1One day Samson went to Gaza, where he saw a prostitute. He went in to spend the night with her.2The people of Gaza were told, ‘Samson is here!’ So they surrounded the place and lay in wait for him all night at the city gate. They made no move during the night, saying, ‘At dawn we’ll kill him.’3But Samson lay there only until the middle of the night. Then he got up and took hold of the doors of the city gate, together with the two posts, and tore them loose, bar and all. He lifted them to his shoulders and carried them to the top of the hill that faces Hebron.4Some time later, he fell in love with a woman in the Valley of Sorek whose name was Delilah.5The rulers of the Philistines went to her and said, ‘See if you can lure him into showing you the secret of his great strength and how we can overpower him so that we may tie him up and subdue him. Each one of us will give you eleven hundred shekels* of silver.’6So Delilah said to Samson, ‘Tell me the secret of your great strength and how you can be tied up and subdued.’7Samson answered her, ‘If anyone ties me with seven fresh bow-strings that have not been dried, I’ll become as weak as any other man.’8Then the rulers of the Philistines brought her seven fresh bow-strings that had not been dried, and she tied him with them.9With men hidden in the room, she called to him, ‘Samson, the Philistines are upon you!’ But he snapped the bow-strings as easily as a piece of string snaps when it comes close to a flame. So the secret of his strength was not discovered.10Then Delilah said to Samson, ‘You have made a fool of me; you lied to me. Come now, tell me how you can be tied.’11He said, ‘If anyone ties me securely with new ropes that have never been used, I’ll become as weak as any other man.’12So Delilah took new ropes and tied him with them. Then, with men hidden in the room, she called to him, ‘Samson, the Philistines are upon you!’ But he snapped the ropes off his arms as if they were threads.13Delilah then said to Samson, ‘All this time you have been making a fool of me and lying to me. Tell me how you can be tied.’ He replied, ‘If you weave the seven braids of my head into the fabric on the loom and tighten it with the pin, I’ll become as weak as any other man.’ So while he was sleeping, Delilah took the seven braids of his head, wove them into the fabric14and* tightened it with the pin. Again she called to him, ‘Samson, the Philistines are upon you!’ He awoke from his sleep and pulled up the pin and the loom, with the fabric.15Then she said to him, ‘How can you say, “I love you,” when you won’t confide in me? This is the third time you have made a fool of me and haven’t told me the secret of your great strength.’16With such nagging she prodded him day after day until he was sick to death of it.17So he told her everything. ‘No razor has ever been used on my head,’ he said, ‘because I have been a Nazirite dedicated to God from my mother’s womb. If my head were shaved, my strength would leave me, and I would become as weak as any other man.’18When Delilah saw that he had told her everything, she sent word to the rulers of the Philistines, ‘Come back once more; he has told me everything.’ So the rulers of the Philistines returned with the silver in their hands.19After putting him to sleep on her lap, she called for someone to shave off the seven braids of his hair, and so began to subdue him.* And his strength left him.20Then she called, ‘Samson, the Philistines are upon you!’ He awoke from his sleep and thought, ‘I’ll go out as before and shake myself free.’ But he did not know that the Lord had left him.21Then the Philistines seized him, gouged out his eyes and took him down to Gaza. Binding him with bronze shackles, they set him to grinding corn in the prison.22But the hair on his head began to grow again after it had been shaved.
The death of Samson
23Now the rulers of the Philistines assembled to offer a great sacrifice to Dagon their god and to celebrate, saying, ‘Our god has delivered Samson, our enemy, into our hands.’24When the people saw him, they praised their god, saying, ‘Our god has delivered our enemy into our hands, the one who laid waste our land and multiplied our slain.’25While they were in high spirits, they shouted, ‘Bring out Samson to entertain us.’ So they called Samson out of the prison, and he performed for them. When they stood him among the pillars,26Samson said to the servant who held his hand, ‘Put me where I can feel the pillars that support the temple, so that I may lean against them.’27Now the temple was crowded with men and women; all the rulers of the Philistines were there, and on the roof were about three thousand men and women watching Samson perform.28Then Samson prayed to the Lord, ‘Sovereign Lord, remember me. Please, God, strengthen me just once more, and let me with one blow get revenge on the Philistines for my two eyes.’29Then Samson reached towards the two central pillars on which the temple stood. Bracing himself against them, his right hand on the one and his left hand on the other,30Samson said, ‘Let me die with the Philistines!’ Then he pushed with all his might, and down came the temple on the rulers and all the people in it. Thus he killed many more when he died than while he lived.31Then his brothers and his father’s whole family went down to get him. They brought him back and buried him between Zorah and Eshtaol in the tomb of Manoah his father. He had led* Israel for twenty years.
Nya Levande Bibeln
Simson avslöjar sin hemlighet
1En dag gick Simson till filisteernas stad Gasa och tillbringade kvällen tillsammans med en prostituerad.2Snart spred det sig att han varit synlig i staden, och många av stadens män omringade platsen och låg på lur vid stadsporten för att ta honom till fånga om han försökte ge sig i väg."I morgon när det blir tillräckligt ljust, ska vi ta honom och döda honom", tänkte de.3Simson stannade kvar hos flickan till midnatt. För att komma ut ur staden lyfte han av stadsportarna med bom och allt, lade dem på sina axlar och gick iväg med dem upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hebron!4En tid senare blev han kär i en flicka som hette Delila och bodde vid bäcken Sorek.5Filisteernas ledare gick då personligen till henne och bad henne ta reda på vad det var som gjorde Simson så stark. De ville veta hur de skulle bära sig åt för att kunna övermanna honom och slå honom i kedjor."Vi fem ska ge dig 1.100 siklar silver var om du gör oss den tjänsten", lovade de.6Delila tiggde och bad Simson att berätta sin hemlighet: "Tala om för mig varför du är så stark! Hur gör man för att besegra och binda dig?"7"Om man binder mig med sju sensträngar som inte hunnit torka, blir jag lika svag som en vanlig människa", svarade Simson.8Delila berättade detta för de fem ledarna, som genast gav henne sju sensträngar. Medan Simson sov band hon honom.9Några filisteer hade gömt sig i ett angränsande rum, och så snart hon hade bundit honom, ropade hon:"Simson! Filisteerna är här!" Men han slet av senorna som om de varit bomullstrådar, och hans hemlighet hade inte blivit avslöjad.10Senare sa Delila till honom: "Du driver med mig och ljuger för mig. Nu måste du tala om för mig hur man kan ta dig till fånga."11"Jo", sa han. "Om man binder mig med rep som aldrig varit använda, blir jag lika svag som andra människor."12När han sov tog Delila nya rep och band honom med dem. Också denna gång hade några män gömt sig i ett angränsande rum, och Delila ropade:"Simson! Filisteerna har kommit för att ta dig till fånga!"Men han slet sönder repen som om de varit spindelnät!13"Du har lurat mig igen och på nytt ljugit för mig!" klagade Delila. "Tala nu om för mig hur man kan fånga dig på riktigt.""Väv in mina sju flätor i din väv," svarade Simson.14När han somnat, gjorde hon som han sagt och ropade: "Filisteerna har kommit, Simson!" Han vaknade och drog genast loss sitt hår ur vävstolen.15"Hur kan du säga att du älskar mig på samma gång som du bedrar mig?" invände hon. "Nu har du ljugit för mig tre gånger och inte talat om vad det är som gör att du är så stark!"16Hon tjatade på honom varje dag tills han inte härdade ut längre, och till slut avslöjade han hemligheten för henne:"Mitt hår har aldrig blivit klippt", sa han. "Jag har varit en Guds nasir ända sedan min födelse. Om man rakar av mig håret lämnar styrkan mig, och jag blir lika svag som vilken annan människa som helst."18Delila insåg att han äntligen hade sagt henne sanningen, och därför skickade hon efter filisteernas ledare."Kom en sista gång, för nu har han talat om hur det ligger till", sa hon. De kom och hade med sig pengarna till henne.19Delila såg till att Simson somnade i hennes knä och tillkallade genast en man som skar av honom hans sju flätor. Hon märkte då att hans styrka lämnade honom.20Då ropade hon: "Filisteerna är här för att ta dig till fånga, Simson." Simson vaknade och tänkte: "Jag gör väl som förut. Jag skakar mig fri."Men han visste inte att Herren hade lämnat honom.21Filisteerna tog honom till fånga. De stack ut ögonen på honom och förde honom till Gasa, där han blev bunden med kopparkedjor. Han tvingades att mala säd i fängelset,22men det dröjde inte länge förrän håret på hans rakade huvud hade vuxit ut igen.
Simsons sista seger
23Filisteerna ställde till med en stor fest för att fira Simsons tillfångatagande. Folket bar fram offer till guden Dagon, och alla var upprymda av glädje över segern."Vår gud har utlämnat vår fiende Simson till oss!" ropade de när de såg honom bunden med kedjor. "Han som har ödelagt vårt land och dödat så många av oss, är nu helt i vårt våld!"25I sin segeryra bad de att Simson skulle föras ut till dem, så att de kunde ha roligt åt honom. Simson fördes då ut ur fängelset och placerades mitt i templet mellan de pelare som höll taket uppe. Simson sa till pojken som ledde honom: "Placera mina händer så att jag kan stödja mig mot pelarna. Jag vill vila mig mot dem."27Templet var då alldeles fullt av folk. Filisteernas ledare var också där, och på taket fanns tre tusen personer som alla hade roligt åt Simson.28Då bad Simson till Herren och sa: "Herre, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas filisteerna för att de har gjort mig blind."29Sedan tog han tag i de två mittpelarna med all sin kraft.30"Herre, låt mig dö med filisteerna", bad han. Och templet rasade samman över filisteernas ledare och allt folket, och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än dem han tidigare hade dödat under hela sin livstid.31Senare kom hans bröder och släktingar dit för att hämta hans kropp. Simson, som varit domare i Israel i tjugo år, begravdes mellan Sorga och Estaol på samma plats där hans far Manoa var begravd.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.