹Bana dokunma!›› dedi. ‹‹Çünkü daha Baba'nın yanına çıkmadım. Kardeşlerime git ve onlara söyle, benim Babam'ın ve sizin Babanız'ın, benim Tanrım'ın ve sizin Tanrınız'ın yanına çıkıyorum.››18Mecdelli Meryem öğrencilerin yanına gitti. Onlara, ‹‹Rab'bi gördüm!›› dedi. Sonra Rab'bin kendisine söylediklerini onlara anlattı.
İsa Öğrencilerine Görünüyor
19Haftanın o ilk günü akşam olunca, öğrencilerin Yahudi yetkililerden korkusu nedeniyle bulundukları yerin kapıları kapalıyken İsa geldi, ortalarında durup, ‹‹Size esenlik olsun!›› dedi.20Bunu söyledikten sonra onlara ellerini ve böğrünü gösterdi. Öğrenciler Rab'bi görünce sevindiler.21İsa yine onlara, ‹‹Size esenlik olsun!›› dedi. ‹‹Baba beni gönderdiği gibi, ben de sizi gönderiyorum.››22Bunu söyledikten sonra onların üzerine üfleyerek, ‹‹Kutsal Ruh'u alın!›› dedi.23‹‹Kimin günahlarını bağışlarsanız, bağışlanmış olur; kimin günahlarını bağışlamazsanız, bağışlanmamış kalır.››
İsa Tomas'a Görünüyor
24Onikiler'den biri, ‹‹İkiz›› diye anılan Tomas, İsa geldiğinde onlarla birlikte değildi.25Öbür öğrenciler ona, ‹‹Biz Rab'bi gördük!›› dediler. Tomas ise, ‹‹O'nun ellerinde çivilerin izini görmedikçe, çivilerin izine parmağımla dokunmadıkça ve elimi böğrüne sokmadıkça inanmam›› dedi.26Sekiz gün sonra İsa'nın öğrencileri yine evdeydiler. Tomas da onlarla birlikteydi. Kapılar kapalıyken İsa gelip ortalarında durdu, ‹‹Size esenlik olsun!›› dedi.27Sonra Tomas'a, ‹‹Parmağını uzat›› dedi, ‹‹Ellerime bak, elini uzat, böğrüme koy. İmansız olma, imanlı ol!››28Tomas O'na, ‹‹Rabbim ve Tanrım!›› diye yanıtladı.29İsa, ‹‹Beni gördüğün için mi iman ettin?›› dedi. ‹‹Görmeden iman edenlere ne mutlu!››30İsa, öğrencilerinin önünde, bu kitapta yazılı olmayan başka birçok doğaüstü belirti gerçekleştirdi.31Ne var ki yazılanlar, İsa'nın, Tanrı'nın Oğlu Mesih olduğuna iman edesiniz ve iman ederek O'nun adıyla yaşama kavuşasınız diye yazılmıştır.
Nya Levande Bibeln
Jesus uppstår från de döda
1Tidigt på söndagsmorgonen, dagen efter vilodagen, medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.2Hon sprang då genast därifrån och letade reda på Simon Petrus och den efterföljare som Jesus älskade* och sa: ”De har flyttat bort Herren Jesus från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.”3Petrus och den andre efterföljaren sprang då iväg båda två till graven för att se efter. Men den andre efterföljaren sprang fortare än Petrus och kom dit först.5Han böjde sig ner och tittade in i graven och såg linnesvepningen ligga där, men han gick inte in.6Sedan kom Simon Petrus, och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där,7och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den var hoprullad och låg för sig.8Då gick också den andre efterföljaren in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde,9för innan dess hade de inte förstått att Gud förutsagt i Skriften* att Jesus måste dö och bli levande igen.
Jesus visar sig för Maria från Magdala
10De båda efterföljarna gick sedan hem till sig.11Men Maria stod och grät utanför graven, och medan hon grät lutade hon sig in.12Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.13Och änglarna frågade henne: ”Varför gråter du?”Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre, och nu jag vet inte var de har lagt honom.”14När hon hade sagt detta, såg hon sig om och fick se att någon stod där. Men att det var Jesus märkte hon inte.15Jesus frågade henne: ”Varför gråter du? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.”16Då sa Jesus till henne: ”Maria.” Och genast vände hon sig mot honom och utbrast: ”Rabbouni!” (det är arameiska* och betyder mästare).17Men Jesus sa: ”Håll inte fast vid mig, för jag har ännu inte återvänt till min Far i himlen. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Far och er Far, min Gud och er Gud.”18Maria från Magdala gick då till Jesus efterföljare och talade om för dem att hon hade sett Herren Jesus, och hon berättade vad han hade sagt.
Jesus visar sig för sina efterföljare
19Detta hände på söndagen, den första dagen i veckan, och samma kväll samlades Jesus efterföljare bakom låsta dörrar av rädsla för de judiska ledarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!”20Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Och efterföljarnas glädje visste inga gränser när de fick se Herren Jesus.21Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla. På samma sätt som min Far i himlen har sänt mig, sänder jag nu er.”22Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot Guds heliga Ande.*23Jag ger er i uppdrag att tala om för människor att Gud har förlåtit deras synder, men också att tala om när de inte har fått förlåtelse.*”
Jesus visar sig för Tomas
24En av Jesus närmaste efterföljare, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom.25De andra efterföljarna sa till honom: ”Vi har sett Herren Jesus.” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar, och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer, så kan jag inte tro.”26Nästa söndag* var hans efterföljare samlade igen, och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!”27Sedan sa han till Tomas: ”Här är mina händer. Ta på mina sår med dina fingrar. Se, här är min sida. Rör vid såret med dina händer. Tvivla nu inte längre, utan tro!”28Då utbrast Tomas: ”Min Herre och min Gud.”29Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett mig men ändå tror.”
Bokens syfte
30Jesus efterföljare såg honom göra många andra under, förutom dem som är nedtecknade i den här boken.31Men dessa är nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, och för att ni ska få liv i gemenskap med honom genom att tro på honom.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.