Psalm 95 | Neue evangelistische Übersetzung nuBibeln

Psalm 95 | Neue evangelistische Übersetzung

Anbetung und Gehorsam

1 Kommt, lasst uns jubeln vor Jahwe / und uns freuen am Fels unseres Heils! 2 Lasst uns vor ihn treten mit Dank, / ihn mit Lobliedern erfreuen! 3 Denn ein mächtiger Gott ist Jahwe, / ein großer König über alle Götter. 4 Ihm gehören die Tiefen der Erde, / die Höhen der Berge sind ebenfalls sein. 5 Sein ist das Meer, denn er hat es gemacht, / und das Festland ist von seinen Händen geformt. 6 Kommt, lasst uns anbeten, / uns beugen vor ihm! / Lasst uns vor Jahwe knien, / der uns erschuf! 7 Denn er ist unser Gott / und wir sind sein Volk. / Er führt uns wie eine Herde / und sorgt für uns wie ein Hirt. Und wenn ihr heute seine Stimme hört, 8 verschließt euch seinem Reden nicht / wie Israel es damals bei Meriba tat, / an dem Tag in der Wüste bei Massa.* 9 Mich hatten sie dort auf die Probe gestellt! / Mich haben eure Väter versucht / und sahen meine Taten doch selbst. 10 Vierzig Jahre lang empfand ich Ekel vor diesem Geschlecht. / „Sie sind ein Volk, dessen Herz sich verirrt“, sagte ich mir, / „denn meine Wege kennen sie nicht.“ 11 Schließlich schwor ich mir im Zorn: / „Die kommen nie zur Ruhe in meinem Land!“*
nuBibeln

En uppmaning att hylla och lyda Herren

1 Kom, låt oss sjunga till HERRENS ära, jubla inför vår frälsnings klippa! 2 Kom till honom med tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom, 3 för HERREN är en stor Gud, en stor kung över alla gudar. 4 I hans hand är jordens djup, och honom tillhör bergstopparna. 5 Hans är havet, för han har gjort det, och det torra landet, som hans händer har format. 6 Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä inför HERREN, vår skapare, 7 för han är vår Gud! Vi är hans folk, fåren i hans hjord och i hans omsorg. Om ni idag hör hans röst: 8 ”Förhärda inte era hjärtan, som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen, 9 där era fäder satte mig på prov, de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar. 10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte, och jag sa: ’Detta folk far vilse i sina hjärtan. De känner inte mina vägar.’ 11 Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”