1Hört das Wort Jahwes, ihr Israeliten!2So spricht Jahwe:
„Gewöhnt euch nicht den Stil der Völker an, / erschreckt nicht vor Erscheinungen des Himmels, / auch wenn das die Völker in Angst versetzt.3Denn ihre Gebräuche sind ohne Sinn, / ihre Götzen ohne Verstand. / Da holt einer Holz aus dem Wald, / der Schnitzer macht daraus eine Figur.4Man schmückt sie mit Silber und Gold, / befestigt sie mit Hammer und Nagel, / damit der Gott nicht wackeln kann.5Wie Vogelscheuchen im Gurkenfeld / stehen sie und reden nicht. / Man muss sie tragen, sie können nicht gehen. / Habt keine Angst vor ihnen! / Sie können euch nichts Böses tun, / und Gutes noch viel weniger.“6Niemand ist wie du, Jahwe! / Du bist groß und bekannt für deine Macht.7Wer wollte dich nicht fürchten, / du König aller Völker! / Darauf hast du ein Recht! / Denn unter allen Weisen dieser Welt, / in keinem ihrer Reiche ist jemand dir gleich.8Sie alle sind dumm und ohne Verstand, / denn ihre Nichtse lehren sie nichts, / sie sind ja nur aus Holz,9die Werke von Goldschmied und Schnitzer. Aus Tarschisch* stammt ihr Silberblech, / ihr Goldbelag aus Ufas.* / Künstler schufen ihre Gewänder / in Purpurblau und -rot.10Doch in Wirklichkeit ist Jahwe Gott. / Er ist der lebendige Gott, der ewige König. / Die Erde bebt vor seinem Zorn, / kein Volk hält seinen Unwillen aus.11Sagt den Völkern: „Diese Götter, die weder Himmel noch Erde geschaffen haben, werden unter diesem Himmel von der Erde verschwinden.“*12Gott schuf die Erde durch seine Kraft, / durch Weisheit gründete er das feste Land / und durch Einsicht breitete er den Himmel aus.13Wenn er es befiehlt, stürzt das Wasser vom Himmel, / steigen Wolken am Horizont auf. / Er lässt es blitzen und regnen, / den Wind aus seinem Lager brausen.14Dumm steht da der Mensch mit seinem Können, / jeder Goldschmied mit dem Götzenbild. / Denn diese Bilder sind Betrug, sie haben kein Leben.15Sie sind Nichtse, Figuren zum Spott. / Wenn er mit ihnen abrechnet, sind sie verloren.16Wie anders ist da Jakobs Gott! / Denn er hat das Weltall geschaffen / und sich Israel zum Eigentum bestimmt. / Jahwe, der Allmächtige, heißt er.
Erste Ankündigung der Verbannung
17Rafft euren Kram zusammen, ihr Bewohner der belagerten Stadt,18denn so spricht Jahwe: „Passt auf! Diesmal werde ich die Bewohner des Landes wegschleudern, ich werde sie bedrängen, damit ihre Feinde sie finden.“19Weh mir wegen meiner Wunde, / ich bin zu Tode getroffen! / Dabei hatte ich gedacht: / Es ist nur eine leichte Krankheit, / die ich gut ertragen kann.20Nun ist mein Zelt zerstört, / die Stricke sind zerrissen. / Meine Kinder sind fort, / keines ist mehr da. / Niemand baut mein Zelt wieder auf / und spannt die Decken darüber.21Denn die Hirten waren dumm, / haben Jahwe nicht gesucht. / Deshalb merkten sie nichts, / und ihre Herde wurde zerstreut.22Horch, eine Meldung! Da kommt es: / ein großes Getöse vom Nordland her, / um Judas Städte zur Öde zu machen, / zur Behausung für die Schakale.
Jeremia betet
23Ich weiß, Jahwe: / Der Mensch hat sein Schicksal nicht in der Hand, / keiner bestimmt selbst, / wohin sein Lebensweg führt.24Bestrafe mich Jahwe, / doch mit dem rechten Maß, / nicht in deinem Zorn, / denn das wäre mein Ende.25Gieß deinen Zorn über die Völker aus, / die dich nicht anerkennen, / über die Geschlechter, / die deinen Namen nicht nennen! / Denn sie haben Jakob* gefressen, / ihn verzehrt und vernichtet / und seinen Weideplatz öde gemacht.
nuBibeln
Herren och avgudarna
1Hör de ord HERREN talar till er, Israels folk:2Så säger HERREN: ”Ta inte efter andra folks seder, bli inte skrämda av tecken på himlen som skrämmer de andra folken.3Deras seder och gudsdyrkan är meningslös. Man hugger ner ett träd i skogen och hantverkarens händer formar den med yxan.4Han dekorerar den med silver och guld och spikar fast den med hammare, för att den inte ska falla omkull.5Som fågelskrämmor på gurkfältet står de där.” De kan inte tala, och man måste bära dem eftersom de inte kan gå. Var inte rädd för dem, för de kan inte göra något ont, och något gott förmår de ju inte heller.6Ingen är som du, HERRE, du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.7Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung? Fruktan tillkommer dig. Bland folkens alla visa män och i alla deras kungariken finns det ingen som du.8Alla är de vettlösa och dåraktiga, deras lärdom kommer från värdelösa avgudar av trä,*9hamrat silver som förts från Tarshish och guld från Ufas, verk av hantverkare och guldsmeder, som klätts i blått och purpurrött, allting tillverkat av skickliga män.10Men HERREN är den sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. För hans vrede darrar jorden, folken uthärdar inte hans raseri.11”Säg till dem så här: ’Dessa gudar, som inte har gjort vare sig himlen eller jorden, ska försvinna från jorden och inte finnas kvar under himlen.’ ”*12Han gjorde jorden med sin makt, grundade världen i sin vishet, och med sin kunskap spände han ut himlarna.13När han låter sin röst höras dånar himlens vatten, han får molnen att stiga upp från jordens ände. Han sänder blixtar med regnet och för ut vinden ur dess förråd.14Varje människa står där som en dåre, utan förstånd. Guldsmeden har svikits av sin gudabild, för hans gjutna avgudar är falska och inget liv finns i dem.15De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje. När de granskas, förintas de.16Men sådan är inte han, Jakobs andel. Han har format allt, också sin arvedels stam, Israel. Härskarornas HERRE är hans namn.
Förödelse och fångenskap
17Packa ihop era tillhörigheter! Ge er iväg från landet, ni som är belägrade!18För så säger HERREN: ”Denna gång ska jag slunga iväg dem som bor i landet. Jag ska låta dem drabbas hårt, så att de känner det.”*19Ve mig för min skada! Mitt sår är obotligt. Men jag tänkte: ”Det här är min plåga, jag måste uthärda den.”20Mitt tält är förstört och mina tältlinor avslitna. Mina barn har gått ifrån mig och finns inte mer. Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen och sätta upp mina tältdukar.21Herdarna har tappat förnuftet och söker inte längre HERREN. De har ingen framgång, och hela deras hjord skingras.22Lyssna, något hörs! Se, något kommer! Ett väldigt dån från landet i norr. Judas städer ska läggas öde och bli ett tillhåll för schakaler.
Jeremias bön
23Jag vet, HERRE, att människan inte själv kan styra sin väg, att vandraren inte har makt att styra sina steg.24Tukta mig, HERRE, men med rättvisa, och inte i vrede, så att du inte utplånar mig.25Töm ut din vrede över de folk som inte känner dig, över de stammar som inte åkallar ditt namn. De har förtärt Jakob, slukat och utplånat honom och ödelagt hans hemland.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.